Vad tycker ni om det här med att hata någon, och att man ska förlåta? Många tycker det är viktigt att förlåta, inte gå runt och vara bitter och hänga upp sig på något som hänt för länge sen. Man ska vara "den större människan" och förlåta även om någon gjort en väldigt väldigt illa.
Själv tycker jag att alla förtjänar en andra chans. Många pojkvänner och tyvärr även vänner har sårat mig men alla har fått en andra chans (och en tredje och en fjärde) även om de kanske inte förtjänat det.
MEN! Det finns en person som jag hatar riktigt innerligt mycket och som jag aldrig kommer förlåta för vad han gjort. Det finns säkert de som tycker att man måste förlåta för att kunna gå vidare. Kalle tycker tex att man inte kan gå och tynga ner sig i hat och bitterhet hela livet. Men för mig är det ingen tyngd. Jag mår bra av att hata honom, och jag mår bra av att veta vad jag gjort honom fast han inte vet om det.
Jag tycker inte man behöver förlåta om man inte vill. Varför skulle jag förlåta någon som behandlat mig som skit, förnedrat mig gång på gång och gjort mig så illa att jag fortfarande har ärr kvar? Jag kan inte förstå hur man ens kan övervåga förlåta en sådan person.
För det första så har han ju aldrig ens bett om ursäkt, men det spelar iofs ingen roll eftersom han aldrig skulle bli ursäktad. Jag vill inte förlåta honom, han förtjänar inte det för han rör fortfarande till det i mitt huvud. Det känns mycket bättre att hata honom, att spy galla över honom eller skrika åt honom att han är ett satans jävla förbannade as om han ringer.
Men kanske skulle jag slippa känna så här om jag förlät honom? Det tror jag inte, och det vill jag inte. Jag vill han ska veta att allt jag känner för honom är hat och förakt. Han har inget att hämta här, inte ett enda litet dugg av förlåtelse. Är man så patetisk och beter som han gör förtjänar man inte att "den större människan" förlåter en. Jag har förlåtit så mycket han har gjort, det är slut med det.
Vad tycker ni? Är det bara ett bagage av bitterhet man bär med sig om man inte förlåter? Eller är det så att vissa inte förtjänar ens förlåtelse?
7 kommentarer:
Ditt inlägg berör verkligen!
Handlar det om en familjemedlem, så som en förälder eller ett syskon, tycker jag att det i längden känns bäst av att förlåta. Jag har haft riktigt svåra perioder med min mamma, men nu när jag växt upp så är hon min bästa kompis på många sätt.
Handlar det du skriver om ett ex eller en kompis, tycker inte jag det spelar någon roll hur man gör. Mår du bra av att hata honom, då fortsätter du göra det. Kommer det en ursäkt från dennes sida, kan det kanske övervägas att hatas lite mindre, men förlåta ska man inte göra i första taget, för då kan det ses som okej att behandla dig likadant igen.
Man får vara bitter över människor!
Ta hand om dig! Kram!
för mig handlar inte förlåtelse om att säga att personen i fråga som gjort en illa att det den gjorde var helt okej och att man inte är ledsen för det. Utan mer att man på något vis flyttar ur personen från ens tankar. Man försonas med det förflutna och säger till sig själv att det var så här det blev det kan jag inte förändra men jag kan förändra min framtid och jag ska inte låta det ske igen men personen är förlåten. och han/hon tillhör det förflutna och JAG kan gå vidare..
det är väldigt svårt att förklara det så här hoppas du förstår det jag menar. Men som sagt ibland tar det extra lång tid att förlåtna någon.
Jag tycker att det finns personer som inte förtjänar ens förlåtelse. Speciellt när det handlar om nån i familjen eller nån vän. Det är mycket enklare att förlåta eller ger andra, tredje, osv. chans i den "profesionella" livet. Med våra klienter skulle man säga att det passar vara "den större människan"... men definitiv INTE när känslor, affekter, kärlek är/var inblandad...
Du vet... jag kunde aldrig förlåta min egen mamma... och kan leva med det... tänker inte så ofta på henne nu, såsmåningom hennes exsistens tapar definition, form, konsistens... hon kanske försvinner nån dag av min mine... MEN JAG FÖRLÅTER INTE HENNE. Så, jag förstår exakt vad du menar och tycker absolut att det inte är nån fel på det utan tvärtom...Jag tycker att det en frisk tänkande... det låter konstig för mig att förlåta nån som man har älskat och som skulle älska en men var elak... VARFÖR SKULLE MAN FÖRLÅTA? Jaf fattar inte... så "stor människa" behöver man inte vara.
Stor Kram.
Mercan.
Förlåta ska man göra för ens egen skull. Och att förlåta är att på något sätt klippa av det som hänt och börja om. Sedan kanske man aldrig mer vill umgås/ses igen. Men man kan vara förlåten, tycker jag.
För mig är det en stor tyngd att gå och hata. Men det är en maktlöshet jag känner, att man inte blir sedd och bekräftad. Så då vill jag hata. Men det är destruktivt, för mig. /Lisa
Vissa saker kan aldrig förlåtas. Jag hatar fortfarande de som var taskiga mot mig på högstadiet. Det kommer aldrig att gå över. De gjorde det på ett väldigt utstuderat sätt vilket kom fram långt senare. Det är faktiskt så att om de får barn hoppas jag att de kommer att bli mobbade så de kanske inser vad de gjorde mot mig. Svaret är ja, man får vara hur bitter som helst.
Kram
Jag kan inte säga till dig att sluta hata eftersom jag själv hatar en del människor.
det gör mig dock ledsen att du känner så eftersom jag vet vad detta hat har gjort med mig, det är som ett gift som fräter sönder själen.
Jag hoppas för din egen skull att du kan glömma den här personen så att han inte förgiftar ditt sinne som mitt hat har gjort med mig.
Skicka en kommentar