torsdag, september 25, 2008

Det är över. Kalle ringde, de hade ringt från djursjukhuset inatt vid ett och Musse hade då somnat in.

Jag fattar inte, han är borta. Jag får aldrig mer gosa med honom eller hålla i honom. Aldrig mer se honom eller träffa honom.

Han dog helt ensam, jag var inte hos honom. Fan fan fan, det här är för mycket. Jag vet inte vad jag ska göra, han finns inte mer. Aldrig mer. Det är så förbannat jävla orättvist!

Det finns en massa djurplågare och folk som inte bryr sig om sina djur men jag som älskar mina djur över allt annat förlorar min Musse.




Varför varför varför min Musse????????????????????????????

22 kommentarer:

LolitaRegina sa...

jag tänker massor på dig. det är så sjukt orättvist att vi som är de bästa djurmammorna i världen inte får behålla våra bäbisar hos oss.. :( jag har ju två pälsänglar i himlen, jerker som somnade in 2003, endast 3 år gammal, och kasper som somnade in 2006, 6 år gammal. inget av de är ju någon som helst ålder för en katt, och det är så fruktansvärt att det ska få bli så.. :/ min enda tröst är att de är tillsammans nu och ligger och tvättar varandras pälsar så som de alltid gjorde när de var här hos mig. all kramar och all mental styrka jag har till dig!

Mayumi sa...

Stor kram. Du gjorde vad du kunde. Jag förstår att det känns förjävligt att han dog ensam men jag tror att han visste hur mkt du älskade honom. Hoppas det kan bli en liten tröst iaf.
/Sus

Anonym sa...

Vad ledsen jag blir för din och Musses skull.. Jättesorgligt.. kan absolut förstå hur hemskt det måste kännas. Styrkekram!

Anonym sa...

Jag tänker på dig gumman och jag förstår inte hur orättvist livet är ibland! Vad var syftet med detta?

Stor kram från Elisa

Anonym sa...

Usch vad tråkigt och orättvist... Musse visste att han var speciell och älskad av många. Krama om de andra kaninerna!

Många kramar från PO

Anonym sa...

Jag lider så med dig!
Fick du något svar på varför han hade blivit dålig? Någon förklaring alls? :(

Usch... det gör så ont att förlora någon som man älskar så mycket. Dte kvittar om det ä djur eller människa, det gör sanslöst ont i hela själen ändå :(

Jag och Martin skickar dig en massa kramar och vi tänker på dig och din älskade Musse jättemycket.

Lena sa...

Skickar en stor kram. Så himla orättvist.

Anonym sa...

Nej vad hemskt... :( Men du gjorde ju iaf. allt du kunde för att han skulle få en chans att bli bra, inte alla människor som skulle ha gjort det, han hade tur att han hamnade hos dig. Han fick ju ett bra kaninliv, fastän det blev kort. Ada skickar tröstkramar.

Anonym sa...

Tycker riktigt synd om dig, gör ont när ens djur dör, Usch! Du har iaf gjort allt i din makt för honom!

Citylollan sa...

Jag känner med dig. Musse var så otroligt söt o go´. Han var värd så mycket mer. Bamsekram till dig.

Unknown sa...

Beklagar sorgen

Anonym sa...

Vad ledsen jag blir när jag läser :( Goa Musse! Stackars dig, jag vet precis hur jobbigt det är och så tråkigt att du inte fick ha honom hos dig längre än vad det blev.
Massor av kramar!

Anonym sa...

RIP Musse =(

Mirja sa...

beklagar sorgen, vad ledsen jag blev av att läsa om musse idag! finns inga ord för att trösta men hoppas du får sörja ett tag nu för det behöver man oxå.. kram Mirja

Anonym sa...

En ENORMT stor KRAM till dig! I know the feeling!

Anonym sa...

Åh nej, Linnea vad ledsen jag blir. Tänker på dig!
Kramar från Lisa

Anonym sa...

fan vad tråkigt att höra :(

Elin sa...

Usch det är så hemskt och orättvist att såna här saker händer!!! Förstår att det måste vara grymt jobbigt, det är ju en familjemedlem som gått bort. Försök tänka hur bra liv du gav honom; bara genom att se på bilderna på honom här på bloggen såg man hur härligt han och de andra kaninerna hade det!

Freedom sa...

Verkligen jättetråkigt att höra, tänker på dig. Förlorade två av mina hundar under kort tid för ett tag sen så jag vet hur du känner dig. Maktlös.*stor kram*

Anonym sa...

Beklagar din sorg. Kramar

Mirijam sa...

Åh, din stackare!
Men skönt att Musse slipper må dåligt, nu sflyger han omkring med sina stora öron i kaninhimlen!

Anonym sa...

Jag förstår att allt känns orättvist, det är himla orättvist! Han hade det bra hos dig, han älskade sin matte, det är viktigast! Massor av kramar från dalarna, Lillasyster & Rickard