Fuck you

Jag blir så jävla trött på att man måste försvara sig mot löjliga saker som tex vart man bor. Jag bor inte i något "fint" område, men det är mysigt här och jag trivs. Det ligger nära Rosengård ja, men det ligger lika nära Möllan. Men ändå känns det som om en del tror att man blir våldtagen eller rånad bara man sätter en fot utanför dörren här.
Det är så jävla nedvärderande att försvara sitt boende inför folk som själva anser att de bor så jävla fint. Och bara för att jag bor här så ska jag följa och/eller möta folk som ska hälsa på vid bussen eller tåget för att det är för farligt för dem att gå själva. Men jag då? När jag ska möta någon eller följa nån till bussen så måste jag jag sen ta mig hem själv eller gå själv till mötesplatsen. Någon som ser det så? Absolut inte.
Det är fan inte farligare att gå här på dagen eller kvällen jämfört med någon annanstans.
Det är SÅ jävla uppenbart med folk som ser ner på stället man bor på, som att man inte är lika mycket värd för att det inte står Limhamn i adressen.
Orka bry sig!!! Finns det inte annat att lägga ner energi på? Jag ser inte på folk annorlunda om de bor på Värnhem, mitt i stan eller på Lorensborg. Skitsamma, vi är väl lika mycket värda som människor ändå?
Spelar det verkligen så stor roll? Vart man bor? Vilka möbler man har? Vilken stil man har i hemmet?
Jag kan känna det som att om jag har fest så bryr sig inte folk om att vara speciellt försiktiga, utan kan göra vad fan som helst och vara vårdslösa för jag har ändå inget "fint" hem med dyra saker.
Och jag vill inte ha ett så kallat "fint" hem. Jag vill ha ett personligt hem. Alla med pengar eller ett IKEA-kort kan köpa sig en stil, men det krävs mer än så för att få det personligt.
Jag kommer bo här tills jag och Kalle köper hus, och jag trivs med det. Jag är inte rädd och jag känner ingen längtan efter att bo i något annat jävla fancy område, för sånt spelar inte mig någon roll. Jag har andra värderingar i livet.


Och när jag ändå spyr ur mig galla över det här med att känna sig nedvärderad.
Presenter. När folk fyller år så ska man självklart köpa en present, speciellt om personen i fråga bjuder på fest, middag eller något annat. Det är en fin gest och roligt att ge bort något.
Men på senare tid är det inte lika kul längre. Man får långt innan mail eller blir tillsagd vad personen i fråga vill ha, och jag får känslan av att köper jag inte det som önskas så får jag skämmas. Man kan inte köpa något fint man känner att det här skulle personen bli glad för om det inte har önskats. För presenten måste ju passa in. Oj vad den måste passa in, och nåde den som köper fel.
Jag önskar mig speciella saker av mina föräldrar, om det är något man behöver osm kanske kostar lite mer, likaså av mina farmor. Men annars brukar jag inte vilja "säga åt" folk vad jag vill ha. De är ju ändå mina vänner och släktingar, så de känner mig och vet vad jag tycker om. Och en present blir så mycket mer värd om någon själv funderat ut den och lagt ner lite tid och tanke bakom den.

Jag är så jävla trött på att allt ska vara så "fint" och fixerat och att man med materiella saker måste visa hur jävla fancy man är och vilken oerhört braaaaaaa smak man har.
But hey, that's just me.