Jag kämpar med att gå ber i vikt men går inte på någon diet och väger mig bara ibland. Jag har gått ner sju kilo sen i januari och det känns bra, jag har kämpat för det på ett hälsosamt sätt. Jag kan ha byxor igen och jag känner mig så mycket lättare när jag springer och det är det viktigaste. Nej jag har inte gått och blivit nöjd med mig själv helt plötsligt men jag tänker inte älta om det här.
Jag är sån som jämför mig med andra på ett negativt sätt. Jag känner mig alltid sämre/fulare/dummare/mer ointressant än "alla andra", jag tror aldrig att jag kan duga som jag är. Inte när det finns andra som på något naturligt sätt är så mycket bättre. Om jag läser en blogg och någon har varit ute och sprungit blir jag jättepeppad och inspirerad, men om jag läser att personen sprungit lika snabbt/snabbare än mig och klagar på en dåligt tid känner jag mig genast urkass. Sjukt störigt och jag hatar att jag känner så. Om någon väger mindre än mig men vikthetsar känner jag mig fulare än fulast och så tror jag att den personen ser mig som ett skräckexempel, typ. Ja men ni hör ju, helt knäpp i huvudet.
Efter Iformloppet i höstas kom jag och Suzan in på vikt och hon frågade vad jag vägde. Jag svarade och skämtade som vanligt om det men så sa hon:
- Du väger ju lika mycket som mig, tycker du jag är tjock?
Ehhh nej verkligen inte! Min självbild är verkligen skev. Jag försökte med att hon har muskler och jag bara fett men hon höll inte med och jag fick mig en tankeställare och det kändes inte som att hon såg mig som stor vilket jag är övertygad om att alla andra gör.
När jag skriver om hur jag tränar så gör jag det för att det är kul att ha kvar, att kunna läsa hur olika pass kändes och att kunna följa min egen utveckling. Sen är ni många som följt mig sen jag började springa i januari förra året och som berättar hur peppade ni blir och jag hoppas verkligen det. Jag älskar att prata om löpning och att skriva om det och få synpunkter, pepp och hejarop från er. Det är fint. Det vore hemskt om det är någon som känner att det jag skriver är hets men jag hoppas att jag visar upp en sund syn på det hela. Jag tränar inte överdrivet mycket, svälter mig inte, har inte en kropp som är något att eftersträva, är inte sjukt duktig på att springa och tävlar bara mot mig själv. Jag försöker uppnå en hälsosam livsstil som jag trivs med och där jag gör något som blivit min passion.
Herregud vilket långt svammel det blev, hoppas ni är med på vad jag menar iallafall. Era synpunkter och tankar vore intressant att få ta del av.
Till något helt annat! Ringarna kom idag och de är perfekta!
5 kommentarer:
Linnea! Min tanke är förutom mycket vacker hand du har!... Man ska ha en hälsosam livsstil. Kunna äta lagom av det man tycker om och ibland för mycket. När DU inte trivs då är det dags att göra något åt det. Om det sen innebär att andra säger att du är fin och inte alls stor/tjock osv så är det säkert så men oväsentligt om inte du trivs. När jag ser dig ser jag dina ögon och ditt leende och dina flätor och dina tatueringar... snygga sandaler/stövlar! INTE din kropp. Din insida är fin. Mycket fin!! Leendet till det utgör en bra och fin människa helt enkelt som jag är stolt över att kalla min vän! Jag har sett att du gått ner i vikt och för din skull är jag glad! Fortsätt du och spring för du älskar ju det. Ta du en god cupcake eller två och ett glas rosé.
Har du hör talas om han som åt sunt, rörde på sig och tog han om sin kropp...han dog han också...
Du har ett liv, se till att må bra då. Viktgalen eller inte. Saknar dig vännen! KRAM
Håller med om att det är mycket vikthets och jag påverkades negativt av det tills jag läste någon blogg som pratade om att uppskatta sin kropp och bedöma den efter vad den kan prestera istället för hur den ser ut. Så nu tycker jag att min kropp är grym för jag kan springa en mil, kan bära mina barn, föda barn,, dansa, ge någon en kram, klättra och så mycket mer.
Det finns fortfarande dagar jag tycker att mina lovehandels gott kunde vara mindre men då försöker jag tänka på vilken bra kropp jag har och allt den åstadkommit!
Jag måste säga att jag är en sådant som har tröttnat på att läsa hur duktiga nästan ALLA som bloggar /FB ar är med alla dessa miller som man springer och alla dessa perfekta mat som man lagar från LCH GI Hlgt jsjufe kdjfoit kjdhhrueuhg eller vad det nu heter "den perfekta dieten någonsin" ...
Jag kan tycka att det har blivit en sådant hysteri med hur ska man se ut som gör att man själv -om man inte har st 38-40 känner sig som en fet skit...
Jag vet att jag är en intelligent människa och hatar att känna mig som en skit när jag läser hur alla andra "lyckas" med sina interval-springande-maraton-bla bla bla....
Jag har funderat länge på att stänga min FB så att jag undviker mår dålig över andras sucée ... men men här är jag !
Jag kasnke har bara blivit en sur fitta...
Tjock kram från Mercan.
det handlar nog väldigt mycket om att hitta sitt eget sätt att må bra på. Jag försökte i många år att gå ner i vikt men det funkade inte alls. När jag började tänka på att jag vill leva länge och vara frisk så gick det mycket bättre. Jag började med kortare promenader som blev längre och sträckan som tidigare kändes väldigt lång är inte alls lång idag. Jag äter i princip samma saker som förr men bara lite mindre. När jag kpte gymkort så var det främst för att hitta träning som verkade rolig som jag inte tröttnade på och kors i taket jag tycker fortfarande att det är roligt. I takt med att jag blir fysiskt starkare blir även psyket det och när man som jag går hemma så är det viktigt att jag inte deppar ihop helt. Tack vare min träning har jag fått bättre självkänsla och vågar nu tänka på att starta en helt ny karriär som jag aldrig hade tänkt på tidigare. Det primära var aldrig att gå ner i vikt utan att känna att jag lever och mår bra.
Den där jämförelsesjukan och jante tar vi och gömmer långt in ett ett mörkt skåp:).
kram
Du är inte tjock ngnstans och bra mycket nättare än jag! Allt "hets" får tyvärr skyfflas över över till läsarens ögon också.
Den som tar emot informationen kanske inte upplever samma som den som ger ut. Som du säger att gränsen mellan pepp och hets hårfin.
Läser jag om ngn som springer snabbare än jag så blir jag snarare inspirerad över att ha ett mål och tänker lite kring "kan hen, kan jag".
Kram!
Skicka en kommentar