Vikthets & Träningshets

Det har varit mycket skriverier om vikthets i bloggar på senaste tiden. Vikthets, träningshets. Hets hets hets. Och jag håller med, det är alldeles för mycket som påverkar negativt tyvärr. Det är en väldigt tunn linje mellan hets och pepp tycker jag och jag vet att jag själv varit alldeles för mycket åt det hetsiga håller med vikten. Men jag vill inte skriva om det mer för om det påverkar andra så som jag själv ofta blir påverkad så är det inte värt det.

Jag kämpar med att gå ber i vikt men går inte på någon diet och väger mig bara ibland. Jag har gått ner sju kilo sen i januari och det känns bra, jag har kämpat för det på ett hälsosamt sätt. Jag kan ha byxor igen och jag känner mig så mycket lättare när jag springer och det är det viktigaste. Nej jag har inte gått och blivit nöjd med mig själv helt plötsligt men jag tänker inte älta om det här.

Jag är sån som jämför mig med andra på ett negativt sätt. Jag känner mig alltid sämre/fulare/dummare/mer ointressant än "alla andra", jag tror aldrig att jag kan duga som jag är. Inte när det finns andra som på något naturligt sätt är så mycket bättre. Om jag läser en blogg och någon har varit ute och sprungit blir jag jättepeppad och inspirerad, men om jag läser att personen sprungit lika snabbt/snabbare än mig och klagar på en dåligt tid känner jag mig genast urkass. Sjukt störigt och jag hatar att jag känner så. Om någon väger mindre än mig men vikthetsar känner jag mig fulare än fulast och så tror jag att den personen ser mig som ett skräckexempel, typ. Ja men ni hör ju, helt knäpp i huvudet.

Efter Iformloppet i höstas kom jag och Suzan in på vikt och hon frågade vad jag vägde. Jag svarade och skämtade som vanligt om det men så sa hon:
- Du väger ju lika mycket som mig, tycker du jag är tjock?
Ehhh nej verkligen inte! Min självbild är verkligen skev. Jag försökte med att hon har muskler och jag bara fett men hon höll inte med och jag fick mig en tankeställare och det kändes inte som att hon såg mig som stor vilket jag är övertygad om att alla andra gör.

När jag skriver om hur jag tränar så gör jag det för att det är kul att ha kvar, att kunna läsa hur olika pass kändes och att kunna följa min egen utveckling. Sen är ni många som följt mig sen jag började springa i januari förra året och som berättar hur peppade ni blir och jag hoppas verkligen det. Jag älskar att prata om löpning och att skriva om det och få synpunkter, pepp och hejarop från er. Det är fint. Det vore hemskt om det är någon som känner att det jag skriver är hets men jag hoppas att jag visar upp en sund syn på det hela. Jag tränar inte överdrivet mycket, svälter mig inte, har inte en kropp som är något att eftersträva, är inte sjukt duktig på att springa och tävlar bara mot mig själv. Jag försöker uppnå en hälsosam livsstil som jag trivs med och där jag gör något som blivit min passion.

Herregud vilket långt svammel det blev, hoppas ni är med på vad jag menar iallafall. Era synpunkter och tankar vore intressant att få ta del av.


Till något helt annat! Ringarna kom idag och de är perfekta!