Terränglöpning

Idag gav jag mig ut på terränglöpning och hittade lite nya ställen att springa på. Jag sprang mot Körsbärsdalen och in i en kohage som var så sjukt gropig att jag trodde jag skulle bryta fötterna. När det inte gick att springa där mer klättrade jag uppför en brant backe bara för att upptäcka mer kohage så jag fick vända. Jag fortsatte på grusvägen uppför en lååååång och braaaaant backe och sen vidare till en bondgård. Där vek jag av ut i skogen men efter ett tag var det så snårigt och ingen stig att jag fick vända. Tillbaka på grusvägen och sen in i skogen. Mycket backar och broar men benen bar mig så fint genom terrängen och jag älskar känslan av att kraften kommer tillbaka efter en jobbig backe. Tanken var att jag skulle ta en tur på typ fem kilometer men när man får feeling och benen bara går av sig själva så gäller det att passa på!

Turen slutade på 10,51 kilometer och det är det absolut längsta jag sprungit i sån jobbig terräng! Ingen tid att skryta med, 1 timme och 9 minuter men vad gör väl det när träningen är grym. Nu vet jag att min kropp orkar hålla ut fast det är väldigt kuperat och jag känner att jag måste ge mig på Tjurruset i höst!