#throwbackthursday

Har ni sett den hashtagen på Instagram? Kul idé och jag hakade på idag. Min bror flyttade för några veckor sen och hittade visst en skatt när han packade. Scandinavian Tattoo Magazine med yours truly på omslaget.


Jag fotades på hösten 2004 och tidningen kom ut våren efter, en vecka efter att jag och Kalle träffats. Och jag var SÅ olycklig för att de valt en så ugly bild på mig! Det var en intervju inne i tidningen och fler bilder och där fanns det en som var mycket finare. Grejen var väl den att jag var så sjukt blyg och vågade inte släppa loss eller göra nån fotomin så därför fick jag se ut som ett fån. Tur mitt nästa tidningsomslag blev jättefint, ska se om jag hittar det till nästa #throwbackthursday.

Vikthets & Träningshets

Det har varit mycket skriverier om vikthets i bloggar på senaste tiden. Vikthets, träningshets. Hets hets hets. Och jag håller med, det är alldeles för mycket som påverkar negativt tyvärr. Det är en väldigt tunn linje mellan hets och pepp tycker jag och jag vet att jag själv varit alldeles för mycket åt det hetsiga håller med vikten. Men jag vill inte skriva om det mer för om det påverkar andra så som jag själv ofta blir påverkad så är det inte värt det.

Jag kämpar med att gå ber i vikt men går inte på någon diet och väger mig bara ibland. Jag har gått ner sju kilo sen i januari och det känns bra, jag har kämpat för det på ett hälsosamt sätt. Jag kan ha byxor igen och jag känner mig så mycket lättare när jag springer och det är det viktigaste. Nej jag har inte gått och blivit nöjd med mig själv helt plötsligt men jag tänker inte älta om det här.

Jag är sån som jämför mig med andra på ett negativt sätt. Jag känner mig alltid sämre/fulare/dummare/mer ointressant än "alla andra", jag tror aldrig att jag kan duga som jag är. Inte när det finns andra som på något naturligt sätt är så mycket bättre. Om jag läser en blogg och någon har varit ute och sprungit blir jag jättepeppad och inspirerad, men om jag läser att personen sprungit lika snabbt/snabbare än mig och klagar på en dåligt tid känner jag mig genast urkass. Sjukt störigt och jag hatar att jag känner så. Om någon väger mindre än mig men vikthetsar känner jag mig fulare än fulast och så tror jag att den personen ser mig som ett skräckexempel, typ. Ja men ni hör ju, helt knäpp i huvudet.

Efter Iformloppet i höstas kom jag och Suzan in på vikt och hon frågade vad jag vägde. Jag svarade och skämtade som vanligt om det men så sa hon:
- Du väger ju lika mycket som mig, tycker du jag är tjock?
Ehhh nej verkligen inte! Min självbild är verkligen skev. Jag försökte med att hon har muskler och jag bara fett men hon höll inte med och jag fick mig en tankeställare och det kändes inte som att hon såg mig som stor vilket jag är övertygad om att alla andra gör.

När jag skriver om hur jag tränar så gör jag det för att det är kul att ha kvar, att kunna läsa hur olika pass kändes och att kunna följa min egen utveckling. Sen är ni många som följt mig sen jag började springa i januari förra året och som berättar hur peppade ni blir och jag hoppas verkligen det. Jag älskar att prata om löpning och att skriva om det och få synpunkter, pepp och hejarop från er. Det är fint. Det vore hemskt om det är någon som känner att det jag skriver är hets men jag hoppas att jag visar upp en sund syn på det hela. Jag tränar inte överdrivet mycket, svälter mig inte, har inte en kropp som är något att eftersträva, är inte sjukt duktig på att springa och tävlar bara mot mig själv. Jag försöker uppnå en hälsosam livsstil som jag trivs med och där jag gör något som blivit min passion.

Herregud vilket långt svammel det blev, hoppas ni är med på vad jag menar iallafall. Era synpunkter och tankar vore intressant att få ta del av.


Till något helt annat! Ringarna kom idag och de är perfekta!

Ringar

När Kalle friade så köpte han bara en ring till mig, ograverad. När jag frågat varför han inte köpte någon till sig själv har han svarat:
- För att om du skulle säga nej skulle jag bara behöva lämna tillbaka en ring.

Mmmm, don't get me started...

Jag var och kollade efter en ring, lika som min, till honom men hans storlek var slut. Kalle tittade på ett annat ställe men de var slut där med. Men så fick jag den briljanta idén att vi skulle designa våra egna ringar, så det har vi gjort och idag fick jag en bild på dem.


De är så fina och namnen och datumen är instansade för hand. Min ring är 5*2 millimeter och Kalles 8*2 millimeter. Jag gillar lite kraftigare ringar men eftersom jag ska ha en till sen kan den inte vara större. Min är helt slät medan Kalles är hamrad och lite "ruffigare", passar honom perfekt.

Ringarna är skickade och jag hoppas de är här snabbt!

Step it up

Som ni säkert sett fick jag ett infall igår och anmälde mig till Malmö halvmaraton. Efteråt fick jag hjärtklappning och blev helt upprymd så jag inte kunde gå och lägga mig. Herregud vad har jag gett mig in på??

Målet för i år har ju varit en halvmara men det var inte tänkt förrän i november så nu blir det till att step it up med träningen. Långpassen ska bli längre och de korta passen likaså. Helst skulle jag behöva klämma in ett pass till i veckan men det är så svårt med mina arbetstider. Men jag ska försöka, har ett bra träningsprogram som jag kan gå efter.

Så spännande!! Ikväll blev det 7 härliga kilometrar i perfekt väder, kvällssol efter regn. Luften var frisk och lagom varm och det doftade underbart ute av syrener och liljekonvalj. Lovely!!

Dear God, what have I done?

!?!?!??!?!?!?

Mors Dag, Jetlag & Finklädda pojkar

Idag vaknade jag upp till en helt egen dag, Mors Dag, och fick fina paket på sängen av mina små skatter. Två grytor från Le Creuset hade de köpt till mig och vi invigde dem idag till middagen som bestod av älgstek, rotfruktsgratäng och trattkantarellsås. Lite höstig mat kanske men det passade en regnig och grå dag som denna.

Och jag har varit så trött hela dagen! Känner mig helt jetlaggad, men det blir väl så när man är uppe till klockan tre på natten och förlustar sig. I förrgår. Herregud vad klen man har blivit, tål ju ingenting längre! Några drinkar blev det ju men tänk hur jag mått om jag tagit en rejäl fylla också. Då hade jag nog fått sjukat mig idag. Och hade jag rökt några cigg så hade nog hela veckan varit förstörd.. Nej det är tur man är en trist småbarnsmamma som är ute och svirar typ vartannat år, högst.

Jag glömde ju kameran hemma i fredags, sjukt störigt. Jag trodde jag glömt den i köket men när vi kom hem igår kväll stod den prydligt kvar på gårdsplanen. Tack och lov. Tur man bor i ett hederligt område..... Jag hann ta några bilder på barnen innan vi åkte men jag fotade först med iphonen så de bästa bilderna finns i den, när jag började fota med systemkameran var de redan uttråkade.

När Nemo fånar sig måste Leon göra lika...

Nemo har börjat med en massa störiga miner när man ska fota...

 Nemo vill ge Leon en kram men han går iväg och då blir Nemo ledsen. Men då kommer Leon tillbaks med öppna armar...

...och allt blir bra igen.

24 maj 2013

Vilken fantastiskt dag! Vilken ära att få vara med på sina bästa vänners största och vackraste dag, helt otroligt. Jag kan knappt beskriva det för allt var liksom så... perfekt.

Klockan två var vigseln i kyrkan och jag var där lite tidigare för att öva på sången jag skulle framföra. När dörrarna slogs upp och Maggi, Ola, Elisa, Alba, PO och prästen kom in i kyrkan var det svårt att hålla tillbaka tårarna. En vacker och personlig ceremoni fick vi bevittna och när bruden och brudgummen sagt ja och kysst varandra var det dags för mig att sjunga. GAH!! Emilia kompade på piano och det gick faktiskt mycket bättre än jag vågat föreställa mig. Akustiken i kyrkan gjorde ju att sången lät 100 gånger bättre än när jag övat på den i bilen hem från jobbet.. Efteråt fick jag mycket beröm och många sa flera gånger att de tyckte jag sjöng jättefint så det var faktiskt roligt även om jag var väldigt nervös innan.


Efter vigseln åkte vi till slottet och skålade och fick snittar och checkade in på våra rum. Sen var det dags för middag och det var så gott så gott, bra service och jättevackert dukat. Jag höll ett kort tal som jag inte alls förberett men ville skoja lite med brudgummen och jag tror att alla skrattade.


Sen var det dags för kaffe och bröllopstårta. Otroligt god tårta i tre våningar var en fin avslutning på middagen.

Efter tårtan var både Nemo och Leon supertrötta så Kalles mamma kom och hämtade dem. De och Alba var enda barnen på bröllopet och de skötte sig bra även om de var lite uppe i varv och for runt överallt.


Märkliga små handavtryck på slottets alla speglar.... Hmmmm små slottsspöken kanske...?

Sen blev det drinkar, musik och dans och framåt midnatt vickning med slottets egen stenugnsbakade pizza. Så gott och perfekt med något i magen. Vid tretiden inatt drog vi oss tillbaka och jag somnade som en stock och sov till åtta imorse. Då var det dags för frukostbuffe och det är ju alltid det godaste som finns!

Efter frukosten gick vi som var kvar en promenad och tittade på den vackra naturen runt slottet. Det kändes så fint att vi tog den tiden för att umgås lite till och det känns som att gårdagen har gjort oss ännu närmare varandra eftersom vi har delat något så vackert och så stort.


Jag är så glad och lycklig över att vi fick äran att vara med på Ola och Magdalenas stora dag! Tusen tack och all lycka i framtiden till er! <3

Today is the Day!

Idagr det bröllop!! Gud så roligt det ska bli! Förberedelserna är i full gång här hemma. Jag har till och med strukit kläder, då vet man att det är en stor dag. Hår ska lockas, ansikte ska sminkas, barnen ska kläs, jag ska försöka att inte dö nervositetsdöden. Jag ska ju sjunga i kyrkan idag och än är jag väl inte så nervös men jag vet att ju mer det närmar sig desto mer kommer jag undra varför varför VARFÖR jag sa ja!

Men det kommer att bli en underbar dag och jag är så glad för att vi är en del av den!

Intervaller i regnet

Efter att jag nattat Nemo gav jag mig ut för lite backintervaller. Det regnade men var väldigt skönt ute och benen kändes pigga trots måndagens terränglöpning. Eftersom jag inte hade så mycket tid på mig blev uppvärmningen lite kortare men som planerat la jag på en backe i andra blocket av intervallerna.

Uppvärmning: Ca 1,5 kilometer
Stretch
10 backar
Gåvila 1-2 minuter
8 backar
Nerjogg
Slutspurt

Och vet ni vad som är helt underbart? Att jag inte får ont i benen! Innan akupunkturbehandlingen hade jag fått ont efter att ha sprungit ett långpass och hade jag kört ett intervallpass efter bara en dags vila hade jag fått skitont och avbryta träningen och gå hem. Och nu, smärtfri!!

Helt ärligt så trodde jag det var för bra för att vara sant att akupunkturen skulle hjälpa. Men desperat som jag var så ville jag ändå testa och gjorde en behandling på fyra gånger. 200 kronor per gång = 800 kronor och så 500 kronor i fruskvårdsbidrag från jobbet gjorde att det endast har kostat mig 300 kronor för att slippa de satans onda benhinnorna. Kanske jag får göra om behandlingen längre fram men det är det lätt värt eftersom löpningen gör så otroligt mycket för mig. Jag är överlag dålig på att investera i mig själv så jag kommer inte tveka att göra om det om det behövs.


Blöt katt.

Nyklippt

Händelsen igår morse gjorde mig låg hela dagen. Allt kändes så uselt och även om jag fått berättat att allt ordnade sig sen, att Nemo lekte och hade kul resten av dagen och var jätteglad när vi åkte till förskolan idag så känns det tungt inombords. Det är väl hela den här känslan och vetskapen om att man inte kan skydda sina barn mot allt ont och att ju större de blir desto mer måste man släppa efter..

Jag jobbade länge igår och kom hem sent men idag är jag ledig. Det är regn och grått och jag har hunnit klippa mig och städat lite. Det blev inget nytt hos frisören, bara de slitna topparna som försvann. Nu ska jag dammsuga, plantera lite kryddväxter och sen hämta barnen. Vi ska göra ett snabbt ärende och sen tänkte jag att vi skulle gå till biblioteket och titta på deras utställning från förskolan.


Leon & Lovikk

Ont i hjärtat

Jag lämnade precis pojkarna på förskolan. Leon gick till sina kompisar för fruktstund och Nemo sprang mot sina kompisar som lekte lite längre bort. Jag såg hur han plötsligt stannade till och när jag sagt hej då till Leon så såg jag hur Nemo vandrade runt själv och när jag kom emot honom började han storgråta. Två av de andra barnen hade sagt till honom när han kom springande att han inte fick vara där, inte vara med. Jag dör lite inombords för jag blir så ledsen. En av pedagogerna kom och kramade om Nemo och gick för att ställa allt till rätta. Och jag vet att det kommer bli bra, att de kommer leka tillsammans sen men fan, varför måste ungar hålla på så??? Vart lär de sig sån skit?? Världens finaste lilla Nemo som är så go och glad och snäll. Jag vill bara gråta och åka och hämta barnen och krama på dem hela dagen.


Det gör mig så ledsen också att Nemo bara gick omkring själv och inte direkt kom och sa till. Jag kan riktigt känna hur han kände sig...

Terränglöpning

Idag gav jag mig ut på terränglöpning och hittade lite nya ställen att springa på. Jag sprang mot Körsbärsdalen och in i en kohage som var så sjukt gropig att jag trodde jag skulle bryta fötterna. När det inte gick att springa där mer klättrade jag uppför en brant backe bara för att upptäcka mer kohage så jag fick vända. Jag fortsatte på grusvägen uppför en lååååång och braaaaant backe och sen vidare till en bondgård. Där vek jag av ut i skogen men efter ett tag var det så snårigt och ingen stig att jag fick vända. Tillbaka på grusvägen och sen in i skogen. Mycket backar och broar men benen bar mig så fint genom terrängen och jag älskar känslan av att kraften kommer tillbaka efter en jobbig backe. Tanken var att jag skulle ta en tur på typ fem kilometer men när man får feeling och benen bara går av sig själva så gäller det att passa på!

Turen slutade på 10,51 kilometer och det är det absolut längsta jag sprungit i sån jobbig terräng! Ingen tid att skryta med, 1 timme och 9 minuter men vad gör väl det när träningen är grym. Nu vet jag att min kropp orkar hålla ut fast det är väldigt kuperat och jag känner att jag måste ge mig på Tjurruset i höst!

Besök & Invigning

Denna regniga men mysiga söndag har vi haft Ernhakarna här på besök. De kom lagom till lunch och jag dukade upp med våfflor, sylt och gulfärgad grädde med chokladströssel. Sen bakade jag en kladdkaka eftersom ugnen äntligen blev ledig efter Kalles snustillverkning i helgen och mums, vad god den blev! Hundra år sen jag åt kladdkaka och fyra vuxna och fyra barn slukade hela.

Efter sockerchocken gick vi ut en sväng och barnen lekte i sandlådan och hoppade studsmatta tills det var dags att gå in igen och laga middag. Ja jag vet, vi gjorde inget annat än att äta idag men jag tycker det är så roligt att duka fint, laga mat och bjuda på hembakat.

Det blev invigning av pastamaskinen jag köpte via Lets Deal för ett tag sen och det var jättekul att göra egen pasta, och det känns oerhört mycket lyxigare.Till pastan hade jag googlat upp ett recept som jag ville prova och det blev en väldigt god rätt! Vad sägs om räkor, sparris, hummerfond, vitt vin och parmesan? Det föll alla i smaken och jag blev väldigt glad över att det blev så uppskattat.

En härlig helg är nu över men jag har turen att vara ledig imorgon också. Då ska jag och Nemo till Malmö för att gå på Teddystudien och sen ska vi inhandla det sista till fredagens bröllop!


Det blir nog en fotbollsspelare av den här lille killen. <3

Inte avundsjuk

Idag är det Göteborgsvarvet och jag är inte avundsjuk på de tappra löpare som kämpar på i värmen, 2,1 mil. Innan idag funderade jag på att anmäla mig till Malmö Halvmaraton men efter min fjuttiga löptur på fem kilometer var jag inte lika sugen. Det är VARMT idag och är det något som är jobbigt så är det att springa i värme. Och eftersom Kalle hade sovmorgon och jag vill dricka lite vin ikväll så sprang jag mitt på dagen, då det är som varmast. Men jag höll mig mest i skuggig skog så det gick hyfsat ändå, fem kilometer på 30 minuter.

Nu slappar vi i solen och har det jävligt gött. Poolen åkte fram idag och pojkarna har badat, hoppat och rutschat i flera timmar så de blir nog inte svåra att lägga ikväll. Men innan dess ska vi grilla och fortsätta njuta av den här högsommarvärmen.

Fulresa

I inlägget med valet mellan klänningar till bröllopet fick jag en kommentar med en länk till det här inlägget. Jag vet inte om det var menat som en pik eller som något som kanske vore bra för mig att läsa, men jag har läst det och kan känna igen mig. Stressen av att se bra ut, rädslan av att inte duga, ångesten varje gång jag ätit något jag inte "borde" äta. Jag går liksom omkring och tror att folk tänker: Hur kan hon fortfarande vara tjock som springer så mycket? eller: Ja men jag är iallafall inte lika tjock som henne! eller Att hon aldrig lyckas gå ner i vikt som tjatar så mycket om det. eller Hon är ju mycket större än vad man kan tro utifrån bilder. Typ. Japp så ego är jag och tror att alla går och tänker på mig och hur jag ser ut.

MEN! Jag har blivit bättre. Förut gick jag aldrig ut osminkad eller orakade ben/armhålor. Nu bryr jag mig inte så mycket utan är oftast osminkad när jag är hemma och är ledig och att raka armar och ben var och varannan dag är inget jag gör. Jag är övertygad om att jag rakar mig för att JAG vill det men innerst inne kanske det inte är så, inte vet jag, men jag känner inte att jag bryr mig om vad andra tycker om just det iallafall.

Jag önskar att jag inte tänkte vad andra ska tycka om vad jag har på mig. Alltså inte vilka kläder jag väljer utan hur de sitter. Jag har på mig vilken klänning jag vill även om andra tycker den är ful men jag är rädd för att andra ska tänka att jag och min kropp ser FÖRJÄVLIGA ut i den.

När jag gör mig iordning för att gå på fest och tar i lite extra för att göra mig fin så kan jag känna mig väldigt fin när jag är färdig, men så fort jag träffar mina vänner känner jag mig alltid ful och fel eftersom de alltid är jättefina och ser så "rätt" ut och allt ser så bra ut på dem. Smink, hår, kläder.

Jag veeet, jag är störd och jag önskar jag kunde sluta men jag är väl som alla andra som "uppfostras" av veckotidningar. Och sen när man fick barn och känner en press att man ska se ut som man aldrig nånsin varit gravid typ tre veckor efter att man fött. Och jag ser ju väldigt mycket post gravid ut snart två år efter att jag har fött...

Ja ja, lite fredagsmorgonsfunderingar. Hur tänker och resonerar ni? Hur fixerade är ni av ert utseende och skulle ni vilja bry er mindre?


Idag känner jag mig fin i tunika och mamelucker från By Faith. Vi får väl se om den känslan håller i sig hela dagen.

Dimma

Det är något som gnager mig men jag vet inte vad. Jag har en inre oro som jag inte kan släppa och det är sjukt störigt att jag inte kan sätta fingret på vad det är. Jag känner mig lite ledsen, lite arg, lite orolig.. Jag vet inte, men nåt är det. Det är som att en dimma av något som gör mig rastlös och nervös har lagt sig runt mig.

Jag hade verkligen behövt springa idag men har inte hunnit. Jag och barnen var och handlade och de somnade på vägen hem och var svåra att få i säng så det gick inte att springa ikväll heller.

Men nu ska jag lägga mig, lång jobbdag imorgon men rolig! Vi ska åka till Malmö och titta på andra semifinalen i Eurovision Song Contest, äta i stan och se en konsert på Gustav Adolfs Torg. Sämre kunde man ju ha det.


Söt-Leon, sover i sin egen säng varje natt. Vaknar ibland men det går mycket bättre än jag hoppats! Men jag saknar honom faktiskt ibland när jag lägger mig, det känns lite tomt.

Hjälp mig!

Jag har ju letat som en galning efter en klänning till bröllopet som är nästa fredag. Det har nästan varit omöjligt eftersom alla klänningar antingen är fel färg, fel modell, för dyra, för korta eller så är min kropp alldeles för konstig. Men nu har jag två stycken jag velar mellan, en grön långklänning som jag haft på två bröllop tidigare (2008 och 2010) eller en kort klänning i rosa och spets som jag köpt från Halens.


Vilken tycker ni?

Den gröna tycker jag om för att den är väldigt vacker och liksom böljande. Jag känner mig fin och lite pampig i den. Jag har ju haft den två gånger innan, varav en gång 10 kilo lättare, men den passar ändå.

Den rosa är väldigt söt och jag känner mig fin i den också. Benen visas vilket är den kroppsdel som jag helst "visar upp" eftersom jag är cirka noll procent nöjd med resten av kroppen. Och så tycker jag väldigt mycket om den rosa färgen.

Regn

Regnet öser ner utanför fönstret och jag önskar att jag vore ledig idag så jag kunnat mysa inne med te och tända ljus hela dagen. Men det blir jobb hela långa dagen till sena kvällen så det blir tyvärr inget hemmamys.

Tror ni att jag vilade igår? Nej... Jag tänkte faktiskt plocka undan och sen vila men så kom jag in i ett flow och fixade både uppe och på Leons rum. Men när jag hämtat pojkarna så myste vi i soffan en stund och då somnade jag faktiskt till och fick lite mer energi. Så pass mycket att jag klippte gräset och det var ju tur eftersom det regnar nu.

Och ingen förkylning, än. Det känns fortfarande som att den ligger och trycker liksom. Märkligt. Jag sprang inte igår eftersom jag kände mig så sliten plus att jag var fortfarande väldigt trött i benen, främst låren, efter lördagens lopp.


Lite ordning i Leons rum. Men mycket ska fixas och det ska köpas lite hyllor, förvaring och lampor.

Trött

Idag är jag trött. Sådär riktigt trött och det känns som att en förkylning ligger och lurar och så har jag ont i magen. När jag lämnat barnen skulle jag helst av allt bara lägga mig igen men måste nog röja här lite först och sent det ju tusen saker som borde göras. Fixa lite med Leons rum, rensa rabatter, klippa gräset (igen!!) och ja, massa sånt som aldrig tar slut.

Kan ni skita i måsten och förbise röran hemma och bara lägga er och vila om ni är trötta? Jag kan verkligen inte det. MÅSTE plocka och fixa innan jag kan vila/slappa. Får ett psykbryt annars och det kryper i hela kroppen...


Mysig promenad i lördags när bästa vännerna var här.

Nettotiden

Nu har tiderna från Lundaloppet äntligen kommit ut på nätet och min nettotid blev 55.21!! Aaahhhh 7 SEKUNDER från PB! Nu börjar det nästan störa mig. Så lite det hade krävts för att slå 55.14.........

Lundaloppet 2013

Vilket lopp det blev! Jag kände mig ju inte riktigt i form idag så det var verkligen tur att jag inte visste om exakt hur jobbig banan egentligen var. Jag ställde mig i 55-minutersgruppen tillsammans med en annan tjej från C K Runners och när starten gick kände jag mig lättad och fick snabbt upp ett bra tempo.


Första kilometern var plan men sen gick det uppåt. En lång och seg uppförsbacke som blev brantare på slutet och den måste ha varåt närmare två kilometer lång och sög verkligen musten ur en. Men sen blev det nerför och vätskekontroll och benen kändes lättare igen. Vid fem kilometer började banan om och mellan sex och nästan åtta kilometer kom den jävliga backen igen och jag kände pannbenet fick kämpa, benen slita och jag flåsade som en gris.

Just där och då bestämde jag mig för att skita i vilken tid jag fick bara jag kom i mål men så snart nedförsbacken kom igen kunde jag inte låta bli att ta i lite. Men fan så trött jag var, det var som att springa i seg kola. Tillslut sprang jag äntligen in på idrottsplatsen och innan målet sprang man nästan ett varv på löparbanan. Jag ville verkligen ta i men krafterna var slut. Men en bit innan mål stod Suzan och fotade och skrek åt mig att jag skulle öka och kämpa in i mål så det gjorde jag. Jag sprang allt jag orkade, kryssade mellan flera löpare och kom in i mål på tiden 55.24, inte 55.30 som jag först fick för mig.

TIO SEKUNDER från att persa men vad fan gör det när banan var sjukt mycket jobbigare än den man sprang tio sekunder snabbare på? Nu drömmer jag om platta banor i Malmö där jag kommer susa fram och få ännu bättre tider.

Det var ett grymt lopp även om det ett tag var dödens jobbigt men det är härligt att känna att man har ett pannben som gör att man kämpar vidare.

På plats

Nu är jag på plats på Lunds IP och är av någon anledning sjukt nervös! Kalle och barnen är på kalas i Ystad, kanske är det deras stöd jag saknar?

Jag har iallafall hämtat min nummerlapp och kissat och klockan två ska jag möta upp resten av laget jag springer med, Coach K Runners och 14.30 går starten.


Det är lite blåsigt men varmt när solen är framme och jag hoppas att den inte kommer att gassa hela tiden.

Dagens gränser:
Drömgräns: Under 55.14 minuter, vilket tyvärr känns som är omöjlighet.
Skamgräns: Över 60 minuter.

Några gissningstider?

Orutinerat

Idag är jag inte på topp. Vi var hos våra nya grannar och grillade igår och det blev både sent och lite för mycket vin. Det känns jättebra när jag ska springa ett 10-kilometerslopp idag. Men jag har nog en förkylning som ligger och trycker nånstans och väntar på att få blomma ut efter loppet, så huvudet har varit tungt i ett par dagar nu. Halsen känner jag inte av idag iallafall och det är tur! Så det blir nog inget pb idag men jag satsar på en tid under 60 minuter iallafall.

Tro det eller ej!

Leon sov hela natten i sin säng! Unbelieveble! Vid fyra hörde jag honom lite så jag gick ner och då satt han i sängen så jag gav honom nappen och då la han sig ner och somnade om. Jag hoppas verkligen att det här inte var en once in a lifetime händelse utan att vi får många repriser framöver.

Idag har jag och Nemo varit ute och åkt lite. Vi var till en hård utanför Vellinge och tittade på kaniner och fick faktiskt med oss en hem.


Lilla Polly, en dvärgvädurshona som är en duktig hoppkanin. Hon har tävlat en del och jag tänkte bygga lite hinder och testa hoppa med henne.


När vi kom hem har vi fixat på Nemos rum. Satt in en bokhylla som ska målas, möblerat om och satt upp en hylla och det blev jättebra. Nu är det Leons rum som ska fixas men vi tar det lite efterhand. Tapeter, nya möbler, lampor, tavlor..

Nu sitter jag ute och dricker ett glas vin och hör hästarna frusta i hagen vid tomten. Livet på en pinne!

Onsdag & Torsdag

Igår var det en fantastisk dag. Jag klippte gräset, rensade rabatter och köpte en massa pelargoner och piffade till på framsidan. Det var så härligt att fixa och dona i trädgården, i värmen, och bara känna lugnet.


Kalle och barnen åkte till Agusa på kvällen men jag stannade hemma för lite egentid och det var lovely! Jag drack lite vin, sydde en hissgardin och tittade på Greys Anatomy.

Idag har jag jobbat men fick sluta redan vid fem och stack till Willys för storhandling och träffade på Elin, David, Noa och nyfödda lilla Lea. På söndag ska jag hälsa på dem och prata lite mer och kanske gosa lite bebis.

Väl hemma var barnen på kanonhumör och har kutat runt och lekt och skrattat och busat. Innan läggdags tog jag med dem ut och jag och Leon sprang tre varv runt huset och Nemo sprang typ fem. Allt för att bli av med lite överskottsenergi. Idag hade Kalle skruvat ihop Leons nya säng och jag har nattat Leon i den. Det gick som en dans och han ligger där och snusar gott nu. Hoppas hoppas han sover där i några timmar iallafall!

Vårt nya sovrum är sjukt mysigt men litet så det blir så varmt när sängen är full med ungar.


Något som tyvärr inte är så kul är att jag känner av min hals lite, och huvudet. Det började igår och jag har huvudvärk och kli i halsen. Jag får INTE vara krasslig på lördag, absolut inte!!

Sista träningspasset..

.. innan Lundaloppet på lördag! Ett helt nytt lopp för mig så jag har ingen aning om hur banan ser ut men jag hoppas den är hyfsat platt. Mitt pb på milen är 55.14 men jag vågar nog inte hoppas på en bättre tid än så. Men jag borde klara det på under en timme, 55-60 minuter hamnar jag nog på.

Idag stod intervaller på schemat, samma upplägg som sist plus en backe. Uppvärmning ca 2,5 kilometer, stretch, 10 backar, gåvila 1-2 minuter, 7 backar, nerjogg och slutspurt.

Och varmt och kvavt är det! Enligt vädret skulle det vara 12-16 grader idag men som vanligt stämmer det inte. Hoppas det blir lite svalare på lördag!


Premiärspring i Zombiekiller-linnet!

Lite vemodigt

Idag var det ett par här och köpte Leons säng. Spjälsängen. Och nu känns det så definitivt, det blir inga fler barn. I höstas sålde vi duovagnen, vi har gett bort babyskyddet och de flesta babykläder. Babygymmet är sålt och gåstolen är long gone. Och det känns lite.. konstigt. Även om jag absolut inte längtar efter en till bebis just nu så undrar jag lite vad man gör när barnen är större och inte behöver en lika mycket. Blir det inte tomt då?

Innan sa jag att jag nog skulle vilja ha tre barn, men efter Leon.. Njaaa.. OM vi skulle få ett barn till och det blev som Leon, alltså jag vet inte om jag skulle fixa det. Det skulle nog ta knäcken på mig. Men ändå. Inget mer bebismys liksom.

Och om man sätter det känslomässiga åt sidan och tänker på det praktiska. Vart skulle en unge till få plats? Vi har det trångt redan nu så det barnet skulle få bo i ett skjul på gården.

Nej det blir nog bra så här tror jag. Om inte annat så får jag väl bli en sån där rekordgammal morsa i 60-70-årsåldern.


Två små sälar, så sjukt lika när de var nyfödda och nu är de som natt och dag.


Alldeles svartögda och rufsiga.


Ååå var inte det här alldeles nyss???


2-månadersbjörnar...

Sommardag

Ååå varför är jag inte ledig idag?? Solen strålar och det är redan 18 grader ute. Jag slutar inte förrän 21 ikväll och är inne på min femte jobbdag. Jag vet, att jobba fem dagar i streck är högst normalt men jag jobbar långa pass just för att inte jobba varje dag. Men för att kunna vara ledig på Vårruset, Lundaloppet och dagen efter Maggi och Olas bröllop så fick det bli så här.

Men imorgon är jag ledig! Och då blir det regn och lika bra är väl det då städning och gardinsömnad står på schemat. Och intervallträning.

Tävling!

Nu har Suz en grym tävling IGEN! Klicka här om du också vill vara med och tävla om snygga träningskläder eller skor.!

Nytt sovrum

Idag var Ted här och hjälpte Kalle att ta ut fönstret i vårt sovrum så vi kunde få in madrasser och sängstommen. Så sjukt snällt att få den hjälpen, jag är otroligt tacksam!

När jag kom hem från jobbet höll Kalle på att skruva ihop stommen och när jag stack ut och sprang bäddade han och satte upp lampor. Det är så mysigt där uppe nu, ljust och fräscht och fastän sängen tar upp större delen av rummet känns det luftigt på något vis. Nu är det lite småfix kvar som att sy gardiner men jag har allt hemma till det så jag ska bara hitta tiden.


Bättre bilder kommer!

Tre överraskningar

För några veckor sen frågade jag Maggi om vi skulle ses och gå ut och äta. Vi bestämde att ses fredagen den tredje maj efter att jag slutat jobbet klockan 18. Vi skulle ses i Lund och jag tänkte parkera där jag brukar men då började Maggi dilla om nån parkering som skulle vara så bra och övertalade mig att kära dit. Men mitt sjukt dåliga lokalsinne plus att det inte går att köra bil i Lund gjorde att jag blev jätteirriterad och till slut körde dit jag tänkt från början. Jag gick till Stäket där vi skulle äta och när jag stod där och väntade så dök plötsligt Kalle upp. Ärligt talat så blev jag liiite irriterad eftersom jag sett fram emot att träffa Maggi och prata bröllop och klänningar, men det var nog mest att jag kände mig lite lurad.

Vi gick in på restaurangen och beställde fondue med massa såser och oxfilé, fläskfilé, kycklingfilé och tjocka mumsiga pommes. En flaska vin delade vi på och satt länge och njöt av både mat och dryck.

När vi ätit ringde Kalle till sin pappa som skulle hämta oss och sen tyckte Kalle vi skulle gå en promenad i Stadsparken medans vi väntade. Så vi gick omkring där ett tag och plötsligt sa Kalle:
- Tore kommer inte och hämtar oss.
Jag blev sjukt förvånad och fattade ingenting och då avslöjade Kalle att han bokat ett hotellrum åt oss i närheten! Jag blev jätteglad men undrade varför vi rantade runt i parken i mörkret om vi hade ett hotellrum som väntade. Så vi började gå mot hotellet och plötsligt så stannade Kalle, föll ner på knä och tog fram en ring.
-Vill du gifta dig med med mig?

Jag blev så sjukt jävla chockad. Vad tror ni att jag svarade?? Skämtar du? Skämtar du med mig?! utbrast romantikern innan hon fick fram ett: Såklart jag vill!

Helt galet, totalt otippat men så underbart!! Det var perfekt och ringen är så fin. En enkel silverring som sen ska kompletteras med en vacker vigselring.


Nej det här trodde jag verkligen inte och jag misstänkte ingenting! Men nu vet jag inte om jag kan lita på varken Kalle eller Maggi någon mer gång.....

Loppet

Jag älskar verkligen att springa lopp! Det är superpeppande och rolig stämning och jag kan verkligen ge järnet. Och så är det bra att ha något att träna till.

Dagens lopp gick jättebra. Jag startade i grupp två och det var trångt och svårt att komma fram i början. Efter första kilometern låg jag på 5.45 min/km och insåg att jag fick försöka öka om jag skulle få en bra tid. Lättare sagt än gjort, speciellt när en del ställer sig i gruppen Springa fort men sen går efter ett par hundra meter, mitt i banan, gärna ett gäng i bredd. Och plötsligt kom det äldre damer som skjutsade rullstolar framför sig, sjukt irriterande! Kul att alla deltar men jag tycker folk kan hålla sig i den startgrupp som passar dem. Det står ju att barnvagnar, rullstolar och annat ska vara längst bak.

Men men, på andra kilometern kunde jag öka och plötsligt kom 3 kilometersskylten och det var bara att pinna på. När jag passerade 4 kilometer ökade jag lite till fast jag kände att jag började bli lite trött, men jag hade inga problem att hålla farten. Ett par hundra meter ifrån målet stod Kalle, Nemo, Leon och Karin och det var en härlig syn som gav mig lite extra energi. Nemo ropade: Heja mamma! och jag ökade ytterligare och spurtade in i mål på tiden 26.14. Underbart!!


Mina härliga lagkamrater och jag, efter att vi hetsätit upp picknicken i kylan. Vi saknade dock Mirijam men nästa år tar hon revansch!

Och tiden blev...

26 minuter och 14 sekunder!! Jag är helnöjd!

Årets första lopp!

Ikväll är det äntligen dags för årets första lopp! Det ska bli så roligt och jag är jättetaggad. Fem kilometer platt bana så jag hoppas på en bra tid, och efteråt picknick med vännerna i laget.

Kan ni inte slänga in lite gissningar på vilken tid ni tror jag kommer runt på? Det hade varit kul!

Drömgräns: Under 27 minuter
Skamgräns: Över 28.28 minuter

Vad tror ni?

Geggamoja

Idag var planen att flytta upp vår säng till Nemos gamla rum. Det är målat och fixat och vi hämtade en säng till Leons nya rum idag. Men såklart gick det inte. Vi fick inte upp madrasserna för trappan. Vi bytte ju till en spiraltrapp för ett par år sen och nu är det lite knivigt att få upp grejer. Kalle var övertygad om att vi kunde få upp madrasserna men hade glömt att de ju var hårda och inte mjuka och formbara så det gick ju i stöpet. Om vi har jättemycket tur så går madrasserna att få in via fönstret men då är det på håret och vi behöver någon mer till hjälp. Om det inte går måste vi ta ut hela fönstret för att få upp skiten. Kan det inte bli krångligare???

 

 

 

 

Vi håller på att bygga en rabatt och i den är det väldigt populärt att gräva ett hål och sen fylla med vatten...