torsdag, november 22, 2012

Dårhuset

Ikväll skrek Leon från klockan fem till klockan halv sju. Helt hysteriskt och utan uppehåll. Det började med att Nemo tog ett sugrör från honom och då blev han skitarg och sen blev han så uppeldad att han inte kunde sluta. Och INGENTING hjälpte. Tog vi upp honom fortsatte han att skrika och åla sig, lät vi honom vara vältrade han runt sig på golvet eller klängde på våra ben, gick vi till ett annat rum kom han skrikande efter. Alltså, det är fan så man önskar sig en hjärnblödning för att det känns som att det skulle vara lindrigare för en.

Han kunde ju inte äta med oss utan stod och skrek och klängde på mig men när jag tog upp honom i knäet skrek han och hävde sig och sparkade mot bordet. Tillslut lugnade han sig och somnade av utmattning direkt efter vällingen. Han var likadan igår och det är ohållbart. Det är SKITJOBBIGT och både jag och Kalle känner oss maktlösa, villrådiga och helt hjälplösa. Känslorna hoppar från att man blir sjukt irriterad, till att man tycker synd om honom, till att man blir förbannad och tillslut börjar man skratta för det är så jävla sjukt. När vi satt och åt och han bara skrek så satte jag på skivan som satt i stereon och skruvade upp volymen så vi fick ropa till varandra. Då kändes det som ett riktigt dårhus kan jag lova. Vi sitter där och försöker ha en vanlig Svensson-vardagskväll med en unge som gallskriker och är helt hysterisk och så musiken på högsta volym: TINGELINGELINGE TÅGET GÅÅÅR UUUT I VIDA VÄÄÄRLDEN, DEN SOM 50 ÖRE HAR FÅR FÖLJA MED PÅ FÄÄÄRDEN!!

Någon som vill komma på middag snart?



6 kommentarer:

Jöns Marie sa...

Vad jobbigt att Leon skriker och är missnöjd, förstår att det blir jobbigt om det är så ofta. hoppas att det blir bättre för er/honom.

Ninni sa...

Känner så igen mig!! Även fast hon inte gallskriker hela tiden så gör hon vårt hem stundvis till ett dårhus. Vet inte när vi åt middag senast utan att slänga i oss mat och jaga Lily :)

Bloggmamman sa...

Åh känner med dig ! Min tös har varit så också senaste veckan. Ingenting duger. Hon ska inte vara på golvet, inte i famnen, inte äta, bara skrika. Man sitter där helt förtvivlad, det rinner en tår och jag ökar ljudvolymen på min "LILLA SNIGEL AKTA DIG " i takt med att hon ökar volymen på sitt skrik.

Anonym sa...

Om ni inte var så långt bort skulle jag och Lisa hemskt gärna komma.Kram från moster.

Anna sa...

Haha, ahw <3 Tycker synd om er :/ Kanske kan ni prova att lämna honom ett par dagar hos mormor/farmor eller något? Ni kanske behöver ett litet bryt i vardagen allesammans? Kram

Elin sa...

Här är det också jättegnälligt om dagarna... Känns lite som en period av skrik och gnäll faktiskt, så hoppas att det lättar både för oss och er!