Nu är jag sjukskriven. Och det känns både bra och dåligt. I helgen har jag oroat mig för vad jag skulle göra om jag inte blev sjukskriven, hur jag skulle orka. Inatt har jag sovit skitdåligt eftersom det gör så ont hur jag än ligger och jag var nervös när jag skulle träffa läkaren.

Men hon sjukskrev mig utan problem och när jag gick därifrån fick jag ångest över vad de skulle säga på jobbet. Jag ringde min chef och det var skitjobbigt men när jag väl kom till Malmö på personalmötet och berättade för alla så var de otrolig förstående och tyckte det var helt rätt. Jag ska dit snart för att göra ett riktigt "avslut" för nu blev det så plötsligt.

Tyvärr blev L, som jag är kontaktperson åt, väldigt ledsen och det kändes jobbigt. Det känns som jag sviker henne men vi ska ses när jag kommit hem från Kättbo och ha ett avslut tillsammans. Plus att jag kommer hålla kontakten med henne för att visa att jag bryr mig om henne då tillit är ett av hennes stora problem.

Så, nu har jag "semester" och jag sja verkligen försöka ta vara på tiden och det känns faktiskt väldigt bra.