Igår morse fick jag något slags sammanbrott. Jag insåg hur mycket jag har att göra denna veckan plus allt annat jag vill få gjort och det blev droppen på något vis. Jag grät och grät och grät och grät och det kändes som jag aldrig kunde sluta. Allt kändes kaos inom mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.
Jag orkar inte med allt, men känner att jag måste. På något sätt vill jag överbevisa för "alla" att jag visst orkar för jag vill inte vara en sån där lat jävel som skyller på sin graviditet och inte orkar göra något. Så jag kör på och när någon säger:
- Eller hur känner du, du kanske inte orkar?
Så svarar jag:
- Jo men det är klart jag gör!
Och det är hela tiden en grej på en grej på en grej. Som igår åkte jag till jobbet kl 15. Idag slutar jag 10 egentligen men har möte mellan 11 och 15 så jag blir kvar i Malmö. Och efter mötet ska jag besikta bilen 15.40 så innan jag är hemma har hela dagen gått och väl hemma känner jag att jag måste ta tag i tusen saker där eftersom jag inte kan vara en latmask som ligger på soffan.
Jag är ledig imorgon men då har jag lovat att åka till min farmor. Hon var ledsen och skulle vara ensam i Vejbystrand så jag skulle åka dit och sova där men hon är hemma i Svedala igen nu så det blir ett kortare besök, men ändå någonstans jag ska åka.
På onsdag jobbar jag igen, och på torsdag när jag slutar är det besök hos barnmorskan direkt. På fredag är jag egentligen ledig men då ska jag på socialtjänstmöte för att sedan delta i sommarfesten på Z-gården och efter det åka till Malmö och träffa mina vänner för en after work. Och på lördag är det jobb igen.
Och när jag väl är hemma kan jag inte bara sitta utan måste ta tag i tusen projekt i trädgården eller i huset som jag känner att jag måste måste måste göra.
Det kanske låter simpelt och inte alls mycket och det är ju faktiskt roliga saker, och det är det! Men jag orkar inte och jag vet inte vad jag ska göra. Kul att vara den som aldrig kan vara med, aldrig kan ses. Men det jobbiga är inte att ses utan att jag måste åka hit och dit och vara överallt hela tiden. Det blir väl så när man inte bor i stan och folk vill väl inte åka ut till Veberöd hela tiden.
Jag har fått order om att rensa min kalender från allt som inte har med jobb att göra och jag vet att jag verkligen borde göra det, men inom mig gnager det dåliga samvetet och jag känner mig som en tråkig svikare. Men vad ska jag göra? Jag orkar uppenbarligen inte och jag har ju inte bara mig själv att tänka på utan min lilla lilla Nemo som är helt beroende av mitt mående just nu.
Jag hatar att inte orka. Jag hatar att behöva ställa in och säga nej. Jag känner mig som en börda som måste få hjälp med allt. Jävla skit. Nu vill jag ha min lilla semester och bara försöka vara, inte stressa, inte flänga runt. Så skönt.
10 kommentarer:
Hej Linéea!!! det är mycket nu va?
Jag vet inte...men kanske är det bra att säga NEJ till någonting... Jag blir alltid stressad när jag läser allt som du gör på en dag.
Jag kan tycka att du behöver inte bevisa till nån att du inte är lat.
Sista månaden är tung, om man vill gärna inte göra så mycket utan ta det lugnt, vila och förbereda sig till det nya livet som kommer. Första tiden med babis hemma är krävande (fast roligt). Så: vila nu!!!! Andras behov MÅSTE komma på andra, tredje eller fjärde plats. Nu är det bara du, Nemo och Kalle som du ska tänka på. Njut av detta sista dagarna!!!! Stor kram, allt kommer att gå super super bra.
Mercedes.
Hoppas att du kan varva ner under semestern och behålla det lugnet sen. Prioritera dig och lilla Nemo!
Prioritera dig och lilla Nemo :) Måsten är en sak som man kommer få lägga låååångt åt sidan när man får barn. Orkar man inte så orkar man inte. Passa på att njut av att vara gravid och sätt resten av världen på paus. Den finns kvar sen med hihi. Lycka till med allt.
Nä, det är inte alls simpelt.
Du försöker ju bara vara dig själv. Linnea, en tjej som alltid orkat och kunnat ställa upp för släkt, vänner och arbetskamarater. Du befinner dig i en helt nu fas i livet, okönd och spännande. Det är inte alls konstigt att du försöker leva ditt liv som du alltid har gjort.....
Försök att börja tacka nej, vänligt men bestämt. Vänner kan komma hem till dig, du behöver inte åka dit. Sluta ursäkta dig för att du inte orkar. Du och Nemo behöver alla energi ni kan få nu. Det är nu dina vänner och Kalle måste ställa upp och hjälpa dig, inte bara kräva och kväva.
Du är en tjej med mycket energi men just nu behöver du spara krafterna inför det som komma skall :)
Du grejar det!
Kraaaaam! :)
Min bm sa till mig att jagt skulle tillåta mig att vara lite ego och bara ligga på soffan för det är bra. Det är bara inse att just nu är varken du eller jag de som orkar eller ska göra en massa. Vila är bra. Du och Nemo och Kalle är viktigast så gör bara det som känns absolut viktigast för dig. kram
Vännen säg NEJ! Det känns skittråkigt och risken är att du emmelanåt kommer att känna dig som en svikare men dina vänner kommer att förstå. Klart jag tycker det är tråkigt att du inte hinner eller orkar göra det vi pratat om men så är det bara... Du är inte lat för att du inte orkar lika mycket som vanligt när du är gravid, herregud jag var ju sjukskriven när jag gick med Vilde - orkade ingenting, fick astmaanfall hela tiden. Sammhället är knäppt och pockar på att man ska köra på som vanligt när man är gravid - FÖR MAN ÄR JU INTE SJUK!!!!! Nä visst - man har ju bara en sjukt stor parasit att bära runt på!!!!!
Inte konstigt att du är trött. Vila och prioritera dig, Kalle och Nemo det behöver du inför förlossningen och spädbarnstiden. Dina vänner finns kvar!
Puss!!!!!
Håller så med om att det ärhelt ok att äga nej. Du är inte tråkig för att du inte orkar köra omkring till folk. Sätt ditt eget (och då också Nemos) välmående främst och försök skit i vad andra tycker om det ;D
Jag har själv kämpat med att säga nej men ärganska duktig på det nu. Innan kunde jag säga ja till allt, för att göra alla andra nöjda och det funkar inte. Du måste ju må bra själv, det är nr 1!
trist att läsa om känslorna du hade under detta inlägg, det känns ju verkligen som det är från hjärtat. Jag kan inte säga som alla andra, att försöka tänka på dig själv och Nemo i första hand. Jag gillar verkligen din blogg för den känns så äkta,du bjuder verkligen in oss läsare in i ditt liv, som att besöka dig in i verkliga livet. Så jag hoppas vi läsare även kan peppa dig och ge något tillbaka till dig, lite ny kraft som jag tror du bara behöver för att komma upp på starka fötter igen :)
Förresten svar på din fråga: Namn är så sjukt svårt och jag vet inte riktigt hur jag och Niklas kan komma överens, men nu har jag haft övertalningskampanj här för mitt favvonamn i en vecka och jag hoppas verkligen Niklas nappar på det snart! Så snart han gör det ska hela världen få veta! :)
Du vet redan vad jag tycker och jag hoppas att du lyder =) Jag håller koll på dig! Love you!
Tösen, slappna av! Om du vill träffa folk, ta hem dom till dig. Tänk ett år framåt och hur du vill att de sista 50-någonting dagarna av graviditeten skulle varit. Vad hade du gjort annorlunda då? Suttit på gräsmattan med en kopp te och klappat kaninerna eller flängt runt på massa saker i stan som du kan vänta med några månader?
Klart att du kommer se mindre av dina väner ett tag men so what? Dom kommer finnas kvar. Tänk på Nemo, vilken mamma vill han ha? Förmidligen en som sätter honom som nummer ett och prioriterar bort annat ETT TAG.
För tänk på att två månaders slappande inte innebär för evigt, det är bara något som behövs just nu. Sen är du igång igen om du orkar.
Orkar du inte, fine. Det är ju också okej. Och om du har några vänner som bara "alltså Linnéa har inte haft tid med mig på sista tiden" så jesus, vilka vänner.
Dom förstår ju fattar du väl?
Seså, sätt igång och sommarslappa nu, okej?
Skicka en kommentar