På bryggan i viken * Kättbo

Ivan och Karolina * Juli och Lisa

Jag, Catrin och Emma * Emma har BF 17 augusti

Pappa övar * Theo gör sin Jurtjyrkogården-min

Jag vet inte vem som är fagrast...

Gå inte ut på en gammal brygga om du har den här formen...

Fler bilder finns här

Nu är jag hemma i Idala igen! Resan ner igår gick jättebra och jag hade sällskap till Helsingborg av en vän till mina föräldrar.

Jag har nyss kommit hem från ett besök hos barnmorskan och lämnat diverse prover. Allt är bra förutom att jag har lite lågt järnvärde. Bara att knapra tabletter igen. Och bara ett halvt kilo hade jag gått upp sen sist, helt otroligt. Jag känner mig tyngre än någonsin. Min mage ligger väldigt högt i kurvan fortfarande och barnmorskan trodde inte det var någon lite bebis. Jajks! Men det behöver inte vara så heller, det visar sig på ultraljudet.

Och på tal om det, barnmorskan såg i sin dator att jag hade en tid den 24 juni för ultraljud men jag har inte fått någon kallelse. Så hon ringde kvinnokliniken och jag fick en tid redan imorgon kl 15.30, så spännande!

Nu ska jag tvätta Nemos nya kläder och titta lite på alla fina presenter han har fått.

Vecka 36

Din mage kan börja sjunka ner lite och det är lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Kanske behöver du kissa oftare än vanligt, det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Hur som helst är det bra att ta reda på hur förlossningsskedet går till och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Det är verkligen sjukt kul med alla gissningar. Ska bli spännande att se vem/vilka som får rätt.

I Kättbo är det kokhett och det är riktigt jobbigt att vara tjock i den här värmen. Jag orkar inget, fötterna sväller så jag inte får på mig skorna och händerna känns som de ska spricka. Lovely. Men jag klagar inte för jag kan ju bara slappa och bada och ha det gött i en solstol.

Igår var jag och mamma till Malung. Först hälsade vi på morfar och jag kan inte minnas när jag var där sist. Länge sen var det iallafall för allt kändes så himla litet. Morfar är över 90 år och hade kanske inte sin bästa dag men hoppas att besök och prinsesstårta piggade upp lite iallafall. Sen var det dags att hälsa på mormor och det besöket gruvade vi oss lite för eftersom mormor nog är den mest negativa person i hela världen. Men till vår stora förvåning var hon väldigt positiv! Hon sa bara en gång att jag har fördärvat mig med mina tatueringar och sen frågade hon om inte Nemo skulle få ha ett svenskt namn. När jag sa att han ska heta Anders i andranamn nöjde hon sig med det och kallade honom Anders.

Innan vi åkte hem åt vi mat på Niss (Sibyllakiosken) och jag konstaterade, igen, att jag aldrig i hela mitt liv kommer flytta till Malung igen. Väl hemma däckade jag i en solstol och sen spelade jag och mamma spel och tittade på Pirates 3 innan vi hämtade pappa som var ute på parken i Malung.

Idag kommer Emma och Catrin hit och det ska bli så roligt! Vi gick i samma klass på högstadiet och de är två av mina goaste vänner. Emma ska ha barn den 17 augusti så det är lite extra roligt. Min moster och kusinbarn kommer även hit idag så det är fullt upp.

Hoppas ni har det bra!

Superroligt med alla gissningar! En lista är gjord i högerkanten, fortsätt gissa!

Innan första ultraljudet fick ni ju gissa om ni trodde det skulle vara en kille eller en tjej som låg i magen och jag sammanställde en lista i kanten. Det skulle vara jätteroligt om ni ville gissa på vilken dag ni tror Nemo kommer att komma till världen och så gör jag en lista precis som förra gången.

Nemo är beräknad till den 1 augusti, men vilket datum tror Du han kommer?

Vilken härlig dag det har varit! Jag har inte gjort något speciellt, bara solat och läst och haft det gött. Preimärbadade i sjön idag och det var riktigt skönt. Det ska bli fortsatt varmt i veckan och i helgen hela 28 grader så mer bad kommer det bli. Det är underbart att vara ledig!

Idag har jag varit till Borlänge och träffat Karolina, Lisa och deras små söta Ivan och Juli. Tänk att jag snart kommer ha en liten bebis! Svårt att fatta faktiskt och nu är det 39 dagar kvar. Kalle tror Nemo kommer den 3 augusti och jag tror han kommer komma tidigare, typ en vecka för tidigt eller så. Vet inte varför.

Imorgon ska jag inte göra något, bara slappa och ha det lugnt och skönt. Emma är här med Theo och det är så roligt att träffa alla vänner och deras barn. Känns så underligt eftersom vi är så otroligt unga än.

Igår var jag och mamma i Mora och lämnade Kalle på stationen och efteråt shoppade vi lite. Nemo fick ett par pyjamasar, strumpor, mössa, handduk med kaninöron och svans och två bodys i stl 50. Och sen fick jag ett par världens finaste skor av mamma i förskottsfödelsedagspresent!

Bilder är lånad från Slott och Kojas hemsida och skorna är verkligen så fina. Först tänkte jag köpa röda men eftersom jag har ett par röda, vanliga träskor och ett par bruna så tyckte jag ett par svarta kunde vara fint. Lovely. Synd mina fötter är som paddlar och att jag är så tung att jag knappt orkar gå i sandaler.

Vecka 35

Nu står livmodern som högst och det kan kännas tungt att röra sig och att sitta. Magsäcken trycks ihop och du kan få halsbränna. Det är inte onormalt att livmodern drar sig samman av och till - den måste träna inför förlossningen. Man brukar kalla detta för förvärkar, och de brukar inte påverka livmodertappen så att den öppnar sig. Magen putar ut och blir "stenhård" men det brukar inte kännas mycket neråt underlivet.

I vecka 35 är medelkroppslängden 47 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2600 gr. Huvudets omkrets är 33 cm. De flesta barn ligger nu i rätt ställning inför födseln, med huvudet neråt.Navelsträngen är tjock som en tumme och cirka 50 centimeter lång.

Beviset på att man är tjock:

Jag gick ut på en brygga nere i viken och två brädor gick av så jag ramlade igenom. Lovely.

Jag lever och jag har inte fött barn! Idag är det fint väder här i Kättbo, till skillnad från midsommarafton då det spöregnade hela dagen. Men det blev bra ändå och det klarnade upp på kvällen så vi kunde grilla. Hoppas ni haft en bra midsommarafton!

Nu är vi i Kättbo! Vi skulle åka 6 imorse, jag gick upp 5 för att göra matsäck och fixa det sista. Kalle kom upp lite senare och hade visst lite mer än han tänkte sig att göra. Kvart i sju lämnade vi Veberöd. I Lund kom Kalle på att han glömt sina tågbiljetter hem. Tjuga i åtta, i morgontrafiken, lämnade vi Veberöd.

Det har spöregnat hela vägen upp och vi har hamnat bakom alla husvagnar, traktorer och störiga personer som kör i 80.

Men det gör inget, för nu är vi här! Det regnar och är 9 grader varmt. Underbart! Men det skulle sluta regna vid lunchtid imorgon och så får vi hoppas på ett par grader varmare iallafall.

Vi ska sova på en uppblåsbar säng inatt för jag tror inte min kropp fixar våningssängen, 90 cm bred med en rätt tunn madrass. Hoppas sängen håller..

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!

Igår hade jag en riktigt lugn och skön dag som gick helt i sin egen takt. Jag färgade håret, löshåret och ögonbrynen, gosade med kaninerna, tvättade, tittade på Desperate Housewives.. Inga måsten, ingen press. På kvällen bäddade jag ner mig i sängen och kollade på tre DH-avsnitt i rad och drack té och det var så mysigt.

Idag har jag dock flera måsten på min lista.

• Städa huset så det är rent och fint när vi åker.
• Packa
• Tvätta det sista
• Köpa bilfärdsmat
• Låna en bok-cd på bibblan
• Posta brev till FK
• Städa kaninburarna
• Instruera kaninvakterna
• Vattna blommor

Det är väl lika bra att äta frukost nu så jag kan sätta igång sen. Imorgon bitti åker vi till Kättbo, det ska bli så roligt! Tyvärr säger SMHI att det ska bli regn på midsommar. Varför ska det alltid vara det? Kan det inte få vara varmt och skönt ett år någon gång?

Midsommarafton 2007, det blåste lite...

Lite Nemo-grejer och kläder:

Här ska jag sova och aldrig störa mamma och pappa på nätterna.

Igår fick jag en ny tröja

Mysiga sovkläder


Snygga velourkläder

Skötbordet står i tvättstugan

Här ska pappa byta alla mina blöjor

Vecka 34

En del kvinnor kan känna sig stora (ja), klumpiga (ja), oviga (ja) och rent av oattraktiva (ja). Du kan känna dig trött, otålig och gnällig (jajaja!). Kanske märker du att dina ringar börjar klämma åt om fingrarna, eller att händer och fötter är svullna. Det beror på att vätska samlas i kroppen. Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning. ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Ibland kan förvärkarna komma tätt och upplevas som riktiga värkar, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

I vecka 34 är medelkroppslängden 46 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2350 gr. Huvudets omkrets är 32 cm. Om det är en pojke så har testiklarna vandrat ner i pungen. Tarmen är full av en grönsvart massa, en slags bajs som består av hudavlagringar, som barnet får i sig när det svalt fostervatten, galla och tarmsaft. Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas samt främmande personers röster.

Nu är jag sjukskriven. Och det känns både bra och dåligt. I helgen har jag oroat mig för vad jag skulle göra om jag inte blev sjukskriven, hur jag skulle orka. Inatt har jag sovit skitdåligt eftersom det gör så ont hur jag än ligger och jag var nervös när jag skulle träffa läkaren.

Men hon sjukskrev mig utan problem och när jag gick därifrån fick jag ångest över vad de skulle säga på jobbet. Jag ringde min chef och det var skitjobbigt men när jag väl kom till Malmö på personalmötet och berättade för alla så var de otrolig förstående och tyckte det var helt rätt. Jag ska dit snart för att göra ett riktigt "avslut" för nu blev det så plötsligt.

Tyvärr blev L, som jag är kontaktperson åt, väldigt ledsen och det kändes jobbigt. Det känns som jag sviker henne men vi ska ses när jag kommit hem från Kättbo och ha ett avslut tillsammans. Plus att jag kommer hålla kontakten med henne för att visa att jag bryr mig om henne då tillit är ett av hennes stora problem.

Så, nu har jag "semester" och jag sja verkligen försöka ta vara på tiden och det känns faktiskt väldigt bra.

Oj oj oj, nu är man ju nästan proffs. Jag och Kalle har varit barnvakter åt en vild 3-åring idag men det har gått superbra. Speciellt då jag lämnade över alla toalettbesök till Kalle.

Så en 6-veckors, en 3-åring och så alla tonåringar jag jobbar med. Jag är fullärd.

Jag har börjat med en konstig sak. När jag sover så trycker jag handryggarna väldigt hårt mot mig så att handlederna är väldigt böjda under natten. Så jag går omkring och har ständigt ont i handlederna, nästan som träningsvärk känns det.

Varför gör jag så här?

Jag jobbar. Det är lördag. Helt okej men jag hade velat vara hemma och sett på film med en kanin i famnen och Kalles hand på magen. Det gjorde vi igår kväll och det var så mysigt! Vi tittade på Wolverine (inte min typ av film, jag offrade mig för Kalle) och hade lilla kaninflickan inne. Först låg hon jättelänge utsträckt och myste på mitt bröst och sen låg hon tätt intill mig under hela filmen. Efter några timmar i soffan blev hon lite rastlös och började springa omkring så då fick hon gå ut igen. Jag har inget namn på henne, skandal! Ge mig sjukt många förslag!

Jag och L är de enda på kollektivet idag och vi har kollat på The City som jag aldrig sett förut, inte heller The Hills eller nåt annat sånt program, sen har vi ätit pannkakor, jag har städat lite och fram tills för en stund sen förhörde jag L på alla muskler i överarmen. Helt sjuka namn de ska lära sig, jag är imponerad.

Och idag gick jag in i vecka 34.. Så sjukt! Hoppas på att få kallelse till ultraljud snart. Min barnmorska trodde inte jag skulle behöva vänta så länge som till vecka 37, och säkert kommer jag få en tid när jag är i Kättbo för det vore så typiskt.

Vet ni vad jag längtar efter? När jag kommit så långt i graviditeten att förlossningen kan sätta igång när som helst. Att bara gå och vänta på att nu kan det när som helst börja. inatt kanske det är dags.. Nu vet jag ju att det kan sätta igång tidigare än så, från och med juli får man väl kanske börja vara beredd med packad bb-väska. Så spännande!

Idag har jag hållit i en 6-veckorsbebis. Det var inte direkt frivilligt men ganska så mysigt. Jag satt på Z-gården och väntade på resten av Agnezpersonalen då Liselotte som jobbar på Z kom med sin dotter och hennes son på 6 veckor. Hon satte sig bredvid mig och vi pratade lite och helt plötsligt tyckte hon jag skulle öva mig lite. Nej nej, jag kan inte sa jag, men hon sa att det kunde jag visst och helt plötsligt satt jag där med en liten mörk pojke med massor av hår i famnen. Jag var stel som en pinne och svetten rann (jag överdriver inte!) men det gick nog rätt bra ändå.

Nu längtar jag ännu lite mer efter Nemo, hoppas han också har en massa hår!

Jag hann inte färdigt med filten idag för jag började sy en sänghimmel till Nemo istället och den blev jag nyss klar med. Kalle hade gjort en ring i tjock ståltråd och så har jag sytt spetstyg runt om plus som ett "tak". Enkelt med tog rätt lång tid. Precis som lilla lillasyster kommenterade i förra inlägget så är det mycket roligare att göra saker än att köpa allt.

En bilbarnsstol har jag fått tag i nu också, så alla "måste ha"-grejer är fixade och det känns skönt! Det jag ska kolla efter nu är lite kläder i storlek 50, några pyjamasar och ett par till amningsbehåar. Och ett par lite tjockare tröjor till Nemo. Jag börjar fan känna mig lite redo för hans ankomst nu tror jag!

Var hos barnmorskan idag och det gick bra. Har fått en läkartid så håll tummarna för mig.. Mätte magen och den har verkligen tagit ett skutt upp i kurvan! Ligger över medel nu och det är ju lite läskigt. Vill inte ha nån jättebebis! Min vikt har givetvis tagit ett skutt också, härliga 86 kilo. Hur är det nu, ska man INTE äta för två??? Jag äter för tre-fyra tror jag. Iallafall glass och sånt.

Har varit så trött idag eftersom det är svårt att sova på nätterna. Ligger jag på vänster sida får jag så ont så jag vaknar, byter jag till höger får jag jätteont där och lägger jag mig lite på rygg får jag skitont och vaknar igen. Lovely. När jag kom hem från BM la jag mig i sängen och kollade på Desperate Housewives och sen sov jag ganska länge.

Nu ska jag laga lite middag, blir någon slags fiskgratäng och sen pyssla vidare med lite bebissaker. Håller på att virka det sista på filten som jag ska brodera Nemo på och sen ska jag vika alla de söta små kläderna och lägga in i skåpet. Vilka nöjen man har nuförtiden.

I tisdags var det 10 år sen jag tog körkort. Hur sjukt är inte det då???

Nu har jag gjort pelargonsnaps som kommer vara klar lagom till midsommar! Synd bara att jag inte jag dricka den, men jag är ingen snaps-människa så det gör inte så mycket.

Annars har jag städat och tvättat en hel del idag. Tvättar Nemos kläder och de är så himla fina! Men jag skulle behöva ett par pyjamasar till och kanske ett par tjockare tröjor. Jag har ingen aning om hur en bebis ska kläs. Stackars Nemo, han kommer säkert frysa.

Igår kväll satte jag upp hans skötbord och la in hans presenter han fick i lördags i skåpet i sovrummet. Tvättar lite tyg nu som jag ska sy sängkläder till vaggan och vagnen av. Fick superfina sängkläder som Evelina sytt men de är i större modell till spjälsängen så nu ska jag sy i likadant tyg till vaggan. Rött med vita kaniner! Fick ett grönt tyg med vita kaniner av Lisa också som jag ska sy sängkläder eller annat kul av.

Idag ska jag jobba och jag mår bättre nu och det känns skönt. Tre pass kvar nu innan lilla semestern, lovely! Imorgon ska jag till barnmorskan och det ska bli spännande att se hur mycket jag väger. 84 kg sist...

Det första farmor sa till mig när jag kom igår var:
- Men.. sååå tjock är du ju inte, jag har sett dom som varit tjockare!

Och sen när vi satt oss vid bordet sa hon:
- Men det syns att du lagt ut, mycket här i ansiktet.

Tack, jag vet!

Idag har jag varit hos farmor och vi har ätit, ätit och ätit lite mer. Vi har även shoppat lite, Nemo fick en fin mjukisdress som kommer vara fin på honom när han är ett par månader. Jag köpte den till Nemo från Kalle eftersom hela den här kapten Nemo-grejen ju är Kalles påhitt och på byxorna är det ett ankare och på tröjan står det Hey Sailor. Farmor köpte en body som hon tyckte var så fin, med rosa och gröna ränder. Så nu blir väl Nemo bög, precis som Ninni och Mikaels eventuella son som tvingas ha en rosa spjälsäng.

Nu pysslar jag lite på ovanvåningen för vi håller på och ska fixa iordning rummet här uppe. Jag har köpt så fint tyg och ska klä om soffan och så ska nya tapeter med djurmotiv upp på en vägg. Tyvärr var Kalle inte förtjust i mattan jag ville ha men jag ska försöka övertala honom. Fina spetsgardiner ska upp bara tapeterna är klara. Nu sitter en asful rullgardin där och den ska väck. Skulle behöva ett par fina lampor också men det får vi kolla på när rummet är klart.

Det regnar ute och är så där ruggigt mysigt, Kalle har gjort en brasa, jag lyssnar på Alanis Morissette och fixar lite här uppe. Härlig, lugn kväll!

Era kommentarer är verkligen stöttande. Tänk att "bara en blogg" kan ge en så mycket. Idag har jag ställt in ett par grejer som inte är absoluta måsten och jag har legat på soffan en stund och Kalle har både fått diska och laga mat till mig.

Men det är sjukt svårt! Att hindra sig själv från att göra en massa saker. Fan vad sjukt egentligen. När jag låg i soffan hade jag hjärtklappning och låg bara och tänkte att jag kanske bara skulle göra det eller det. Tillslut somnade jag en stund och efteråt kände jag mig lugnare.

På torsdag ska jag prata med min barnmorska om sjukskrivning, något hon redan tagit upp med mig. Jag får ju inte havandeskapspenning eftersom mitt jobb varken är tungt eller farligt. Stört egentligen. ALLA som ska ha barn borde få gå hem två veckor innan BF för att vila upp sig med någon speciell snart-är-det-dags-för-bebis-peng. Jag vill inte börja ta av mina föräldradagar innan Nemo har kommit, för de vill jag ju spara till honom.

Idag fick jag förresten några av bilderna från plåtningen i fredags och de var så fina! Jag önskar jag kunde visa dem här men de får inte användas till något förrän tidningen kommit ut.

Puss på er alla fina människor!

Igår morse fick jag något slags sammanbrott. Jag insåg hur mycket jag har att göra denna veckan plus allt annat jag vill få gjort och det blev droppen på något vis. Jag grät och grät och grät och grät och det kändes som jag aldrig kunde sluta. Allt kändes kaos inom mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till.

Jag orkar inte med allt, men känner att jag måste. På något sätt vill jag överbevisa för "alla" att jag visst orkar för jag vill inte vara en sån där lat jävel som skyller på sin graviditet och inte orkar göra något. Så jag kör på och när någon säger:
- Eller hur känner du, du kanske inte orkar?

Så svarar jag:
- Jo men det är klart jag gör!

Och det är hela tiden en grej på en grej på en grej. Som igår åkte jag till jobbet kl 15. Idag slutar jag 10 egentligen men har möte mellan 11 och 15 så jag blir kvar i Malmö. Och efter mötet ska jag besikta bilen 15.40 så innan jag är hemma har hela dagen gått och väl hemma känner jag att jag måste ta tag i tusen saker där eftersom jag inte kan vara en latmask som ligger på soffan.

Jag är ledig imorgon men då har jag lovat att åka till min farmor. Hon var ledsen och skulle vara ensam i Vejbystrand så jag skulle åka dit och sova där men hon är hemma i Svedala igen nu så det blir ett kortare besök, men ändå någonstans jag ska åka.

På onsdag jobbar jag igen, och på torsdag när jag slutar är det besök hos barnmorskan direkt. På fredag är jag egentligen ledig men då ska jag på socialtjänstmöte för att sedan delta i sommarfesten på Z-gården och efter det åka till Malmö och träffa mina vänner för en after work. Och på lördag är det jobb igen.

Och när jag väl är hemma kan jag inte bara sitta utan måste ta tag i tusen projekt i trädgården eller i huset som jag känner att jag måste måste måste göra.

Det kanske låter simpelt och inte alls mycket och det är ju faktiskt roliga saker, och det är det! Men jag orkar inte och jag vet inte vad jag ska göra. Kul att vara den som aldrig kan vara med, aldrig kan ses. Men det jobbiga är inte att ses utan att jag måste åka hit och dit och vara överallt hela tiden. Det blir väl så när man inte bor i stan och folk vill väl inte åka ut till Veberöd hela tiden.

Jag har fått order om att rensa min kalender från allt som inte har med jobb att göra och jag vet att jag verkligen borde göra det, men inom mig gnager det dåliga samvetet och jag känner mig som en tråkig svikare. Men vad ska jag göra? Jag orkar uppenbarligen inte och jag har ju inte bara mig själv att tänka på utan min lilla lilla Nemo som är helt beroende av mitt mående just nu.

Jag hatar att inte orka. Jag hatar att behöva ställa in och säga nej. Jag känner mig som en börda som måste få hjälp med allt. Jävla skit. Nu vill jag ha min lilla semester och bara försöka vara, inte stressa, inte flänga runt. Så skönt.

Vecka 33

Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. 3-4% förblir kvar i sätesställning. I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är 31 cm. Barnets alla sinnen fungerar nu sedan någon vecka tillbaka. Ibland kan du få uppleva att barnet hickar, du känner ett litet tickande i magen. Visste du att ditt barn som fått en speciell berättelse läst för sig i magen kan skilja den berättelsen från andra berättelser när de sedan är födda.

Det är bara en och en halv månad kvar och du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras. Allt ska fixas klart så att du slipper tänka på det sedan. En del kvinnor kan drabbas av separationsångest, hur blir livet utan magen. Det kan vara en tid av mycket känslor. Förväntan, längtan, oro och förvärkar. Många blivande mammor känna sig stora och klumpiga med svullna fötter och anklar. Om du trycker in ett finger över ankeln några sekunder så blir det en grop kvar när du tar bort fingret - det är ett typiskt tecken på att det är ödem. Vanligen är svullnaden betydligt mindre när du stiger ur sängen på morgonen.

Mina vänner är världens bästa! Klockan 15 idag kom vi till Maggi och Ola och överraskades av en babyshower! Vi fick fantastiskt god mat, Ben&Jerrys-glass och finaste presenterna! Det märktes att de verkligen lagt ner tid, pengar och energi på att få det så himla bra. Det kändes väldigt överväldigande och ett tag fattade vi inte riktigt vad vi gjort för att förtjäna den fina festen.

TACK för en underbar fest, fantastiska presenter och bästa sällskapet!

Det blev en mycket bra fredag. Fotograferingen i Pildammsparken gick jättebra och jag ska få en prenumeration på Föräldrar och barn som tack samt papperskopior på de bilder som ska publiceras. Hoppas hoppas de blir bra! Kände mig lite dum när jag cyklade fram och tillbaks, fram och tillbaks och smajlade mot kameran.

Hämtade upp Kalle vid 12 och vi handlade på Willys och åkte till sista föräldragruppen. Skönt att det är över nu, fast jag har lärt mig en hel del nytt. Det har tyckt varit mest intressant var att prata om de olika smärtlindringarna.

Väl hemma igen lagade vi fajitas och det var så gott. Både jag och Kalle var sjukt hungriga och åt tills vi höll på att spricka. Sen somnade vi i soffan och vaknade inte förrän vid 21 igen. Då plockade jag fram jordgubbar, sjukt söta och goda, och hämtade Herr Kanin och så tittade vi tre på Changeling. Herr Kanin var så söt, först lite nervös eftersom han aldrig varit inne förut men efter ett tag så kutade han runt i soffan och klättrade på oss. Ett tag slängde han sig ner på sidan och gosade in sig i en fleecefilt och var så sjukt söt, vilken liten plutt.

Nu ska jag krypa ner i sängen för imorgon är det en fullspäckad dag!

Jag är trött, är på jobbet och håller tummarna för att det inte ska börja regna igen för om två timmar ska jag möta fotografen i Pildammsparken.

Jag känner mig stressad för det känns som det är något inplanerat nu varje dag under lång tid framöver. Bilbesiktning, möten, barnmorskan men även roliga saker som fester och träffa vänner. Jag vill ju göra de här sakerna men det känns som varje dag är en transportsträcka där nåt ska göras och det ska åkas en massa. Men det är två veckor kvar nu, sen ska jag ha en liten semester så jag får köra på och efter semestern bestämma mig när jag ska dra mig tillbaka.

Imorgon ska jag och Kalle åka på Ikea och förhoppningsvis hitta ett bra skötbord och lite annat. Rummet på ovanvåningen ska fixas till så jag ska köpa lite nytt tyg och klä om soffan, kanske en ny matta och så ska vi tapetsera.

Sen klockan 15 ska vi befinna oss i Malmö hos Maggi och Ola för någon slags överraskning! Så spännande! Jag har ingen aning om vad det är men jag tror det kommer bli riktigt roligt så det ser jag mycket fram emot.

Nu ska jag leta fram lite frukost och fixa iordning lite här innan jag ska bege mig.

Det blev mycket gjort igår här hemma. Jag var ledig så jag städade huset under dagen. Fick sen så ont i revbenen så jag låg i soffan ett par timmar och tittade på Desperate Housewifes. När Kalle kom hem så städade vi vinden. Ett projekt som verkligen var nödvändigt. Allt har liksom bara kastas in där och om man letat efter något har vi rivit runt i allt och det har varit en enda röra. Nu är där så fint så fint. Jag har tom lagt ut mattor och nu känns det bra att förvara saker där.

Idag ska jag jobba men innan jobbet ska jag hälsa på i vår gamla lägenhet på Vitemöllegatan! Ska bli skitkul att se hur den ser ut nu. Ett litet problem bara, jag undrar hur jag ska ta mig upp för alla 8 trapporna. Hoppas de har någon slags lift eller så installerad för min skull. Och så önskar jag verkligen att jag träffar Fru Larsson. han saknar nog oss.

Imorgon efter jobbet ska jag träffa fotografen från Föräldrar och barn - Att vara gravid och vi ska ta lite bilder på när jag utför olika aktiviteter. Tidningen kommer att komma ut i augusti någon gång. Efter fotograferingen måste jag handla lite och kl 13.30 är det sista föräldragruppen.

Förresten, jag fick den där vita lovelylovelylove-långklänningen igår och nu skulle jag kunna gifta mig, så fin är den! Synd bara att Kalle inte fattat att han borde fria snart..

Hur många skulle vilja ha en t-shirt med Kalle på? Jag visste väl det! Vilken tur att det finns!

En mycket ung Kalle med gasmask kan du beställa här.

Mirijam tipsade mig om den här sidan med bebiskläder. Got... to... have....

Igår när jag låg och vilade efter jobbet så började Nemo hicka i magen. Det kändes så lustigt! Jag har läst om att bebisen kan hicka en del nu men haft svårt att föreställa mig hur just det skulle kännas.

Det är ju helt sjukt att en bebis växer och lever i ens mage. Jag kan inte fatta det riktigt.

Egentligen ska man ju på ultraljud nummer två när man är i vecka 32 men eftersom det är en sån babyboom så är det försenat. Min barnmorska sa att det kunde dröja till vecka 33 eller 34 men på föräldragruppen i fredags hade någons barnmorska sagt att man fick komma på UL i vecka 37 om man hade tur!

Men vad är det för jävla sätt? Jag vill ju se att min bebis växt och utvecklats som han ska och man ser ju fram emot de besöken sjukt mycket. Får man vänta så länge är det ju inte ens säkert man hinner dit.

Nu sitter jag i telefonkö till Försäkringskassan. Det är ju en hel djungel med föräldrapenning och dagar hit och dit.

Just nu känner jag mig stressad över att det är mycket som kör ihop sig. Eller jättemycket är det väl inte men det är något inplanerat varenda ledig dag känns det som och det börjar bli jobbigt. Jag har bestämt mig för att försöka dra ner på tempot nu eftersom min kropp inte orkar hålla igång så mycket som innan. Jag kör slut på mig totalt och det känns inte så bra. Nu är det bara två månader kvar och jag vill inte stressa ut någon bebis för tidigt. Det kanske inte funkar så, vad vet jag, men just nu är det så det känns. Det är mest så att jag hela tiden åker någonstans. Hela tiden ska jag köra hit eller dit och jag åker redan mycket när jag jobbar och orkar inte flänga runt. Och jävligt dyrt blir det också.

Men hur gör man för att inte boka in en massa saker?

Ni är verkligen underbara som överröser mig med komplimanger. Det är så fint av er att säga att jag inte ser stor ut i övrigt, bara om magen för så känns det INTE. Jag känner mig som en val med tjocka ben och en massa fläsk. Men det är svårt att mentalt hänga med när man blir större så pass snabbt. Men jag älskar det och njuter av det varje sekund för det är en fantastisk upplevelse.

Jag är på jobbet men ska snart lägga mig. Det har varit en lång dag. Föreläsningar i Staffanstorp för Agnezkollektivet och Z-gården mellan 9 och 16. Sen åkte jag till jobbet och var här till 19 då vi alla sågs igen på Grappa på Lilla Torg och åt jättegod middag och hade det hur trevligt som helst.

Imorgon slutar jag egentligen 10 men vi har möte kl 13 så jag får snällt stanna här. Tänkte gå en sväng på stan och köpa något fint till Kalle som tack för att han är världens underbaraste även om jag inte alltid visar det. De senaste månaderna av graviditeten har min kärlek till Kalle på något sätt förändrats. Den har blivit djupare och för varje dag som går älskar jag honom mer och mer och jag känner panik inom mig när jag tänker på hur det skulle vara om han lämnade mig. Jag tror verkligen på Kalle och mig för även om han ibland driver mig till vansinne så finns det ingen som jag kan tänka mig att leva med förutom honom. Aldrig har jag träffat någon som Kalle, aldrig. Han är så fin och så snäll och behandlar mig så bra, den bästa killen som jag har träffat i hela mitt liv. Jag är glad att jag kunnat bryta mitt mönster av destruktiva förhållanden för jag får mardrömmar bara av att tänka på hur det skulle vara att gå igenom en graviditet tillsammans med någon som tex N. Så fruktansvärt. Jag ser framför mig ensamma nätter fyllda av tårar och sen en spritstinkade elak jävel som bara vill kränka och förnedra. Med Kalle kan jag vara trygg och jag litar på honom till 100%.

Nu ska jag sova för att imorgon vakna upp till en ny, vacker dag.