Köpenhamn

Kom till hotellet igår kväll strax efter 19. Vi gick dit, det tog ca 30 minuter men det var mysigt att gå genom hela Köpenhamn på kvällen med alla lampor och människor.

När vi checkat in drack vi varsitt glas billigt vin på rummet, (och som ni ser på bilden i mitten så var det riktigt högt i tak, väldigt mysigt) och sen gick vi ut och åt tapas på en spansk restaurang. Riktigt gott och servicen var fantastisk. Tillbaks på hotellet igen drack vi lite mer vin, åt godis och spelade Chicago.

Idag gick vi upp kl 9 för att äta frukostbuffé och jävlar vad gott det var, och JÄVLAR vad jag åt! Jag har inte känt mig hungrig på hela dagen, jag älskar hotellfrulle!

Sen var det suspensiondags! Jag var verkligen superpeppad och kunde knappt vänta på min tur som kom lite närmare kvällen. En 6-point knee stod på schemat och korkarna gick bra fast ett par stycken gjorde rätt ont. Men det var inget emot när jag skulle upp...

Det gjorde piss-skit-och-helvete-ont!!! Första gången jag skrikit av smärta och frustration vid en suspension. Med med en vilja av stål och en jävla massa svärande var jag uppe. Stackars killen som fick hålla mitt huvud, jag klämde hans armar med allt jag hade när det gjorde som ondast. Men det var nog inte så farligt, bara jag som tror jag är stark.
Men lugn, det är inget självplågeri. Det är en del av processen och det är fantastiskt att kunna pressa sig själv och komma över hinder som hög smärta och sedan få sin belöning.

För upp kom jag och den här gången satt krokarna där de skulle.

Något som inte är så skönt med att hänga i knäna är att huvudet blir sprängfyllt med blod, speciellt om man hänger ett tag. Jag vet inte hur länge jag hängde idag men det var en stund och då blir man så fin som på bilden till höger. Observera min rosa ögonvitor. Jag var glad men kunde inte le för huvudet kändes som en ballong.

Eftersom det var snälla Bena som hissade mig och skötte linan så borde jag ju fattat att han skulle jävlas med mig. Men det hade min hjärna förträngt och jag bad honom hissa upp mig ganska högt. Evelina la sig under mig för att fota mitt vackra blodfyllda ansikte och då helt plötsligt släpper Bena efter på linan och jag åker rakt ner mot Evelina. Både hon och jag blev livrädda och jag skrek rakt ut, vilket man kan se på bilden i mitten. I bakgrunden kan man se Bena vars ögon riktigt lyser av välmående.

Evelina hjälper mig så blodet kan rinna från huvudet och dit där det hör hemma.

Tillslut var jag tvungen att gå ner för mitt huvud var helt igentäppt och nästan dunkade av allt blod. Det var mindre skönt att komma ner för det gjorde svinont när linorna inte var spända längre och krokarna rörde sig. Fick en smärre chock när jag såg mig i spegeln efteråt eftersom mina tinningar och lite av pannan är helt rödprickiga efter blodkärl som spruckit. Jag hoppas innerligt att det snart går bort för jag kan inte gå runt och se ut så här. Det syns mer i verkligheten än på bilden. Prickarna är riktigt röda!

Nu är vi hemma och hungriga men har typ inget hemma att äta. Så antingen får vi svälta eller koka pasta. Helst ville jag Kalle skulle gå och hämta pizza men han vägrar och jag har för ont i benen och är för trött...