fredag, maj 07, 2010

Jag skäms över hur mycket jag gnäller och klagar över hur jag ser ut. Jag har lite övervikt men det är ju inte så att det är något fel på mig eller att jag mår fysiskt dåligt av det. Men ändå är det gnäll och så blir jag arg när kläder sitter fult. Och det är så jävla löjligt och egentligen borde man få en smäll varje gång man håller på så.

En gammal vän till mig, E, förlorade ett barn ganska långt in i graviditeten. Fruktansvärt. Hon fick tillslut en liten dotter som hon var så lycklig över. När dottern var ungefär 3 månader så dog E. Det är lite mer än ett år sen nu. Vi var lika gamla och var bästisar på högstadiet.

I år ska jag fylla 30. E fick aldrig uppleva sin 30-årsdag. Idag blev min son 9 månader. E fick aldrig vara med om sin dotters 9-månadersdag. Och hon kommer aldrig få vara med om någonting som händer hennes dotter. Hon får inte se sin dotter växa upp, se vem hon blir, stötta henne genom livet.

Jag lever och får vara en del av min underbara sons uppväxt, och så har jag mage att gnälla över några extra kilon som sitter på min kropp. Den kropp som har gett min son plats att växa och utvecklas tills han var reda för världen.

Det är så futtigt och ynkligt att gnälla över sitt utseende när en del människor rycks bort från jorden och allt de vill leva för. De hade nog gärna tagit på sig lite extra vikt bara de fick vara kvar och se sina barn växa upp.

Jag hoppas att E, var hon än är, ser sin dotter och vakar över henne. Jag ska sluta gnälla över en massa skitsaker även om jag såklart kommer ha dåliga dagar då det känns annorlunda. Men då ska jag tänka på E och inse att jag är lyckligt lottad som är där jag är.

4 kommentarer:

Lilla Anna sa...

livet är orättvist! En bekant till mig miste sin andra son för nån månad sen. Båda föddes sent (men alldeles för tidigt) i graviditeten, den ena dog direkt och den andra levde 4 månader innan han också avled. Det är så orättvist!! Man är lyckligt lottad - men ändå människa och klagar, det betyder inte att vi inte bryr oss och uppskattar det vi har men jag förstår hur du menar.. nästan pinsamt att man klagar på sina "bagateller"..

äppelblomman sa...

Ja livet är verkligen int e rättvist på något sätt:-( Jag tänker på Ellinor var och varannan dag!! Jag jobbar oxå med mina kilo och för min skull gör jag det för hälsanas skull. Känner av mina knänpga att jag är för tung...:-(
Kram på dej

LolitaRegina sa...

Tack för att du delar med dig av dina visdomsord. Jag försöker också att tänka så, även om det är svårt som fan ibland vissa dagar.. Men jag jobbar på det, jag med.

Anonym sa...

Bravo !!! Så ska det låta!!!

Vi människa är så dumma att vi inte uppskattar det vi har tills vi förlorar det.

Nu är det så här att medierna o hella skiten matar oss med vackra o sjuk smalla kvinnor som är så himla perfekta... och när vi tittar på oss i spegeln så tycker vi att det är nåt fel på oss...

Man ska ta hand om sig och äta bra och man ska försöka, framför allt, vara lycklig med det som man har. Jag undrar varför är det så svårt. Jag är också inne på en sådan period där allt ses svart. Men men... det går över så fort solen kommer fram. Kraaaaaaaaam.
Mercedes,