Imorgon åker jag hem till Skåne igen. Det känns tråkigt att lämna den fina snön och åka ner till Skånevädret men jag saknar Kalle, kaninerna och huset så det ska bli roligt ändå. Jag längtar till våren och hoppas den kommer tidigt i år, i mars tycker jag man borde få en liten smygstart.

Igår var jag och Marika hos Ulrika, Dan, deras söner, hundvalp och katt i Lima och hälsade på. Innan jag hämtade upp Marika så handlade jag lite på Ica i Malung en sväng och det var lite traumatiskt faktiskt. Jag blev skakig i benen och helt nervös. Fixerade blicken på hyllorna och min handlingslapp och undvek att se på folk i hopp om att inte råka stöta på någon gammal bekant. Om man inte ser behöver man inte hälsa. Jag handlade rekordsnabbt och kastade mig ut till bilen där jag fick ta några djupa andetag innan jag körde vidare till nästa ställe, Koppis. (En Shellmack som alla kallar Koppis eftersom den hette Koppartrans för en miljon år sen.) Där var det bara en kund så det kändes lite bättre. Jag tycker inte om Malung alltså. Jag undviker Malung så mycket som möjligt och farmor tycker det är konstigt att man inte vill åka till stället man växte upp på. Jag tycker det är sunt att inte vilja det, speciellt till ett sånt ställe där folk som heter Tött'n, Smätö-Jan och Cykel-Annika kan ha flera olika partners under sin livstid.

Nej Malung är inget ställe jag skulle flytta tillbaks till. Gaza lockar mer faktiskt.