Världens Dans - Eskilstuna

Resan till Eskilstuna och uppträdandet var fantastiskt och vi gjorde stor succé.
Att det skulle vara en ambassadefest var dock helt fel, jag vet inte alls hur vi kunnat få den informationen. Arrangemanget hette Världens Dans och var på Parken Zoo där vi tillsammans med en breakdancegrupp och en afrikansk grupp var huvudattraktioner.

Arrangörerna hade hyrt en minibuss till oss och vi kom upp till Eskilstuna sent på fredag kväll. Vi checkade in på hotellet och begav oss till restaurangen där vi blev bjudna på middag. Chefen för en av arrangörerna hette Mayra och var hur gullig som helst, hon ville att hela gruppen skulle flytta till Eskilstuna..:)

Neo med favvomössan * Våran fina buss

Hotellet * Neo, Mayra, René och Bia

Vi gick upp ganska tidigt på lördagen för att prova ut kläder och öva innan showen som blev mycket större än vi tänkt oss. Vi åt en lovely frukostbuffé på hotellet innan vi gav oss iväg till parken.


Först skulle vi tillsammans med ett mindre afrikanskt band värma upp publiken ute på grönområdet. Renata gjorde ett kanonjobb med att dra sit folk och sen dansade vi var och en med killarna och publiken verkade tycka det var roligt för efteråt drog vi upp folk så de fick prova på att dansa lite med oss och förvånansvärt många var med.


Efter det var det breakdansarna som skulle uppträda på stora scenen. De var sjukt duktiga och vi stod och tjuvkikade genom ridån eftersom vi hade vår loge precis bakom scenen.

Jag har aldrig varit ett fan av muskler och olja, men efter att oljat in mannen till höger så tror jag nog att det är min nya hobby. ;)

Sen var det vår tur att dansa. Jag har tyvärr inte så mycket bilder från själva uppträdandet men Jeppe filmade och fotade en del så jag hoppas på att snart få bilder av honom.

Ett litet missöde inträffade under axén. Mitt bh-band gled ner och jag trodde det gick av och att jag skulle visa tuttarna för hela publiken. Det distraherade en del men jag hoppas det inte märktes alltför tydligt. Jävligt störigt men inget att göra åt.

Efter vår show drog vi upp folk på scenen och de fick dansa lambada och det var verkligen uppskattat.


Efter vårt uppträdande gick vi ut på området igen och lockade folk genom att spela capoeira, även jag - pinsamt värre eftersom jag är kass, men vad gör man inte för lite uppmärksamhet? Kul var det iallafall!


Kl 16 var det sista uppträdandet för dagen, den afrikanska gruppen Les Chapeaux de Guinée spelade i ca 40 minuter och som final villa arrangörerna att vi skulle dansa med dem. Helt oplanerat men det blev kanonbra och det var otroligt roligt.


Hittade en artikel om det på nätet med ett par bilder. Jag ser HEMSK ut på bilden, hata hata hata.

Från ekuriren.se:


ETT RYTMISKT SMÖRGÅSBORD
Samtidigt med sommarens sista försök att uppbringa litet värme, drog en tropisk storm genom Eskilstuna i helgen. Epicentrum låg i Parken zoo och sammanföll med festivalen Världens dans som gick av stapeln för andra året i rad.


På lördagen dominerades programmet av den brasilianska gruppen Estilo Faixa, den göteborgska breakdance-truppen the Ultimate och en favorit från förra årets festival, Les Chapeaux de Guinée.

Det är något speciellt med sambarytmen. Den tar tag i en och vill inte släppa greppet. Med en slagfrekvens något över det mänskliga hjärtats, går rytmen liksom i synk med en själv.


När åtta brasilianska dansare i 20-års åldern, i den nybildade dansgruppen Estilo Faixa, intog Parken Zoo i lördags, fick de allas odelade uppmärksamhet. Med sång, skratt, vickande höfter, skakande rumpor, erotiska retsamheter och halsbrytande saltomortaler till den pulserande sambarytmen vann dansarna publikens hjärta vid uppträdandet på gräsmattan under den välvilligt skinande solen.


Smittsam och svettig samba


Det återkommande mullret från "Jetstar", Parken zoo:s berg-och-dalbana, störde föreställningen utan att det bekom artisterna.

En stund senare återkom Estilo Faixa på Parken zoos teaterscen. De barbröstade grabbarna och lättklädda tjejerna i den brasilianska flaggans gula och gröna färger gav allt och fick med en ytterst smittsam dansglädje med sig publiken i den vibrerande och svettiga karnevalsyran.


Gruppen the Ultimate, svenska mästare i amerikansk gatudans, breakdance, bjöd på en uppvisning i världsklass. Till ett tungt hip-hop beat visade de upp en provkarta av rörelser som absolut inte borde vara möjliga att utföra och naturligtvis inte heller är det utan många års intensiv träning. Den korta föreställningen var rolig, fartfylld, häftig och mycket imponerande. När breakdance bygger på så mycket avancerad akrobatik som i the Ultimates föreställning, börjar man dock närma sig en punkt där själva danselementet i breakdance kommer i skymundan.


Mixat klimax


Åtta muskulösa trummisar och två tjejer stod för det afrikanska inslaget i lördagens program, Les Chapeaux de Guinée. Trummorna dominerade föreställningen med olika slags rytmer och fraseringar. Emellanåt tog den afrikanska otyglade dansen över med skakande armar, frenetiskt fotarbete och snabba huvudkast. Helhetsintrycket drogs ned av att flera dansare var iklädda brynja, jeans eller militärbyxor samtidigt som andra hade autentiska guineanska kläder. Föreställningen är inte alls lika sofistikerad som the Ultimate eller Estilo Faixa, men kanske mer genuin och baserad på improvisation.

Lördagsprogrammet avslutades med att Les Chapeux de Guinée och Estilo Faixa oplanerat var på scenen samtidigt. Det blev ett klimax värdigt dagen där de två ensemblerna bjöd över varandra musikaliskt och med dansnummer. Den lätthet med vilken dessa artister från olika länder och med olika språk så spontant kom samman, säger något om släktskapet mellan afrikansk och brasiliansk dans. Det säger också mycket om dans som kulturyttring, nämligen att vårt behov av att röra oss till musik är så grundläggande mänsklig att vi med dans ganska lätt kan överbrygga klyftor i språk, kultur och etnicitet.

------------------------------------------------

Vi åkte hem direkt efter sista uppträdandet fast vi egentligen skulle bli bjudna på middag. Men vi hade så långt att köra så vi fick pengar med oss istället och åt på vägen.

Det var en underbar resa och jag har lärt mig så mycket nytt. I bilen var det mycket sång och spex och massage. Även om jag inte förstår nästan ett ord av vad Bia, Ezio, Neo och René säger så är de jättehärliga att umgås med.

Helena, Ezio och jag i bilen på väg hem

De älskar att både fota och bli fotade och att äta choklad, vilket inte direkt syns på dem..:)

Neo * Bia

Renata * Neo, Renata, Bia och Ezio

För kalla ensamma vinterkvällar ;) * Lika vältränade som Neo

Det blev lite nervöst när de uppenbart pratade om mig, tittade och log. Jag hade ingen aning om vad de sa men enligt Helena tyckte de att jag hade ansikte som en docka. :)

Idag åkte killarna hem till Frankrike och Scweitz så vi träffades igår och sa hej då och gav dem godis och jag hade bränt skivor med bilder från helgen. De är så goa och fina och det blev ett riktigt puss och kram-kalas inne på Burger King.