Vemod

När Kalle åkt bort för att jobba känns allt så vemodigt. Det är så varje vecka och jag kan inte hjälpa det. Allt känns grått, trist och ångestladdat och jag hatar att känna så här.
Dagen är ungefär lika färgglad som mitt inre så jag väljer nog att gömma mig idag.
Går i skolan till 14.30 och sen ska jag hem och städa lite och umgås med djuren.

Har en del plugg den här veckan. Imorgon ska jag opponera på en uppsats så det blir sysselsättningen ikväll. Och sen ska jag börja plugga till historieprovet nästa vecka. Känner inte alls för det. Är det nåt jag hatar och har svårt för så är det att sitta och läsa in massa text. Det vill inte fastna.


Valborg var.. annorlunda.
Vi var ute någonstans, bortom Huaröd om det säger någon någonting. Vi åkte på en liten kolsvart väg innan vi kom fram. Det var ett bål, en lada med bar, dansgolv med två band som spelade och så ett hus som var världens hippiekollektiv. Hundar, ungar och hasch överallt. Alla bara sprang om varann och vem som hörde vart var omöjligt att veta.
Jag kände ingen och Kalle kände bara några av alla de här människorna. Till en början var det mysigt, vi tittade på bålet och sen på Nisses (han som bjudit dit oss) band och ett till. Men eftersom det var utomhus och i en lada blev det så kallt och eftersom jag är extremt frusen av mig så kunde jag inte ens dricka öl. Fick i mig ett par men det kändes inte alls kul. När jag fryser så kan jag verkligen inte göra nåt. Jag satte mig inne vid dansgolvet där det var mycket folk och relativt varmt iallafall.
Men jag gick och la mig tidigt, vi fick sova i Nisses hemmabyggda loftsäng i hans cirkusvagn. (De var några stycken som bodde i olika slags vagnar och bussar, bla en turnébuss och så Nisses gamla cirkusvagn). Jag hann knappt somna förrän Kalle kom tillbaks och la sig han med, vilket var tur för jag höll på att frysa ihjäl.
Sen så hände en sak som förstörde allt och gjorde allt bara hemskt. Vill inte berätta ingående om det men vi blev påhoppade då vi sov och både jag och Kalle blev så jävla rädda och fattade ingenting. Det visade sig att det var Jörgen som kommit dit och ville skoja med oss men det förstod inte vi och Kalle slog och sparkade honom innan han kom därifrån. Det sjuka var att Kalle sen somnade direkt och när jag väckte honom trodde han att han drömt allting. Jag var så rädd att jag knappt kunde sova på hela natten. Kanske inte låter så farligt, men som sagt så vill jag inte gå in mer på det.
Eftersom jag knappt druckit på kvällen kunde vi köra därifrån direkt vi vaknade. Jag orkade knappt köra till Malmö pga sömnbristen och det var så skönt att få komma hem.

Det var ganska mysigt och så, men jag kände mig så obekväm och spänd av nån anledning. Hade vart roligare om jag inte frusit och kunde slappnat av och druckit lite öl (som bara kostade 10 kr) och kanske pratat med någon.
Men man kan ju inte alltid vara på humör för det heller. Hippiehuset var supermysigt iallafall. Ett sånt hus, fast inte så rörigt och stökigt skulle jag vilja ha.

Nu ska jag snart till skolan och jag känner inte så mycket för att vara social där men jag har väl inget val. Får trösta mig med att jag kan åka hem och stänga in mig sen.

Bilder från Valborg kommer senare.