Nervös!

Det kan jag lova att jag var när jag kom till Eslövs folkhögskola.
Först skulle vi ha gruppintervjuer, så jag och tre till fick gå in i ett rum tillsammans med två sympatiska personer som jobbade på skolan. De frågade varför vi sökt, varför vi trodde vissa blev kriminella, vad vi trodde man kunda göra åt det, om vi ansåg att det fanns hopplösa fall och om det var någon grupp med människor vi inte ville jobba med.
Jag svarade ganska bra på dessa frågor och briljerade även med mina teckenspråksstudier som de blev imponerade av och tyckte var jättebra att jag kunde!
Sen fick vi gå på en enskild intervju. Jag blev intervjuad av en jättelång man och en kvinna som jobbade som väktare på häktet i Malmö. Och de grillade mig verkligen med personliga frågor så som vilken inställning jag har till droger, hur min tonårstid var, om jag själv använt droger, om jag varit inblandad eller haft något med kriminalitet att göra. Så det var bara att blotta sig och berätta. Jag sa kanske inte 100% sanning men jag ljög absolut inte heller. UNdanhöll en del grejer som kändes oväsentliga bara. Berättade om mitt förhållande till N och att det varit en ganska svår tid men som gjort mig stark osv.
De frågade sånt som varför de skulle välja mig och vilka egenskaper jag har som var positiva inom behandlingsyrket.
Det var jobbiga frågor och jag blev ganska ställd av de personliga. Jag får hoppas det går bra ändå, att de inte ser mig som för grön och oerfaren. Jag vill verkligen detta för utbildningen verkar kanonbra!
Senast den 15 juni får vi reda på hur det gått. Av 100-nånting sökande var det 60-nånting som var kallade till intervju, varav några ej dykt upp och de antar 24 personer.
HÅLL TUMMARNA! NU ÄR DET MIN TUR TYCKER JAG!!!