I ärlighetens namn

Jag har de senaste två timmarna suttit och läst en blogg jag hittat och verkligen gillar. Personen som har den här bloggen skrev alltid dagböcker på först Lunarstorm och sen Helgon innan hon försvann. Jag följde hennes dagböcker bara för att hon skriver så jävla bra och ärligt, så jag blev väldigt glad nu när jag hittade hennes blogg.

Jag älskar att läsa folks bloggar. Jag följer ca. 20 stycken i dagsläget och de blir bara fler och fler. En del är av människor jag känner och en del är totala främlingar för mig.
Och varför sitter jag då och kollar de här bloggarna varje dag, ibland flera gånger för att se vad som kan ha uppdaterats? Eller som en "vän" uttryckte det: - Hur fan pallar du sitta och läsa det där hela tiden?

Jo det ska jag förklara för dem som inte kan låta bli att bry sig i saker som inte rör dem.
Jag läser för att jag älskar att läsa och har alltid gjort. Jag älskar även att skriva och genom att läsa vad andra skriver blir jag inspirerad. Jag tycker det är intressant hur olika människor skriver, hur de bygger upp sina meningar och vad de väljer att berätta.

Jag skriver i min egen blogg för att få utlopp för mina tankar och känslor. Jag har alltid skrivit någon form av dagbok, och det är jättekul att kunna gå tillbaks flera månader, eller år, och läsa vad man skrev då. Hur man mådde, vad man gjorde och vad man tänkte på.
Och det som är så bra med att blogga är ju att man kan blanda orden med bilder, ett eget litet arkiv som andra också kan ta del av.
Jag skriver inte alltför intima och personliga saker. Jag hänger inte ut folk som jag tycker är dumma i huvudet (förutom främlingar, hyresvärden eller tanten på ICA). Men jag kanske ska börja med det?
För varför gör jag det inte? Om någon sårat mig och betett sig som en idiot, varför skyddar jag den då? Om det i allra högsta grad berör mig, varför ska jag då inte få skriva detta i MIN alldeles EGNA blogg?
Jag är nog för feg, men kanske jag ska skita i vad "alla andra" tycker och göra precis som jag vill? Jag kanske trampar på några ömma tår, men spelar det någon roll? Folk tycks ju kunna trampa ner mig, stampa ner mig en bit i asfalten och sen torka av fötterna på mig utan att det bekommer dem.

Härmed presenterar jag min nya, ärliga blogg, där jag ska tänka ut vartenda ord jag skriver. Jag ska skriva roligt och intressant och jag ska med nöje läsa alla kommentarer om vad Ni tycker.