Båda barnen har varit exemplariska och på jättebra humör idag. Det är så underbart att inte vara osams och bara höra en massa skrik och gråt.
När jag hämtade på dagis idag så hade Nemo blivit biten i handen av en annan pojke. Tråkigt men när de är så små och inte så verbala blir det lätt knuffar och sånt istället. Men fröknarna tar tag i det och det kramas och sägs förlåt. Jag tycker mest synd om den andra pojkens föräldrar, jag hade inte tyckt det var kul om Nemo gjorde illa andra. Svårt att göra nånting åt när man inte är där. Det kan ju vara svårt att resonera med en 2-åring i efterhand.
1 kommentar:
Hej, ramlade in på din blogg efter att jag sett din kommentar hos RetroMary (fina Marie!). Hittade detta inlägg om jag fastnade för. Jättebra skrivet! Det är det enkla i vardagen som gör en så lycklig! o. tacksam för att man får ta del av.
Sen blir jag så glad när du i mitt tycke resonerar så BRA om små barns samspel. När mitt äldsta barn gick på förskolan var han sen med talet o. fruktansvärt frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd. Så han bet. Ofta. Och jag mådde så dåligt över detta. Skämdes. Grät. Och fick samtidigt skäll fr andra föräldrar att sonen bet deras barn på fsk. Personalen kämpade för att förhindra. Det är tråkigt för alla parter, barn som förälder, när någon far illa (som bitmärken).
Skicka en kommentar