onsdag, juni 29, 2011

Vecka 38

Nu är det verkligen inte långt kvar innan Hästen, som äntligen fått ett riktigt namn, kommer! Det känns skitkonstigt att vi snart är en till i familjen. En bebis, en lillebror till Nemo. Jag är jätterädd för att jag inte ska tycka om honom lika mycket som Nemo. Jag älskar Nemo så ofantligt mycket att det känns omöjligt att kunna känna lika mycket kärlek till någon annan. Men det löser sig väl, Kalle får förbarma sig över stackaren om det skulle bli så.

Annars mår jag jättebra. Jag blir snabbt trött i ryggen nu och börjar bli svullen i händer och fötter. Jag börjar känna att det inte är så kul att vara ute bland folk för jag får så mycket dryga kommentarer. När jag var i Lund i måndags gick jag in i en barnbutik och möttes direkt av:
- Åh herregud!! Oj oj oj vilken mage!
Jag känner mig som en stor fet kossa när folk måste hålla på så. De kan väl säga nåt så man blir på lite bra humör istället??

Ja ja snart är jag bara post baby-fet och då säger ingen något iallafall. Men jag bjuder ändå på en beach 2011-bild, det ni!







4 kommentarer:

Helena sa...

Jag förstod inte heller när jag väntade nr 2, hur ska all den där kärleken räcka till- men det gör den! Förundras fortfarande över det faktum emellanåt!

Maja sa...

Nu låter säkert detta smörigt, men jag har ju följt din blogg både långt före nemo coh under din graviditet med nemo och nu med hästen. Knakse är annorlunda när man möter dig i verkligheten men jag tycker faktiskt du ser "mindre/smalare" vad man nu vill säga nu än när du vänta Nemo.
Hoppas verkligen inte du tar detta fel för de verkligen bara menat som en komplimang. :)

http://limbergivitavillan.blogspot.com/ sa...

Hej Gumman!

Du ser helt gudomligt bra ut =)
Kanonfin mage.
Jag var precis lika nojig hela graviditeten om jag skulle älska nr2 lika mycket. Å jag kan säga att det ändras direkt när den andra kommer ut då älskar du båda barn lika mycket ;)

Kram Ulrika

Linnéa sa...

Helena: känns skönt att höra. jag har svårt att fatta att man liksom kan få ett till barn.. det är för mycket för min hjärna. :)

Maja: TACK! vad gullig du är. :) jag har inte gått upp lika mycket i vikt nu som med nemo så jag hoppas det stämmer. jag blev väldigt glad för dina ord. :)

Ulli: tack min goa vän! när du sa att jag itne var så sjukt stor kändes det jättebra att höra. känns tryggt att höra att jag visst kommer älska nr 2 lika mycket, även om det känns omöjligt nästan. :)