Idag kom jag hem vid 17 och en liten stund senare kom Kalle och Nemo som varit på Hornbach. Men tror ni Nemo blev glad att se mig? Inte ett dugg. Han klamrade sig fast i Kalle och blev ledsen när han försökte sätta Nemo hos mig. När Kalle gick blev han skitledsen och följde efter, han vägrade vara hos mig.
Det känns verkligen i hjärtat och gör mig så ledsen för det känns som om han är arg på mig för att jag inte är hos honom tillräckligt mycket. På nätterna klamrar han sig fast vid mig och om han vaknar och jag ligger med ryggen mot honom eller han inte ligger tillräckligt nära mig blir han ledsen fast så fort han får tag i mina öron och tryckt sitt ansikte mot mitt så blir det bra igen.. Min lilla älskade Nemo.
4 kommentarer:
Jag är helt säker på att Nemo älskar sin mamma! När du inte är hemma frågar han efter dej och hör han något där ute säger han mamma.
Åh, säg inte så. Eller känn inte så. Eller, det är klart att det är lätt att känna så, men jag tror inte alls att han känner så. Ungar alltså, de kan ju verkligen trycka på rätt knappar. Alldeles övertygad om att han älskar sin mamma mer än allt annat. <3
Naaaw, lill-Nemo! Men det är väl så det är lite i den åldern eller? Klart ni är sjukt tajta nu efter all tid ihop, tänk att han inte kommer ta skada av det och var glad att han även får en fin kontakt med Kalle, även om det såklart gör ont i hjärtat!
ååå vad ni är snälla och gulliga!! det är säkert som ni säger, men det känns verkligen i hjärtat. idag har han dock varit en riktig myskille!
Skicka en kommentar