Kaniner

Idag åkte jag hela långa vägen till Sibbhult som ligger norr om Kristianstad för att äntligen hämta två nya kaniner. Susanne som föder upp en massa olika kaniner hade ett 30-tal hemma i alla olika färger och former och jag blev riktigt förälskad i ett par av hennes fantastiskt fina belgiska jättar. En svartvit och en helt vit som jag lätt hade tagit med hem om jag fått. Men de jag fick med mig hem var inte fy skam heller.

Jag erbjöds en kopp té men eftersom jag hade nästan 2 timmars resa hem igen ville jag komma iväg så jag skulle hinna installera kaninerna innan det blev mörkt. Eftersom jag skulle sätta ihop honan, Fiona, med Herr Kanin så måste de ju kollas och se så det går bra.

Väl hemma gjorde jag iordning jättens bur med massor av mysigt hö och han blev nog rätt glad över hagen och det större utrymmet han fick. Han är ungefär lika stor som Herr Kanin men mycket spjångligare (Är spjångligare ett riktigt ord, eller ett Malungsmålsord? Svårt att hålla isär ibland). Vad säger man annars, han är väldigt smal och slank, som ett föl. En belgisk jätte växer i två år och det är först då som de ska lägga på sig muskler och bli biffiga. Tyvärr så var han lite väl nyfiken så Herr Kanin fick tag i hans läpp med sina tänder och bet honom rejält. Det gjorde nog rätt ont men jag vet sen innan att sånna bett läker snabbt. Dino bet Hilde i läppen när hon var liten men det läkte supersnabbt.

Det gick smidigt att sätta ihop Herr kanin och Fiona. Lite gruff och bråk först men sen gick det bättre. Hon håller sig lite på sin kant men de blir nog bra kompisar tillslut. Jag fotade inget idag men imorgon tänkte jag ge mig ut med kameran så ni får se lite bilder.

Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för ett namn på jätten. Hoffa tänkte jag på, Kalle tycker det är töntigt och tycker Pompe. Men han är ju faktiskt en kanin och ingen gosehund.