Jag känner mig just nu som världens sämsta mamma. Nemo har varit ifrån mig hela dagen, jag ger hoinom välling och ska lägga honom när han komemr hem strax innan 20. Först ligger han bara och håller på och pratar och sparkar med benen, tar ur nappen och viftar och grejar. Försöker resa sig så jag håller fast honom i sängen. Han babblar och grejar, rycker i saker fast han egentligen är skittrött. Jag blir irriterad och säger till honom att sluta och då börjar han gråta. Så håller vi på i en halvtimme. Jag känner mig tillslut gråtfärdig och har inget tålamod. Kalle kommer in och tar över, jag går ut med gråten i halsen och Nemo blir tyst så snart jag lämnat rummet.
Nu sitter jag här. Jag är ledsen för att jag känner mig dålig, känner mig kass för att jag inte har något tålamod och usel för att jag blir irriterad och arg. Men det är jättestörigt att behöva sitta 30-60 minuter varje kväll med en unge som bara vrider sig eller skriker när han ska sova. Förut gick det att lägga honom hur enkelt som helst och han somnade själv varje kväll. Nu är det en kamp och jag vet inte vad jag ska göra. Är det för sent att testa sömnmetoder nu?
Jag vill vara en sån mamma med allt tålamod i världen, som inte blir arg eller irriterad för småsaker och som är beundransvärd. En sån som andra undrar: Hur gör hon? Hur orkar hon?
Men det är väl bara att inse att jag är en lättirriterad skitmorsa som inte är så jävla bra.
13 kommentarer:
Att visa "brister" och vara människa är inte samma sak som att vara en dålig mamma.
Dessutom kan jag Nästan garantera att det är mer sunt för Nemo om du visar "negativa" sidor, jag menar det måste ju rent logiskt vara mer skadligt för ett barn som har en mamma/pappa som är en sån som fakaer(?) leenden/räkna-till-tio-metoden/aldrig-visa-ilska/LIVET ÄR UNDERBART VARJE SEKUND eftersom att det inte stämmer. Man blir arg och irriterad, han kommer bli arg och irriterad, du kommer vara arg och irriterad.
Du är absolut inte en dålig mamma för det.
Det finns dessutom statistik på har jag visserligen bara HÖRT men att de som är de "lyckliga" är de som hamnar på hispan först. (Inte för att sätta en negativ klang på hispan som hjälper människor osv) men att hela tiden försöka göra saker bra och hela tiden intala sig att allt är underbart och nej här har vi inga sura miner och inte bara se saker för vad de är inte är så bra.
Så torka tårarna nu och inse att du är inte bara en bra mamma utan en fantastisk människa :)
Förstår hur du känner det :( Ibland rinner det bara över och tålamodet tryter totalt.
Har du provat att bara lägga honom och sen gå ut och låta honom dona tills han somnar själv? Är av den uppfattningen att barn precis som vi behöver lite egentid att komma till ro på kvällen. Tror absolut inte att det är försent att prova någon annan insomningsprocedur. Lämna dörren på glänt så att han hör lite ljud. Har köpt en nattlampa på Ikea, ett spöke som lyser i olika färger och den tänder jag innan jag går ut och han verkar gilla att ligga och titta på den innan han somnar. Han ligger oftast och tjattrar en stund men somnar sedan gott och sover hela natten. Hoppas att dey löser sig.
Kram Maria R
Precis så känner jag med... Och då har jag tre.... Alltid det där gnagande dåliga samvetet som gör så fruktansvärt ont i bröstet. Så du är inte ensam. Och ingen är perfekt!!
Och det där med sömn metoder.. Jag vet inte. För oss så har vi gått och lagt barnen, läst en saga.. Men när de var små så la vi bara in dem i sängen med vällingen så somnade dom. Så vi är nog ganska bortskämnda md det!!
Kram på dej
Jag tror att alla mammor är lättirriterade skitmorsor med noll tålamod.
Vissa dagar.
Andra dagar är dom tålamodet själv och sådana som folk imponeras av.
Du är en toppenmorsa Linnéa, okej?
Kör 5-min metoden!
Kan varmt rekomendera den, vi körde den på Axel då han var runt 1 år och det funkade fint! Väntar aldrig så länge som 5 min. i början när de är som mest ledsen typ 2-3 min. Men samma metod. Men man måste vara bestämd, så att barnet vet att det här är "rätt".
Vet att många är emot den också. Men för oss har det bara varit positivt!
Lycka till hur du än gör.
Ja, att vara förälder är det bästa som finns men kanske det svåraste som finns också... Kram
Men du! Att han somnade dirket när kalle kom in berodde troligtvis på att han var så glad att du var hemma och ville vara vaken och umgås med dig och det ska du ju vara glad över :D
Att vara förälder går upp och ner - det är underbart och skitjobbigt - jag tror knappast det är fel att barnen ser gråt eller får skäll någon gång det lär dem att det är ok att vara ledsen och utvecklar empatiska sidor hos dem. Vad gäller skället så är det helt enkelt så det är med de flesta föräldrar - ibland har man sjukt mycket tålamod ibland har man ingenting alls. Om jag känner efteråt att jag har varit orättvis och gått igång för snabbt så brukar jag prata med den stora om det och be båda två om ursäkt, då lär de sig att ingen (inte ens mamma) är perfekt samt att be om ursäkt när de gjort något dumt.
Stå på dig Linnéa - du är en jättebra mamma och att du visar känslor lär även Nemo att göra det. Puss!
Vi brukar bara gå och lägga Cedric och ge honom ersättning i sängen. Sen lämnar vi honom själv. Oftast så ligger han och gnyr och gnäller lite en stund tills han somnar. Man hör om det är tröttskrik/gnäll eller ledsenskrik/gnäll. Han kommer mycket snabbare till ro utan oss.
Han brukar vakna en gång vid 22 tiden och gnälla igen men om vi inte går dit så somnar han om inom någon minut men när vi går dit så håller han på mycket mer.
Vi kör fem-minutersmetoden och det funkar väldigt bra. Du behöver inte alls vara ledsen för att du tappade tålamodet, ingen kan ha bra tålamod jämt. Du är en jättebra mamma.
Kram
Så där har vi också haft det i perioder... Vår lilla kille har ibland varit jätteenvis och vägrat sova och själv har man blivit helt galen och gråtfärdig av ilska, trötthet etc... Sen plötsligt så vänder det igen. En period vaknade han mitt i natten och var otröstlig i 2-3 timmar fast man satt intill och tröstade. Lyfte jag upp honom blev det ännu värre! Men nu sover han helt toppenbra utan att vakna alls på natten! Och det utan att vi kört sömnmetoder... Det enda vi gjort är att försöka lära honom att somna i egen säng och att han ska kunna somna om själv. Vi har gått in så fort han blivit ledsen, men inte vid minsta lilla pip. Men visst har det varit riktigt jobbigt ibland! Verkligen...
Nej, nej, nej! Du är ju världens bästa mamma för Nemo, och det kommer du alltid att vara! Du är mänsklig och i det så ingår faktiskt att man får brista i tålamodet ibland. Jag gör det också, men jag försöker varje gång tänka att "det är okej, och jag är den bästa mamman till Smilla ändå." :) Peppkram!
Älskling, du är världens bästa mamma och en underbar förebild för oss andra mammor. Ibland måste man få bli irriterad, man är inte mer än människa.
Sara: Tack för dina kloka ord, ibland behöver man någon som har perspektiv på saker och ting och som inte är i samma situation som ger bra råd. Du är så gullig. :)
Maria: Grejen är att bara jag tar ett steg från sängen så reser han sig upp och gråter. Om man inte sitter bredvid sängen och håller ner honom i den så ställer han sig bara upp. Förut somnade han själv utan problem men nu har det tydligen vänt. Vet itne vad han har fått för sig. När han väl somnat sover han dock hela natten, ibland kanske han vaknar till men då kan man ge nappen så somnar han direkt.
Karro: jag har ju lite svårt för metoder, jag vill helst man ska utforma sina egna efter hur det känns men som det är nu blir jag galen. Kanske är det för att vi varit ute och ränt mycket på senaste tiden och ruckat mycket på rutinerna som det blivit så här. Skönt att höra att man inte är ensam om dessa känslor. :)
Mirijam: klok är du, du kommer bli en kanonmamma!
Marie: ja man kanske ska prova det? det jobbiga är ju att han reser sig upp och står och gråter i sin säng direkt man lämnar honom. Tack för tipset iallafall!
Eve: ja när han är så stor så han fattar ska jag också prata mycket och berätta när jag gjort fel och varför jag blir arg osv. du är min mammaförebild för du är så bra!
ninni: ja om nemo bara låg och gnydde och grejade kunde jag leva med det men han ställer sig upp i sängen och gråter som om han vore helt övergiven och det är skitjobbigt. jag hoppas det är en period som snart går över!
jenny: kanske ska prova det jag med. tack för dina ord. :)
Linda: ja jag hoppas det är en fas som snart går över. skönt att höra att man inte är helt ensam iallafall. :)
Lolitaregina: du har så rätt så rätt, igår kände jag mig bara så knäckt!
Maggi: Tack min vän, du är så go och en kanonmamma!!!
En stor kram till er alla, jag blir så glad när ni tar er tid och bryr er så mycket som ni gör!
Men låt han skrika lite då, det dör han nog inte av. Lämna honom i 10 minuter så ska du se att han nog somnar.
Skicka en kommentar