onsdag, juli 07, 2010

Idag blev Nemo 11 månader. Kan ni förstå? Han är liksom ingen bebis längre, han är ett barn. Jag trodde jag skulle vara en bebismamma hur länge som helst men tiden har verkligen flugit iväg.

Nemo är hur go som helst, han kryper upp i mitt knä jätteofta och lägger armarna om min hals och kramas och gosar. Han vinkar till alla och så klappar han händerna jättemycket. Han går jättebra och snabbt med gåvagnen eller om man håller honom i händerna. Han kan även gå om man håller honom i en hand, fast då blir det lite vingligare.

Han kan stå upp själv längre stunder. Han har definitivt både balansen och styrkan men han är en liten fegis och sätter sig ner efter en liten stund. Han är duktig på att pyssla och underhålla sig själv men för tillfället är han lite gnällig eftersom det är fler tänder på g.
Jag har även lärt honom give me five och high five. Det är så roligt för han förstår så snabbt nu när man visar honom saker.


Lilla pojken, jag visste att jag skulle älska dig men trodde inte man kunde älska så här mycket...

5 kommentarer:

angelica sa...

Himla mysig blogg du har

Kram

Anonym sa...

Du ska vara stolt över ditt underbara barn, han är speciell den lilla Nemo.
Mercan.

Jenny Shima sa...

Du har helt rätt man förstår inte var tiden tar vägen. Bildtexten beskriver precis hur jag känner för Oliver.

elisa sa...

Grattis goaste lilla Nemo på 11 månaders dagen :-)
Bamsekram
elisa & po

äppelblomman sa...

Jag kommer ihåg förra året när jag satt och väntade och väntade på att lilla Nemo skulle komma ut! Fattar inte att 11 månader redan gått så fort...
Kram K