Är jag konstig? Jag känner mig knäpp i huvudet eftersom jag är avundsjuk på andras förlossningar. I efterhand. Jag läser och får berättat för mig om att folk gått hemma, fått värkar, vattnet har gått, de har åkt in till BB och blivit undersökta och har öppnat sig flera centimeter och de får stanna på BB och föda barn.
Jag borde vara tacksam över att Nemo kom ut, helt perfekt och att jag kunde föda naturligt som jag ville. Och det är jag naturligtvis, men samtidigt blir jag så jävla avundsjuk. VARFÖR???
När jag kom in på BB första gången efter att ha haft värkar i över ett dygn var jag inte öppen ett skit och de kunde inte ens känna om livmodertappen var utplånad. Jag var inne i 17 timmar och inte ett skit hände fast jag hade regelbundna värkar. Jag fick åka hem efter att värkarna avstannat efter jag fått smärtstillande och sömnpiller men de satte igång igen på natten. Efter ett och ett halvt dygn med hemska värkar åkte vi in igen och jag var säker på att nu måste jag vara öppen för det var så intensivt och jag sa att om inget hänt nu så skulle jag fan klippa upp mig själv.
Jag kommer in, och inget har hänt. Livmodertappen är visserligen utplånad men jag är inte öppen nånting. Det kunde hända men var väldigt ovanligt enligt barnmorskan.
Jag kände mig så sjukt misslyckad. Först över att få åka hem och sen över att jag inte öppnat mig. Det kändes som jag var kass och inte klarade av att föda barn. Det var verkligen hemskt att han inte kom när alla bara undrade hur det gick. När vi kom hem stängde jag av telefonen och vägrade prata med någon. Fy vad dåligt jag mådde.
Är det därför jag är avundsjuk på de som hade en sån förlossning som jag "ville ha"? Antagligen, men i efterhand borde det inte spela någon roll tycker jag, för ut kom han ju även om det var väldigt utdraget och jobbigt. Måndag natt satte värkarna igång och på fredag eftermiddag kom Nemo.
Jag hade nog i mitt huvud bestämt mer än jag själv fattade att jag gjort och kanske är det därför jag kände mig så misslyckad och dålig?
Någon mer som känt som jag och kan känna avundsjuka på det här sättet? Men absolut inte så att jag missunnar andra att de fött på det sättet jag "ville", eller hur man nu ska förklara det, det är inte det jag menar.
5 kommentarer:
Jag fårstår inte hur du kan känna dig misslyckad, du borde känna dig coolast av alla. Att gå igenom den förlossningen som du gjorde e det nog få som skulle klara av. Det visar på mental stryka. Jag e sjukt imponerad av dig! Önskar faktiskt att vår förlossning tog lite längre tid, jag tyckte att det gick så snabbt så jag han lixom knappt med, fattade knappt vad som hände och min kropp han definitivt inte med och det har jag fått sota för i efterhand. Mitt kön är fortfarande inte återställt och jag orkar inte gå eller stå för länge.
Men jag kan förstå vad du menar med att andras förlossningar låter bättre än ens egen. Men kom ihåg att man utelämnar en hel del detaljer när man berättar om sin förlossning och det finns för- och nackdelar med alla.
En sak som jag redan nu börjat oroa mig över är hur jag ska göra under nästa förlossning. Jag fick juh aldrig regelbundna värkar så hur vet jag när det är dax att åka in? Och kommer jag hinna åka in eftersom de säger att barn nummer två kommer mycket snabbare. Man vill juh helst slippa föda i bilen och slippa betala ett par tusen för att rengöra bilen från förlossningsäckel (det går nämligen inte på försäkringen har jag fått höra). Jag kommer ha panik var gång jag e ensam hemma och Mikael har bilen under nästa graviditet..
Känn dig stolt istället och koncentrera dig på att Nemo äntligen har tittat ut och inte på andras förlossningar. Du har varit superduktig och är en fantastisk mamma!
Puss
/Magdalena
det är nog det som är felet, att man föreställer sig hur förlossningen borde vara, ingen förlossning är ju sig andra lik.
Oavsett hur det blir (för min del kejsarsnitt som eg är det minst naturliga av allt) så ska man känna sig STOLT att man lyckats bära bebisen i 9 hela mån samt dessutom fått ut den hel :) Jag är övertygad om att det är det häftigaste man kan vara med om i sitt liv!
Precis så känne jag med. En stor avensjuka när någon har varit inne och fött barn. Hur jobbig min egen eller deras har varit så blir jag så avis... Jättekonstigt är det med det är ju så häftigt att föda barn!!! Denna gången blir det ju lite konstigare för mej med tanke på att jag ska snittas. Då packar jag min väska o så vet jag att jag kommer att få en bebis denna dagen!!!
Du ska absolut inte känna dig misslyckad, har också haft två ganska jobbiga förlossningar men nu är jag riktigt glad...
var nämligen hos barnmorskan i går som sa att jag redan hade öppnat mig ca 2 cm ( v.36.2) snacka om att bli glad, självklart hoppas jag nu på att jag kommer få lite tidigare...så tänker jag också på att jag kan ju aldrig veta hur det kommer gå, för varje graviditet/förlossning är ju unik fast man redan har varit med om det förut...
Ha en bra dag, du verkar vara en riktig kämpare!
Kramen Heleena
Skicka en kommentar