Så här i studenttider tänker man ju mycket tillbaks på sin egen student. Min stora dag var 31 maj 2000 och jag var då tillsammans med N...

När jag skulle ta studenten så ville jag gå på alla roliga studentfester som anordnades. Vem ville inte det? Tre års "tvungna" studier var över, vi var nästan vuxna och kunde göra praktiskt tagit vad vi ville. Skillnaden mellan mig och mina skolkamrater var att de verkligen kunde göra vad de ville, medan N förbjöd mig att gå ut och jag kände mig fast och kluven och visste inte vad jag skulle ta mig till.

Jag deltog inte i alls många av festerna, i alla fall inte de som var mitt i veckorna. N jobbade i Malmö för tillfället, därför kunde han inte vara ute och då förbjöd han mig att gå ut. Men varför lyssnade jag på honom? Han var 75 mil bort, han hade ingen aning om vad jag gjorde? Eller hade han det? Jag antar att jag var för rädd för att trotsa honom eftersom jag visste han skulle kolla mig på ett eller annat sätt.

En gång så smög jag ut på fest i alla fall. Jag och en tjej som hette Daniella gick på fest på Fällen och jag minns hur vi smidde planer för vad jag skulle säga till N. Jag minns inte hur det var, men det var något med min mobil, att jag glömt den hos henne och inte kunde svara som blev historien jag drog för N. Jag minns inte vad han sa eller om han blev arg men jag minns att det var den enda gången jag vågade gå ut fast jag inte fick.

Varför var han så emot att jag skulle gå ut? Han själv var ju ute hur mycket som helst och det fick jag inte säga ett ord om. Var det för att han själv inte kunde gå ut? Var han rädd för att jag skulle vara otrogen? Eller var det för att han tappade all kontroll genom att vara så långt bort. Jag vet inte riktigt men jag kan än idag inte förstå hur man kan vilja kontrollera en person på det sättet.

En annan studentfest som jag faktiskt fick gå på hade vi i Hånäset som ligger någon mil utanför Malung. Jag vet att det var bråk om att jag ville åka dit och jag minns inte hur det kom sig att jag faktiskt kunde åka, men det var ju inte utan förbehåll. En gång varje kvart var jag tvungen att ringa till N och berätta vad vi gjorde och vad som hände. Det låter helt sjukt och det var det också, men just då gjorde jag vad som helst för att få åka. N trodde väl inte att jag skulle kunna vara otrogen om jag ringde honom så ofta, men där hade han fel.

Jag dansade och kysstes med Rasmus i min klass. Jag tyckte om Rasmus, han var snäll mot mig och verkade tycka om mig. Det kanske kan tyckas att jag själv inte var så snäll mot N eftersom jag var otrogen men jag tror att det på något sätt var vattenhål som jag behövde då och då för att överleva. Jag behövde att en kille var snäll och bara tyckte om mig, inte försökte kontrollera mig eller vara elak.

Att se tillbaks på mig själv, det jag gjorde, hur jag tänkte och resonerade, får mig att se en väldigt förvirrad och manipulerad ung tjej som så gärna ville och försökte så mycket men som inte fick tillbaks det hon behövde. Hon fick ta hjälp av andra för att överhuvudtaget kunna finnas kvar.


STUDENTBALEN

Ett par veckor innan studenten så var det studentbal, något jag sett fram emot ända sen jag började gymnasiet. Jag minns det som en underbar dag, underbart rolig, och alla var så vackra, uppklädda och framförallt förväntansfulla. Jag hade t o m köpt ett smycke till min mouchepiercing som matchade klänningen.

Kvällen kändes så perfekt och jag trodde den skulle förbli perfekt, att nu skulle allt bli bra. Men det var väl när pengarna i baren inte räckte till som N började spåra ur. Inte ens på min studentbal kunde han hålla sig i skinnet. N ringde upp Emmas pojkvän (som hon inte ville gå med för hon tyckte han var för gammal) som kom och hämtade honom så de kunde åka och köpa sprit. Kvällen var inte min längre, utan alkoholen hade tagit över den platsen. Han lovade att han skulle komma tillbaks, och jag ville inte att det skulle förstöra den hittills så lyckade kvällen. Så jag dansade och umgicks med mina kompisar och hade roligt i alla fall. N kom faktiskt tillbaks, men inte tror jag det var för min skull för vi pratade knappt.

Balen slutade omkring ett eller två på natten och då var det efterfest i Hole bystuga. Jag åkte hem och bytte från balklänningen till en svart klänning med silvermönster och behöll de högklackade silvergrå skorna på. Efterfesten var också jättelyckad och otroligt rolig. Vi dansade och skrattade och jag kom inte hem förrän fem på morgonen, med blåsor under fötterna. N hade inte kommit till efterfesten och han var inte hemma när jag trillade in genom dörren, och jag la mig i sängen och somnade direkt.

Men jag hann bara sova någon timme innan jag vaknade av att N sliter upp mig ur sängen och skriker "jävla hora" åt mig. Jag fattade ingenting nyvaken som jag var och han fortsatte gorma åt mig. Efter ett tag fattade jag att han var arg för att han inte visste var jag varit. På min studentbal lämnade han mig, kom inte ens till efterfesten och höll sig borta till sex på morgonen, och sen hade han mage att kalla mig hora för att jag inte varit där han var. Jag hade ju inte ens någon aning om vart han befunnit sig den natten.

Så var det alltid. Han skulle få göra exakt det han ville, när han ville. Och ifrågasatte jag honom var jag en jobbig brudjävel som ville bestämma allt. Ville jag själv göra något så blev det ett väldigt liv på honom.



Jag har suttit länge och funderat på om jag ska publicera det här. Jag vet inte riktigt varför jag gör det, men många minnen kommer upp ibland och på något sätt vill jag få ur mig mina minnen och känslor. Sånt här är jobbigt att prata om för det händer ofta att man bli ifrågasatt. Varför gick du inte bara? Stannar man får man ju skylla sig själv, osv osv. Men det är inte alltid så bara och jag tror inte någon kan veta hur de skulle agerat om de inte var med om det. Men hey, det som inte dödar stärker...