In loving memory of:

BISTRO

Jag älskade att gå på Bistro. De spelade bra musik, kul folk gick dit och man kunde köpa ölkannor till bra priser och känna sig lite tuff och bjuda laget runt. Men bara om alla gjorde det varsin gång då...
Det låg bra till, man hade alltid kul där och jag har massor med roliga anekdoter kopplade till det stället.

Den sjukaste är när jag och Ida skulle dit en kväll i april 2004. Jag skjutsade henne på min cykel och vi sjöng Blåögda flicka och hade allmänt trevligt.

När vi kom fram hade jag såklart glömt mitt leg och eftersom jag ser ut att vara 16 så fick jag vända hem för att hämta det. (Ägarinnan visste hur gammal jag var men ville ändå jag skulle ha leg ifall någon skulle komma dit och kolla).
Eftersom vi bara hade en cykel så stannade Ida kvar medans jag åkte hem. I min lite berusade hjärna så tänkte jag att jag skulle cykla allt jag någonsin kunde för att snabbt vara tillbaks, det var ju inte långt från Möllan och hem.
Jag cyklar i en rasande fart och när jag korsar Nobelvägen så vet jag inte vad jag tänkte, antagligen inte alls, utan jag bara fortsätter cykla och PANG! så blir jag påkörd av en bil.

Sen minns jag inte så mycket förrän jag ligger på rygg på marken och en massa människor står och tittar ner på mig. Jag var nog lite chockad och fattade inte så mycket. Men jag var mån om att Ida som väntade på Bistro skulle få veta vart jag var så jag beskrev henne för en tjej som skulle dit och bad henne berätta vad som hänt.
Någon hade ringt en ambulans som kom och satte på mig stödkrage och tog mig till akuten.
Väl där fortsatte jag att inte fatta så mycket ända tills polisen kom. De frågade mig om jag hade legitimation och då brast allt och jag började böla:
- Det var ju det jag skulle hem och hämta...

Ida kom in på akuten med andan i halsen och berättade att hon trodde någon drev med henne då en tjej kom fram på Bistro och frågade om hon var Ida och att jag åkt till akuten.
Jag låg kvar till ungefär 3 på natten och hade som tur var inte fått några allvarliga skador.
Ett uppsvullet öra och knä och lite ont i nacken var det enda.

Det är så här i efterhand en rätt så kul anekdot som man kan skratta åt, men en sak ska jag lära er:
GLÖM INTE CYKELHJÄLMEN KIDS!

Eftersom jag hade 3 cm töjda öron så tog de värsta smällen. Vem vet, om jag inte haft det så kanske det gått riktigt illa. Så tänk på det, cykelhjälm eller töjda öron ska man ha i trafiken.

Gamla hederliga Bistro-bilder