Sitter och pratar med Marika på msn och hon frågar mig något om en gemensam vän till oss. Jag blir förvånad över att hon frågar mig eftersom jag aldrig pratar med den här personen längre. Har tyckt det varit lite jobbigt att prata om denna gemensamma vän eftersom vi totalt glidit ifrån varandra men Marika och hon fortfarande är tighta. Så jag säger som det är, att jag aldrig pratat med henne och att jag ärligt talat inte har något behov av det heller. Att hon inte har någon respekt för mig och lätt valt bort mig ur livet. Jag saknar henne inte så det gör mig inget men det är trist när någon som varit så nära beter sig på det viset.

Till min stora förvåning känner Marika nästan likadant! Sen den här tjejen flyttat ihop med sin kille hör hon aldrig av sig eller svarar aldrig i telefon och om hon gör det så har hon tydligen aldrig tid att prata.

Och jag blev glad. Så otroligt fjantigt mellanstadieaktigt men jag blev minsann glad av det för det betyder att jag och Marika är närmare än vad hon och vår "gemensamma" vän är. Varför känner man så? Mellan oss tre har det varit jobbigt och hänt grejer men det är hundra år sen och jag och Marika har hittat tillbaks till varandra och står varandra väldigt nära nu.

Jag vet att de flesta har insett att den här tjejen inte är någon bra vän och det är trist för hon har varit en av de bästa. Men kan man inte alltid vara en bra vän utan väljer vem som duger att umgås med så är man inte bra innerst inne.