UPPSATS OM FÖRDOMAR

”Fördomen är en enkelriktad gata med stoppförbud för förståndet”
Louis Guillox

1 Inledning

Svenskar är överlag ganska tråkiga. Det är viktigt att allt är lagom och normalt, inte för lite och absolut inte för mycket. Den svenska kulturen är väldigt beige, så det är med glädje jag ser människor som vågar ta ut svängarna och följa sitt hjärta istället för att slaviskt försöka efterlikna Hennes & Mauritz’ reklampelare.

Det är oförskämt att stirra ut någon på stan eftersom att han eller hon väljer att ha grönt eller rosa hår istället för naturligt blont eller brunt. Men det är något dessa konservativa människor glömmer lika fort som de kan säga Ica kundkort.

Detta är mina egna åsikter, och mina egna fördomar. Det är ju inte heller rätt av mig att säga att de flesta svenskar är tråkiga, men jag har stött på så mycket fördomar om hur jag själv skulle vara baserat på hur jag ser ut. En del tror sig t.o.m. veta vad jag äter genom att ha kastat ett öga på mina långa dreads och piercade näsa.
Men något jag är stolt över är att jag kan ändra åsikt väldigt fort, och får mig en tankeställare var gång jag dragit förhastade slutsatser om någon som sen visat sig vara allt annat än det jag trott från början.



1.1 Syfte

Något jag själv gärna vill veta, och därför valde att undersöka är följande:

- Varför är människor så rädda för det som är annorlunda?
- Vilka är de vanligaste fördomarna?
- Varför väljer vissa människor att se annorlunda ut fastän de vet att de kanske inte accepteras i samhället?

Min mening är inte att dra alla över en kant, utan försöka förstå vilka attribut som provocerar och varför. Redan när man var liten fick man lära sig att inte döma en bok efter dess omslag, men varför lär man inte barnen att samma sak gäller människor?



1.2 Metod och material

Det var lite svårt att hitta litteratur på biblioteket i det här ämnet, men jag fick hjälp och lånade två böcker som jag kan använda delar av. Jag har även hittat artiklar från olika tidningar på Internet och jag kommer använda ett forum på communityt http://www.helgon.net/, där jag tror jag kommer få många bra kommentarer och tankar angående fördomar om hur människor är baserat på hur de ser ut.



2 Alla föraktar vi fördomar, men alla bär vi på dem

Alla har en viss bild av andra människor, stereotyper – generaliserade bilder. Om man ber någon beskriva hur en s.k. bimbo ser ut så tror jag inte det är många som tänker på en mörkhårig tjej med A-kupa. Fast bimbo är ju ingen stil. Vem som helst kan vara en bimbo – kille, tjej, ljus, mörk. Ordet bimbo kommer från det italienska ordet bambino som faktiskt betyder ”liten pojke”. Det handlar ju egentligen om hur intelligent man är, och de flesta drar slutsatsen att de blekta blondinerna med meloner till bröst är ungefär lika intelligenta som just en ”liten pojke”, ett barn.

I artikeln Allt är punkens fel – allt är punkens förtjänst I Helsingborgs Dagblad (2001-10-16) kan man läsa att dagens extrema klädstilar, musik, kroppsmodifiering, politiska förebilder och våldsamma uttryckssätt härstammar just från punken.
Och jag kan hålla med om att punken nog är grunden för alla utsvävande stilar som finns idag. Det var ju den första riktigt extrema stilen som kom tillsammans med Sex Pistols på 70-talet. Efter det var det 80-talets hårdrockare som skrämde slag med sina hårt sminkande ansikten och, som man då tyckte, aggressiva musik.
Därefter har stilarna blivit fler och mer blandade. Hårdrockarna finns i flera olika genrer, alla punkare har inte tuppkam och säkerhetsnålar i kinderna och man kan faktiskt färga håret svart och ha en piercing utan att vara speciellt ”hård”.

Jag uppskattar en annorlunda stil och ett fantasifullt utseende. För mig vore det verkligen en mardröm att vakna upp en dag och se ut som alla andra.
När jag ser någon, tjej kanske jag ska påpeka, som ser alldaglig ut med t ex råttfärgat hår, jeans, tröja, svarta lågskor och osminkad så utstrålar det TRÅKIGT i mina ögon.
Jag skulle aldrig stå ut med mig själv om jag såg ut på det sättet. Och det är ju mina fördomar. Personen som ser ut så kanske har ett jobb där hon har speciella kläder hon byter till och inte vill ha sina fina kläder när hon cyklar till och från arbetet. Hon kanske bara ska en sväng på apoteket och gitter inte snofsa upp sig för det. Det är kanske hon som glittrar mest, sjunger högst och dansar bäst på klubbarna om lördagskvällarna, vad vet jag?
Utseendet är det första man ser, så att säga att det inte spelar någon roll är en lögn. Det spelar roll, en ytlig roll som förhoppningsvis snabbt är övergående.



2.1 Vilka fördomar har vi, och varför?

Som jag tidigare nämnt så var en av mina metoder att göra en undersökning på communityt http://www.helgon.net/.
Ungdomarna som svarat är killar och tjejer och de flesta är i åldrarna 17-24, men från 13 och upp till 35 sträcker sig åldrarna på alla som svarat.

En av frågorna löd: Vilka stilar/utseenden har du fördomar mot? Vilka fördomar har du mot just den stilen/utseendet? Varför?
Det var väldigt många som svarade att de inte har några fördomar alls, att de accepterar alla som de är och att alla får se ut hur de vill bara de mår bra.

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att de flesta som svarade så inte var helt hundraprocentigt ärliga. De kanske tror att de inte har några fördomar, men jag är nästan övertygad om att i stort sett alla tittar på andra på stan eller på tv och tänker något som kanske inte är jättesnällt eller positivt.. Eller som en tjej uttryckte det: ”Jag är så hemsk att jag har fördomar mot nästan allt och alla innan jag lär känna dem. Sedan kan det ju vara både snälla och elaka fördomar”.

Men förutom de fördomsfria människorna jag fick svar från så hade de flesta fördomar mot s.k. brats, snobbar, invandrare, personer som anstränger sig för mycket så stilen ser ”köpt” ut och alternativa fjortisar.
Och så var det två stycken som skrev att de hade fördomar mot i stort sett alla som de kunde koppla till några tidigare erfarenheter.

Vi kommer nog aldrig undan vissa förutfattade meningar. Att blondiner är blåsta, norrlänningar är tröga, stockholmare dryga och att alla som har dreadlocks är vegetarianer är så djupt rotade att vi nog aldrig blir av med dem.
Som tur är ju att det är lite ”snällare” fördomar. Det vore ju värre om man trodde att alla blondiner var prostituerade och stockholmare kriminella.

För att avrunda detta avsnitt kan jag konstatera att de flesta har fördomar, mer eller mindre, mot allt och alla. Jag själv har väldigt mycket fördomar men min åsikt är lätt att ändra på. Och så hoppas jag det är för alla som tänker negativa tankar när de ser någon som ser annorlunda ut.



3 Varför väljer man en stil/ett utseende som man vet kan göra det svårare att accepteras i samhället?

Min mamma tycker det är jobbigt att folk tittar ganska mycket på mig när jag är hemma i Dalarna och hälsar på. Jag kan också tycka det är jobbigt när en del stirrar på ett oförskämt sätt och en gång klagade jag på att någon verkligen glodde på mig. Då sa min mamma: ”Ja men varför ser du ut sådär om du inte vill att folk ska titta på dig?”

Just det är en otroligt vanlig missuppfattning om människor som väljer att se annorlunda ut. Att vi gör det bara för att vi vill ha uppmärksamhet och att folk ska titta på oss. Men där har de oftast fel, fel, FEL!
Jag har dreadlocks, mycket tatueringar, piercingar, kluven tunga och hänger i krokar fäst i mitt eget skinn endast för min egen skull. Jag skulle inte vara Linnéa om jag inte såg ut så här eller gjorde de här sakerna. De gör mig lycklig och komplett som människa och det är jag själv och mitt ego som driver mig. Jag har aldrig känt mig pressad att göra något för att passa in eller för att se häftig ut.
Det är inte en hobby eller en stil, det är en mitt liv och jag blir glad när jag ser andra som också struntar i samhällets normer och lever för det de tycker är vackert och brinner för.
Jag ville ta reda på varför andra valde ett annorlunda yttre och ställde frågan: Varför väljer du att se annorlunda ut fast du vet att du kan få det svårare att bli accepterad i samhället?
Och några exempel av svaren jag fick är:
- För att jag tycker om att själv bestämma hur jag ska se ut. (Kille, 21 år)
- För jag är den jag är, och tänker inte ändra på mig för någon annans skull. (Tjej, 13 år)
- Jag har bara ett litet liv som jag vet om och jag vill leva det som jag vill. (Kille, 35 år)
- Jag tänker inte på det ur den synvinkeln alls. Jag ser ut som jag ser ut helt enkelt, och sen får folk antingen acceptera det eller inte, det kvittar mig. (Kille, 17 år)
- Jag tycker det är viktigare att anpassa mig själv och min kropp efter vad jag tycker, än att anpassa den efter vad andra tycker. (Tjej, 18 år)
- För att jag tycker det ser bra ut, jag tycker om musiken som hör till, jag tycker om människorna som är gothare/synthare/whatever. Det känns som det är jag på något sätt. (Kille, 16 år)
- Jag har provat att inte uttrycka mig alls och det funkade inte. Jag mår bra såhär, och tycker mig inte utsättas för så mycket negativt på grund av det heller, så jag kanske är fel person att svara på frågan. (Tjej, 21 år)
- För att jag vill. Jag tycker det är snyggt. De som betyder något här i världen accepterar mig och det räcker. (Kille, 22 år)
- Jag är inte ute efter att se annorlunda ut, utan att se ut som mig själv. Jag trivs med mitt utseende, och jag litar på att jag är kompetent nog att få jobb med eller utan piercings och att jag är trevlig nog att få vänner även om jag har min stil. (Tjej, 23 år)

Efter att ha läst igenom och sammanställt alla svaren jag fick så är det uppenbart att ingen ser ut på ett visst sätt bara för att få uppmärksamhet. Alla vill bara vara sig själva, experimentera, hitta en identitet och sen är det väldigt individuellt vad man tycker om uppmärksamheten som kommer med det.

3.1 Stilarna

Men det är bara de som satsar på att vara annorlunda som man ser och det är för att det redan finns namn på dem. Man ser ett visst klädesplagg, eller frisyr och vips kan man placera personen i ett fack såsom punkare, hårdrockare, hippie, grungare, raveare eller kanske en s.k. märkesbög?
Där har vi ju något som är mer ett skällsord än en stil. En kille kommer snyggt klädd i byxor från Ralph Lauren, jacka från Gant, skor från Gucci och solglasögon från Ray Ban. På armen blänker en dyr Rolex av senaste modellen.
Han är en dryg snobb som ser ner på alla som har mindre pengar än honom fast han själv säkert viftar med pappas American Express. Och självklart är han tillsammans med en fejkblond bimbo med silikonbröst.
Ett par killar ur en uppenbart lägre samhällsklass granskar den här killen och spottar fram ”märkesbög” för att visa sitt ogillande.
Märkesbög är ingen stil, men det är ett begrepp som används av fördomsfulla människor.
När någon har riktigt mycket fördomar mot en viss stil så sätts det ju gärna ihop ett svärord för att riktigt kunna visa sitt ogillande, sitt icke godkännande.



4 Ungdomskultur

Som ung har man mycket press på sig. Man ska växa upp, ta ansvar, prestera bra, planera för framtiden och alltid vara glad och snäll och vara samma ängel man var när man var liten.
Ungdomarna delas upp i klass, kön, geografi och etnisk tillhörighet av samhället, och sen ska de hitta sig själva och en egen identitet på vägen till vuxenlivet. Det går därför inte att tala om en ungdomskultur, för de går alla gemensamt den vägen som ofta kan vara svår och förvirrande (Sernhede 1996).

Och om man ser det så, så är det kanske inte så hemskt att Lisa, 13 år, färgar håret svart och sminkar sig med vitt puder och blodrött läppstift och det behöver inte vara något fel när Anders, 16 år, går med trasiga byxor och otvättat hår och ser allmänt butter ut.
Det är antagligen inget som kommer att bestå. I tonåren är man osäker, formbar och byter åsikter och värderingar.
Det är högst osannolikt att man som 18-åring har samma stil som man hade när man var 13. Antingen har den förändrats helt eller så har man mognat, gått sin egen väg genom en viss genre och är sig själv, fast man samtidigt tillhör en grupp.
Huvudsaken är att man gör det för sin egen skull, att man mår bra och hittar sig själv.



4.1 Vad betyder det att ha en personlig stil?

I boken Spår i framtiden beskriver Henric Oscarsson livsstilen som ett sätt att visa sin identitet på och hur man hör samman med andra människor, en slags kollektiv identitet.
När man är ung går utveckling väldigt snabbt framåt och alla söker efter sin egen identitet. Vissa hittar den tidigt, medan andra experimenterar med olika stilar, intressen och umgängeskretsar men inte riktigt kan rota sig.

Jag tycker det är fruktansvärt skönt att ha växt upp och kan lämna osäkerheten bakom mig. Jag vet att det är okej att gilla ”töntig” musik, jag kan stå för det. Jag kan stå för det jag vill ha på mig, hur jag sminkar mig och vilka åsikter jag har även om andra tycker jag är helt ute och cyklar.

Man utvecklas ju genom hela livet, men det är i ungdomsåren som det sker snabbast (Oscarsson 2002). Och det är ju tur att vi hela tiden utvecklas, att stå och trampa på samma ställe genom hela livet skulle inte göra någon lycklig tror jag.
Men någonstans på vägen hittar man en grund att stå på, man vet vem man är och sen sker utvecklingen därefter.
Att ha en personlig stil är mycket viktigt. Att man kan känna igen likasinnade och känna tillhörighet. Att våga ha en personlig stil och skita i vad andra tycker kräver en inre styrka och det är ju tyvärr inte alla som har det. Men förhoppningsvis byggs den upp och man hittar sig själv och vågar stå för den man är.



5 Hur ska man undvika att döma andra?

Det finns nog inget direkt svar på den frågan. Och människor kommer aldrig att sluta att döma varandra.
Men om man bara fick alla att tänka till lite innan de dömer så vore det ett enormt framsteg. Man kanske ska fundera på varför man har något emot ett visst utseende, och fråga sig själv varför det är så provocerande att någon man inte känner och kanske aldrig kommer se igen väljer att inte se ”normal” ut.
Man behöver inte tycka om alla men man kanske kan hejda sig när man känner ett behov av att skrika ”fan vad ful du är” till okända människor på stan.

Skönheten ligger i betraktarens ögon och behandla andra så som du vill bli behandlad själv är väl två ganska bra uttryck?

6 Slutord

Genom det jag läst och de frågor jag fått svar på när jag skrivit den här uppsatsen har jag egentligen inte fått reda på något jag inte redan visste. Jag har utgått väldigt mycket från mig själv, mina upplevelser och funderingar.
Men undersökningen på Internet var mycket intressant och jag är mycket glad att jag valde det här ämnet.
Förhoppningsvis blir de som läser den här uppsatsen mer medvetna om vilken inställning de har till människor i samhället, och om de kanske ska tänka till en extra gång.

Man behöver inte vara rädd för att en person man möter ser annorlunda ut. Om en person har ett ”farligt” utseende så behöver det inte alls spegla hur den människan är innerst inne. Ett hårt utseende kan vara ett komplement till ett osäkert inre. Människor som väljer att pierca sig, tatuera sig, ha tuppkam eller trasiga kläder går inte runt och hatar allt och alla. Det är ett utseende som tilltalar dem, som de känner sig vackra i helt enkelt.

Och de flesta håller nog med om att det vore ganska tråkigt om alla såg likadana ut, eller hur?