Nattens berg- och dalbana

Den här natten var hemsk. Riktigt riktigt hemsk.
De senaste två kvällarna har jag haft lite ångest, vet inte varför, den har bara funnits där.
Och inatt levde den ut ordentligt, och det har varit en helvetisk lång natt.

Jag har legat och vridit och vänt mig och ångesten har ilat upp och ner, fram och tillbaks i bröstet och det känns som om alla inälvor bytt plats.
Jag har drömt oroligt och varit helt nervös och pendlat mellan att sova lätt och att vara vaken på något konstigt sätt, halvvaken.

Så när klockan ringde kände jag mig så otrygg och skärrad. Allt kändes jobbigt, jag ville inte gå upp och vara social i skolan, jag klarade det inte. Jag kände mig rädd på något vis.
Så jävla jobbiga känslor.
Jag väckte Kalle och han fick hålla om mig tills jag kunde somna och sen har jag klamrat mig fast vid honom ända tills klockan var nästan halv tolv och jag vaknade på riktigt igen.
Har inte haft ångest men drömt jobbiga drömmar om ormar och spindlar.

Jag önskar jag kunde vakna ordentligt när jag är rädd och har ångest. Så att jag direkt kan väcka Kalle om han finns där, eller gå upp eller vad som helst. Men jag står liksom med ena foten kvar i drömmen och sömnen och det släpper inte riktigt. inte förrän en klocka eller något ringer.

Jag känner mig fortfarande otrygg och olustig och tänker stanna hemma idag, med nerdragna persienner.
Ska inte gå utanför dörren förrän jag ska träna vid 16.30. Känner jag verkligen behöver det. Få ut lite energi och bli trött i kroppen.

Nej detta var värsta natten på mycket länge. Jag kommer vara rädd ikväll när jag ska sova för att det ska bli så igen...