Iallafall, i måndags efter vårt möte så fick jag kraft och gav mig ut men eftersom jag knappt ätit på hela dagen så var energin dålig och så fick jag så jäkla ont bakom revbenen. En kort runda på sex kilometer blev det iallafall. Idag sprang jag igen, 10 kilometer fartlek där jag sprang varannan låt snabbt och varannan långsam.
En av fördelarna med att springa är ju att man kan tänka så mycket men just för tillfället är det bara jobbigt. Jag önskar att jag bara kunde stänga av och bara springa men det bara maler och maler. Det var väldigt skönt efteråt iallafall och imorgon blir det en ny runda. Jag tänker att jag måste fortsätta springa nu, det, vänner, min familj och samtalsterapi ska få mig på rätt väg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar