tisdag, februari 24, 2015

En vecka...

Idag har det gått en vecka sen min telefon ringde och en person i andra änden sa de mest fruktansvärda ord jag hört i mitt liv. Den rädsla jag kände, chocken, förtvivlan, maktlösheten... Fy fan, jag vill gråta bara jag tänker på det. Tisdagen, onsdagen och torsdagen kände jag mig nästintill förlamad och så jäkla ledsen, riktigt jävla ledsen. Grät mest eller satt och hade svårt att ta mig för något. Satt uppe länge på kvällarna, hade svårt att somna och vaknade på natten och kunde inte somna om. Jag skulle jobba långa dagar fredag, lördag och söndag och det har lite varit min räddning. Att få komma iväg, vara bland folk, fokusera på annat. Mina kollegor som vet att något hänt men inte vad har varit otroligt stöttande och snälla. Det har känts tryggt på jobbet. Sen i torsdags har jag bara jobbat och sovit typ. Jag har varit så otroligt trött, varenda dag har varit en kraftansträngning att ta sig igenom och på kvällarna var jag helt slut och la mig samtidigt som barnen. 

Igår hade vi ett möte som jag var väldigt rädd inför. Jag var ledig och hade ångest hela dagen, fy vad jobbigt det var. På mötet grät jag hela tiden när jag skulle prata, jag grät redan innan det började också. Men mötet var bra, det känns faktiskt lite bättre nu även om det är svårt. Jag vet att jag skriver i gåtor men jag kan bara inte berätta vad det är men vill gärna skriva av mig. 

Vi har blivit erbjudna krissamtal men jag har svårt att ta emot hjälp fast jag nog behövt göra det redan förra veckan. Blev dock övertalad att ta emot det och idag fick jag en tid och det kan nog vara bra.

Jag är otroligt rörd av att så många har hört av sig här på bloggen, på Facebook, sms.. Jag har inte orkat pratat med någon men börjar känna att det nog skulle gå nu. Alla är friska och hela och det är inget som hänt mellan Kalle och mig vill jag säga, jag förstår att många varit oroliga. Det har varit väldigt jobbiga dagar för oss och det kommer ta tid att må helt bra igen men jag tror att vi kommer att komma dit iallafall. Tack för att ni bryr er så mycket, det betyder mer än ni kan ana.

<3

13 kommentarer:

Träningsblogga sa...

Skönt att höra något ifrån dig <3

Sofie sa...

Åh, skönt att höra i från dig. Har tänkt mycket på dig trots att jag inte känner dig. Hoppas allt löser sig till det bästa.

Charlotta Sofia springer o trimmar sa...

Säjer som de andra: Skönt att höra från dej <3
Skriv i hur mycket gåtor du vill. Är det skönt att skriva så gör det. Du behöver inte förklara någonting.
Stor kram!

Bea sa...

Ta hand om dig Linnea, har tänkt på dig hela veckan. Kram!

Maja sa...

Vad skönt att höra från dig Linnea och att ni alla lever och mår okej iaf!
Ta hand om dig!

Jenny Shima sa...

Jag har också tänkt på dig mycket. Jag vet av egen erfarenhet att det är svårt att ta emot hjälp men i slutändan kommer det att hjälpa. Ta hand om dig. Stor kram!

Helena Nimbratt sa...

Oj! Vad tråkigt Linnea! Ibland slår livet till på de mest oväntade sätt. Tiden läker. Ta hand om dig.

Anonym sa...

Oh kära människa !!! Stor stöttande varm läkande kram till dig.
Kineserna har ett underbart ordspråk: "den här kommer också att gå över"
Och dem menar att både sorgliga och lyckliga stunden i livet är INTE eviga.
Ibland finns inget tröst, men försök tänka som kineserna gör... dem kan <3
Mercedes.

Jonna sa...

Lättande att se något ifrån dig igen, ta hand om dig så länge. Kram

Anonym sa...

Hoppas det ordnar sig. Ta hand om dig och din familj. Hälsningar från Anna i Malmö

Cecilia Mattsson sa...

Vill bara skicka en kram till dig! Det är skönt att bara få skriva av sig...Jag har tänkt på dig trots att jag inte känner dig.

Linnéa sa...

Tack, jag blir helt rörd av era ord. Helt otroligt att ni bryr er så mycket. Det berör och det värmer, och hjälper'! <3

äppelblomman sa...

Verkligen skönt att höra att du är tillbaka! Nu håller vi alla tummar för att allt löser sig på de bästa sett det går!

Stor kram K