Tung dag

Det blev en tung början på veckan då jag vaknade med ångest och kände mig ledsen. Vet inte varför, kan inte sätta fingret på det. Eller jo egentligen. Jag har fått veta att en vän fått leukemi, en person som funnits med i hela mitt liv och det känns så sjukt. Vi sms'ade idag och tårarna bara rann, så jävla orättvist. Undrar om det här är något slags otursår? Varje månad har hittills inneburit något väldigt jobbigt... 

Jag gav mig ut och sprang och det hjälpte iallafall mot ångesten men inte att jag kände mig håglös och ledsen. Den här veckan blir en vilovecka med kortare och färre pass. Det brukar komma naturligt med förkylningar men nu har jag *peppar peppar* varit väldigt frisk senaste tiden. Åtta kilometer trail blev det i regn och blåst och skogen var kladdig och jävlig.

Ikväll har jag jobbat och jag hade förväntat mig lite turbulens men det var riktigt lugnt. När jag kom hem vid 23 kollade jag ett avsnitt av GIRLS och nu ska jag gå upp och krypa ner mellan mina barn. Imorgon hoppas jag att jag känner mig gladare, jag hatar att vakna ledsen..

Nytt projekt

Igår var vi hos Ernhakarna nästan hela dagen och fotade och spånade på idéer till mitt och Ninnis kommande projekt! Det började med en liten tanke och nu är vi i full gång med planering och igår hade vi en photoshoot. Det är en jätterolig grej och vi har massor med planer och tycker det hela är superkul! Vi kommer lansera det så snart som möjligt och då hoppas jag ni hänger med på resan!

Det blåste lite kallt...

Det är lagom lätt att springa samtidigt som man ska se atletisk och grym ut.

Men jag ska inte klaga, jag fick iallafall hålla mig på land ..

Ser ni vad som svävar ovanför oss? En drönare! Den jagade och filmade mig när jag sprang.

På kvällen kom Elin och David med sina barn så det var fullt hus med bus, burgare och barn överallt. Vi kom hem ganska så sent så det var tacksamt när barnen sov till åtta idag. Efter en lugn morgon med sconesfrukost så gick vi ut och har fixat i trädgården i flera timmar. Vid fem gick vi in och pysslade och bakade pizza, en perfekt söndag med andra ord. Eller ja, inte bara söndag, hela helgen har varit underbar. Trist att vi förlorat en timme av den idag. Och att Kalle börjar jobba imorgon..

Ringar

I förmiddags så åkte jag, Kalle och barnen till Malmö för lunch och ringspaning. Jag hade ju redan kollat upp återförsäljare av Sandberg-ringar så det blev första stoppet. Jag trodde att jag skulle hitta rätt direkt och bli impulsiv men det var faktiskt sjukt svårt att välja! Jag testade massor av olika ringar och kombinationer som jag fotade och sen gick vi och åt lunch och jag hade beslutsångest. Visst, jag var inte tvungen att bestämma mig idag men det kändes skönt att bocka av en grej från listan. 

Vi käkade lunch på La Empanada, vilken nostalgi! Vi käkade där sjukt ofta 2001-2002 men nu var det flera flera år sen. Vi tog samma mat som vanligt, handlade av samma personer som vanligt och det var samma gamla man som plockade av borden som för 14 år sen. Och priserna var detsamma. Sjukt mycket mat och hela familjen åt sig mer än mätta för 198 kronor.

Efter lunchen gick vi runt i lite andra jubelbutiker men varken servicen eller smyckena kunde mäta sig med det första stället. Jag velade mellan två olika ringar och vi bestämde oss för att gå och testa dem igen och tur var väl det för jag kunde genast välja bort den ena som plötsligt kändes helt fel. Men den andra kombinationen kändes SÅ rätt. Dock då fick jag byta ut min förlovningsring då den var för hög för att passa med ringen jag ville ha vilket visade sig under dagen var ett återkommande problem. Så det blev två ringar idag till och med, en vigselring från Sandberg med en sten plus en slät förlovningsring med lite "använd" yta från Schalins, båda i vitt guld.

Några kombinationer som jag tyckte om men inte kändes helt rätt. Eller jo, den längst upp till vänster tyckte jag var underbar men då den kostade närmare 50 000 kändes den inte lika fantastisk. Skulle inte våga använda en så dyr ring!

Jag känner mig helnöjd med mitt val och det är skönt att vi bockat av en grej på listan. Nu är det klänning, skor och en kofta/jacka/något lite varmare som står på tur. 

LÅNGHELG!

Jobbade till 22.30 idag och nu är det LÅNGHELG som gäller! Ledig fredag till söndag, så härligt! Imorgon ska hela familjen åka till Malmö, jag och Kalle ska titta på ringar, barnen ska tjata om leksaksaffärer och vi ska äta någon god lunch. Så kul! Och apropå ringarna.. Nämnde för en kollega att vi skulle kolla på ringar imorgon och hon blev eld och lågor och ville visa några hon tyckte var fina. Och de var underbara, så vackra att jag direkt skrek: Den ska jag ha! För att i nästa ögonblick inse att det var en likadan som Maggi har...

Innan jobbet hann jag städa, betala räkningar och springa ett distanspass. 8,5 kilometer i både skog och på asfalt med P1 Dokumentär i öronen, Han var för bra för att vara sann..

Fartlek

Löpning idag igen, veckans andra pass! I måndags sprang jag ett långpass som landade på 21,5 kilometer och idagblev det fartlek. Två kilometers uppvärmning och sen varannan låt i snabbt tempo (4.45-4.55) och varannan lite långsammare (runt 6.15). Jag gillar de passen, de är enkla, går snabbt och känns effektiva. Men det är så sjukt med kroppen alltså. En låt i 4.45-tempo idag gjorde mig helt slut men i september förra året sprang jag ett 7-kilometerslopp där jag sprang hela loppet i 4.45-tempo. Kroppen vet liksom så väl när den ska prestera och det är jäkligt häftigt. Sista passet innan jag sprang Österlen Lyser Marathon var ett kort på fem kilometer med fartökning på kilometer tre och det var så galet jobbigt! Helt sjukt, jag pallade knappt ta mig igenom fem kilometer och det kändes ju lagom kul några dagar innan en mara... Men jag tror att min kropp undermedvetet sparade på krafterna för sen gick det ju jättebra att springa ändå. Iallafall så landade dagens tur på 8,5 kilometer. 

Min chef (som är elitlöpare) var in på jobbet idag och han berättade att han skulle springa en halvmara i Berlin nu på söndag. Hans mål? Under 64 minuter. Helt sjukt alltså! 2,1 mil på strax över en timme! Jag kan knappt förstå att det är möjligt...

Stolt ägare till ett par ögonbryn

Nu är det gjort! Nu sitter brynen där de sitter och jag är nog väldigt nöjd. Måste nog bara vänja mig, de ser ju inte riktigt ut som när jag målar dem.

Jag sminkade brynen som vanligt och han som skulle tatuera dem ritade och mätte och grejade för att få dem symmetriska. Det är ju skitsvårt att måla dem precis likadana så jag valde det som var finast och så utgick han från det. När jag godkänt formen så satte han igång. Det gjorde rätt så ont, mer på vissa ställen och mindre på vissa. Han körde ju 3D-teknik och tatuerade ett strå i taget. Efter lite finslipning, mätning och spegling så var det färdigt. Jag fick skötselråd och en tid om en månad för att komma dit och korrigera och fylla i där det eventuellt tappas färg under läkningen. Det kommer bli en skorpa precis som på en vanlig tatuering och skötselråden är ungefär desamma. 

Före och efter. Alltså, jag mår psykiskt dåligt av före-bilden. Jag tycker jag ser fruktansvärd ut! Det ska bli helt underbart att slippa tänka på de där jävla brynen och slippa känna mig så fantastiskt ful bara för att de inte är sminkade. Förresten, pricken i ena kanten är en blodfläck och ingen tabbe.

Jo men jag är nog nöjd. Förhoppningsvis känns det likadant efter att det läkt och man kan se det "riktiga" resultatet.

Unibrow?

My god, idag är det dags!! Idag ska jag tatuera ögonbrynen! Jag ser gran emot det sjukt mycket samtidigt som jag är sjukt nervös. TÄNK OM DET INTE BLIR SNYGGT??!! Då måste jag klippa lugg, en sån där lång Loreen-lugg... 

Löparkläder

Förra veckan fick jag en fråga angående löparkläder. Och en himla massa komplimanger! Jag älskar att få sånna här frågor och blev så glad av kommentaren från Nina. Publicerar den här så blir det enklare att svara. OBS! Jag anser mig såklart inte vara någon expert utan utgår från mina erfarenheter och vad som funkar för mig.

Hej Linnea!
Jag gillar verkligen löpnings-delen i din blogg, den är verkligen inspirerande och även om jag verkligen bara kommer ut ibland är jag helt med på känslan av att ha det som sin träning istället för att stå och svettas i ett gym inomhus. 

Jag vill nu fråga - bara för att detta är en rolig del av löpning tycker jag - var kommer alla fina kläder ifrån? Och även, hur tänker du i valet av dem? Solen är ju framme mycket nu, men det är ändå rätt kallt och både öron och hals kan ibland bli hårt åtsatta ju. Var ute häromdagen och sprang en runda med bara headsetet o öronen, kändes som någon slagit mig hårt på det högra när jag väl var klar, tror det var kylan. 
Och tröjor, hur tänker du där? Byxor, vad tycker du är viktigt i form av resår etc. Hade varit superkul att veta!

Tack för en fin blogg som jag nog baske mig följt både regelbundet och sporadiskt sedan du och din karl (jag stavar inte hans namn med liten bokstav utan nu ska det stå karl som i make, man , män, kille etc) bodde i malmö och du hade dreads och terrarium i lyan.

Hej!

Jag är ju en budgetanvändare av just löparkläder. Det finns sjukt mycket snygga träningskläder från dyra märken men jag handlar det mesta från HM och Stadiums egna märke SOC. Jag tycker de kläderna är jättebra, snygga och prisvärda. Jag har några plagg från Rönisch och Nike men det är sånt jag fått när jag fyllt år eller vunnit. Så kolla in HM och Stadium tycker jag!

Sen är det ju det här med valet av löparkläder. Hur ska man klä sig? Det är svårt för mig att sitta och säga eftersom det är individuellt hur varm/frusen man är och jag tror man får prova sig fram. Jag känner mig så pass bra att jag bara behöver slå ett öga på tempen ute för att veta vad jag ska ha på mig. Men generellt tror jag att många när de börjar springa klär sig för varmt. Mössa och vantar behövs liksom inte när det är åtta plus och sol. Men det kan ju såklart blåsa kallt och då är mitt tips en buff. En buff är en tunn "tub" av tyg som man kan ha på huvudet, runt halsen eller över munnen om det är väldigt kallt. Buffen blir inte lika varm som ett pannband eller en mössa men skyddar öronen från kalla vindar.

 

Jag tillhör kategorin som blir väldigt varm när jag springer och ett tips jag fick i början av min löparkarriär var att man ska frysa lite när man går ut innan man börjar springa och det stämmer bra. Jag använder aldrig underställ när jag springer utan använder fodrade byxor och tröjor för det räcker här nere i södern, det blir inte så kallt. Mössa och vantar har jag inte förrän det blir neråt minus fem grader och kallare, blir alldeles för varm annars.

Jag har tre löpargarderober. Vinter, vår/höst och sommar. På vintern har jag fodrade byxor och tröjor, mössa, buff, vantar och tjockare strumpor. Det räcker oftast. När tempen kommer upp på 4 grader så byter jag till vanliga löpartights, tunnare tröjor, väst och buff om det blåser kallt. På sommaren gillar jag att springa i shorts och linne och det sprang jag i så sent som i oktober förra året. 

När det kommer till tröjor är det viktigt att de sitter där de ska. Jag får panik när tröjorna korvar upp sig över magen och jag måste springa och dra ner hela tiden. Ofta löser det sig när man blir svettig får då "fastnar" tyget på huden och blir kvar. Ibland är det ju en svår övergång mellan långärmat och t-shirt och då är det guld med sleeves! Då kan man köra på t-shirt men "safea" med sleeves och blir det varmt är de bara att kavla ner till handlederna, toppen!

Nytt linne på ett lopp - bad idea. Linnet åkte upp så jag fick dra ner det hela tiden, sjukt störigt.

Och det absolut viktigaste av allt: se till så att det är dragsko i midjan på byxor/tights/shorts du ska springa i. Det finns inget värre än tights som åker ner och lägger sig fint under magen så fettet hoppar fritt ovanför. Nu kanske inte alla har det problemet men jag tror ändå att det är obekvämt. En del budgetlöpartigjts kan vara lite "stela" i materialet tycker jag. De är inte så följsamma och går inte att dra upp riktigt för de är lite stumma och det kan också vara enormt irriterande, det gäller att prova sig fram.

Shapetights - dyra men sjukt sköna. Håller verkligen allt på plats! Och de har dragsko i midjan. Från Rönisch.

Kompressionsstrumpor är väldigt skönt att ha!

En väst för längre turer där man får med sig vätska, energi och massor av smått och gott.

Tusen tack Nina för din kommentar, hoppas du fick bra svar och om inte så fråga igen. 

Lördag

Ligger äntligen i sängen på jobbet efter en förvånansvärt lugn dag och kväll. Igår var det ett smärre kaos med utbrott och slagsmål och jag trodde det skulle bli likadant idag men tack och lov inte. Alla har gjort ett grymt jobb och nu har jag bara några timmars jobb imorgon bitti innan min jobbhelg är slut. Älskar jourhelgen på mitt schema, börja sent på lördagen och sluta tidigt på söndagen istället för att jobba nästan 12 timmar per dag. 

Jag hann med mycket innan jobbet också. Gick upp och hade mysmorgon med Nemo och byggde Lego. Förberedde kvällens jobbmiddag och bakade Peacemuffins som jag skulle bjuda på. Och sen ett nio kilometers trailpass. Riktigt härligt ute när jag väl fått upp värmen, våren försvann snabbt och idag var det kallt och blåsigt. 

Torsdag

Idag har det varit en sån där dag som man tänker sig att det ska bli när man föreställer sig en ledig mysdag med barnen. Vaknade av att solen sken in och det var klarblå himmel. Nemo gick upp innan sju, Leon vid åtta och jag låg kvar till typ kvart i nio (!!!). Sen hade vi en lugn och slö morgon. Gjorde pannkakor till frukost och jag fixade med lite tvätt innan vi gick ut.

Nemo njöt ordentligt av ensamtid imorse där han var kung över barnkanalerna, Netflix och Youtube.

Vi tog cyklarna till en lekplats och det tog inte lång stund förrän barnen tog av både väst och fleece, det var riktigt varmt. Leon skulle absolut gå i bara t-shirt men riktigt så varmt var det kanske inte.. 

Det var en grupp barn från en annan förskola på lekplatsen och jag vet inte om jag är extremt känslig men varför beter sig alla (okej inte alla, men förvånande många) barn sig som små svin?? Nu vet jag hur det låter, att mina barn aaaaaldrig skulle göra si eller så men jag tror fan inte de skulle säga eller göra som många barn håller på. Jag mår skit av det, hatar när barn ska vara elaka och hålla på mot varandra. När barnen gått sa Nemo att att han tyckte en pojke varit så jobbig för han tjatade på honom hela tiden. Kan du göra så här? Vågar du inte det där? Man får inte göra så... Jävla..... Men Nemo sa att han inte brydde sig och jag sa att nästa gång skulle han säga det till den som var dryg.

Efter lekplatsen cyklade vi in till byn och åt glass och handlade kvällsmat som barnen fick välja och sen stack vi hem och hängde i trädgården en stund. Sen skulle jag springa en sväng, checkade med barnen att det var okej att det var själva och det var det absolut och de var ivriga för att jag skulle ge mig av. Så det gjorde jag, körde intervaller och den här gången på mitt vanliga ställe och inte vid huset. 7 kilometer totalt blev det med uppvärmning, intervaller och nerjogg och jag var borta i 42 minuter. När jag kom hem lekte Leon med Duplo och Nemo tittade på Kalles iPad, allt lugnt.

Älskar den här t-shirten som jag verkligen jobbat hårt för. Tänk att jag sprungit ett marathon?!? Ibland kan jag knappt tro det själv, så jäkla häftigt!

En månad

I tisdags var det en månad sen jag fick det där fruktansvärda telefonsamtalet. Nu känns saker och ting nästan som vanligt. Jag blir sjukt nervös om det ringer ett dolt nummer eller ett nummer jag inte känner igen, och när jag tänker på vissa saker blir jag ledsen. Men igår fick vi ett oerhört positivt samtal och snart kommer hela den här processen vara över, då är det "bara" det psykiska kvar. Jag avbokade ett samtal jag skulle haft igår. Tyckte inte hon som jag träffade var så himla bra faktiskt.. Känner att jag klarar mig ändå, finns andra jag kan prata med. Jag borde tackat ja till samtal direkt för det var då jag verkligen behövde det. Men nu är det bara att gå vidare, försöka glömma och be till högre makter att det här aldrig aldrig händer igen.

Onsdag

Jag har varit ledig idag och passade på att städa på förmiddagen innan jag gav mig ut på ett distanspass. Det har ju blivit riktig vår nu och det är så himla härligt. Det är så mycket lättare att ta sig ut nu än när det var grått och ruggigt varenda jäkla dag. Idag lyssnade jag på P1 Dokumentär om assisterat självmord. Usch det var så sorgligt, inget som gav springbi benen direkt. Men nio kilometer blev det, asfalt och skog, med solen i ögonen.

En runfie jag blev riktigt nöjd med, den känns riktigt stark!

Eftermiddagen spenderades ute i trädgården. Jag fick flow och fixade iordning mina pallkragar. Förra året gjorde jag också om dem men all odling blev katastrof då mördarsniglarna slemmade ner allt och rådjuren klampade runt i kragarna. Nu byggde jag upp tre stora pallkragar på varandra och så två små med dubbla kragar. Bottnen täckte jag med gammal jord, sen ett lager med gödsel (gammalt kaninbajs-, kiss och hö), lite mer gammal jord, sen bark och flis och högst upp ny, fräsch jord. I höstas stoppade jag ner två-tre potatisar i jorden och nu när jag grävde upp den så var där fullt med små potatisar. Det trodde jag aldrig. Nu är de nedtryckta i jorden igen så de kan föröka sig och växa ännu mer.

Nu jäklar ska det odlas!

Måndag

Ny vecka igen! Fort går det och långhelgen jag sett fram emot så länge försvann i ett nafs. Men bra blev den! Festen i lördags var mysig och trevlig, god mat, dessert och snacks, vin och drinkar och alla möjliga samtalsämnen. Vi sov ju kvar i Malmö och låg i sängen till elva dagen efter, när hände det sist?? Vi körde hem och barnen kom hem och vi hade en härlig sen eftermiddag och tidig kväll i trädgården med diverse pyssel och så grillade vi korv till middag.

Lovikk fick skutta fritt i trädgården för första gången i år, det tyckte han om. <3

Idag vaknade och kände mig lite låg, vet inte riktigt varför men vi vet fortfarande inte vad nästa steg i hela den här processen vi är inne i blir och det tycker jag är jobbigt. Men efter en riktigt härlig springtur känns det mycket bättre. Lågintensivt långpass på 18 kilometer blev det idag och benen kändes riktigt pigga och jag hade ett fint flow. En timme och 52 minuter var jag ute och solen sken och ja, det var riktigt gött.

Nu ska bara mina naglar torka och sen ska jag bege mig till jobbet, fortsatt trevlig måndag på er!

Långhelg

Jajamän, långhelg it is! Var ledig igår och även lördag och söndag, så lyxigt! Vi tillbringade hela dagen igår på Högevallsbadet och hade det jättebra. Det märktes dock att det var fredagen den trettonde då någon bajsade i stora poolen så den fick stängas och efter en timme bajsade någon i den lilla poolen så den också fick stängas. Tur bubbelpoolen och vattenrutschkanorna var bajsfria. Ett besök på McDonalds på vägen hem och inhandlande av fredagsgott som vi åt framför Järnjätten var ett fint avslut på en bra dag.

Jag har precis kommit hem från en springtur, 10 kilometer distans och kan summera veckan till 40,5 kilometer. Kalles mamma har varit här och hämtat barnen för vi ska på *trumvirvel* födelsedagsfest ikväll! Det är vår vän Agneta som ställer till med kalas och vi har lånat Kalles mammas övernattningslägenhet i Malmö så vi båda kan dricka vin. Det ska bli riktigt kul att gå på fest och jag har spelar otroligt länge om det. Ville såklart gå men visste inte om jag skulle palla med det med allt som varit men det känns jättebra och det är skönt.

Nu ska jag skynda mig att göra mig iordning! Kan inte bestämma mig för vad jag ska ha på mig heller, svårt beslut!

#siljesvardwedding

HDet var riktigt kallt imorse men när solen tittade fram blev det soligt och fint. Jag brände av ett intervallpass på sju kilometer som gick bra. Ibland önskar jag att jag hade någon som kunde pusha mig och skrika på mig just när jag kör intervaller eftersom jag då skulle pusha mig mer.

Försöker ju ta roliga runfies när jag sprungit men jag ser alltid så muppig ut! Jag vill ju se sådär cool och sportig ut med lite snyggt glänsande svett men njaaaa.. Når inte riktigt dit.

Och så lite bröllop. När livet gungade till rejält för några veckor sen så kom jag av mig helt med bröllopstankar och planering men nu känner jag mig peppad att komma igång igen. Vår kompis David gör en hemsida som blir så fin så fin och den har uppdaterats ikväll med info och bilder på tärnorna och toastmaster/toastmadame. Det är dags att kolla på ringar och klänningar också. Dock  så har jag en klänning jag egentligen vill ha men jag ska ändå ge mig ut och titta då Kalle inte riktigt tycker den tillräckligt "bröllopig". Skor måste jag också hitta. Och en kofta/jacka.. Hjälp...

Dofter

Idag har det varit helt underbart vårväder och jag kände att en runda i skogen var på sin plats. Jag körde ett trailpass idag och det var så himla härligt! Vid ett tillfälle kom jag till ett ställe där stigen var snustorr och det låg fullt med gamla barr på den och solen värmde marken och då blir det en alldeles speciell doft som jag ÄLSKAR. Gamla barr på en torr och soluppvärmd stig. Det dofta sommar och jag fick en känsla i hela kroppen att nu har vi allt det härliga framför oss. Vår, försommar, sommar.. 

8 kilometer trail blev det. Jag snavade på en rot och ramlade, men det gick tack och lov bra.

Gamla bilder

Jag tömde min systemkamera idag eftersom Kalles pappa lånat den och då hittade jag lite bilder som jag tog när vi var i Kättbo vid nyår. Vi hade en jättefin dag ute på sjön och de bilderna hade jag helt glömt och har inte använt kameran sen dess, katastrof. Sen jag skaffade Iphone blir det inte så att jag orkar släpa med den stora kamera, och det är synd för det blir ju väldigt fina bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Färg & Klipp

FÖRE

EFTER

En väldigt välbehövlig uppfräschning måste jag säga. Lite mörkare i botten och sen "påmålade" och utdragna slingor på det. Tycker om färgen men utväxten var ju så hemskt, gråbrun liksom. Nu är det inte lika skarp kant utan en mjukare ombre och så lite uppklippt.

De bästa dagarna

Dagen efter att jag jobbat helg plus ett par dagar innan helgen och varit borta mycket hemifrån är det SÅ skönt att vara ledig. Det känns riktigt välförtjänt och lyxigt och helt underbart att få en hel dag med barnen. Jag gick upp med dem imorse, myste, gav dem frukost och gjorde dem iordning innan jag gav mig ut på långpass. Var så trött på vägarna jag alltid springer häromkring så jag messade Mirijam för att se om hon var hemma så jag kunde springa dit. Och det var hon så jag gav mig av. Riktigt vårväder och jag hade den skarpa solen rakt i ögonen men det var kul att springa en ny väg. Två dagars vila har gjort underverk och kroppen kändes pigg och fräsch. Mycket backar men det var ändå lugnt och när jag kom till

Mirijam blev det prick 14 kilometer så jag sprang lite till och landade på 15,5 kilometer. Trots att jag sprang lågintensivt tog det inte mer än en timme och trettiosex minuter och det är ett bra tecken, låg puls trots högre fart.

Hos Mirijam fick jag lunch och en pratstund och sen kom Kalle och barnen och hämtade mig. Kalle åkte sen till Agusa och jag och barnen gick först ut till kaninerna en stund och sen gick vi till en lekplats. Väl hemma lagade vi middag och sen dusch och tv-spel innan läggdags. När barnen somnat tittade jag på en skräckfilm, The Strangers som var väldigt läskig. Är just nu väldigt tacksam för att Kalle har och kan hantera skjutvapen och för att vi inte bor helt in the middle of nowhere.

Jobbhelg

Åh det har varit en lång helg! Jobb sen i torsdags och långa dagar nu i helgen. Då är det så härligt med ett instagramflöde som levererar fredagsmysbilder, vin, lördagsgottis och vackert vårväder... Men imorgon är jag ledig och då hoppas jag att det fina vädret fortsätter. Jag planerar ett långpass i solen men efter en incident på jobbet har jag jäkligt ont i ryggen vi får se hur det känns imorgon. Det har varit en rörig helg överlag, men det går vi starkare ur.

Nu ska jag nog krypa ner i en renbäddad säng och kolla på någon serie. 

Tryckte i mig barnens gottisrester när jag kom hem, nödigt...

Komplex - Leva med eller göra något åt?

Jag har haft många komplex genom åren och varit missnöjd med än det ena, än det andra. Det mesta har jag förlikat mig med även om jag inte är sjukt nöjd med allt men det finns en sak med mitt utseende som jag verkligen tycker är jobbigt och det är mina ögonbryn. Jag målar dem ju varje dag och får ofta komplimanger från folk som tycker de är snygga och har fin form men sanningen är att jag nästan inte har några bryn. Mina ögonbryn är glesa, ljusa och växer ner till ögonloben. Jag plockar dem ju till önskad form men de är fortfarande så ljusa och otäta att de knappt syns och det når jag skitdåligt över. Jag tycker att det är så fult och att jag ser helt sjuk ut om jag inte fyller i ögonbrynen. 

Jag fyller i brynen även om jag bara ska till affären en snabbis och ibland bara jag ska vara ute i trädgården för att jag mår dåligt av tanken på hur jag ser ut. Ibland när jag är ute och springer och träffar någon jag känner så kan jag inte tänka på annat än hur konstig personen tycker att jag ser ut. Tycker ni det låter tragiskt? Ytligt? Löjligt? Vi ska på konferens med jobbet i april och övernatta och jag oroar mig för hur mina kollegor ska tycka att jag ser ut utan ögonbryn. Det har verkligen blivit en hang up för mig och det blir ju inte bättre av att jag verkligen tilltalas av tjocka, fylliga, mörka bryn. 

Så, nu har jag tagit tag i saken och ska göra något åt det. Varför ska jag gå runt och må dåligt över något som jag faktiskt kan göra något åt? Så jag har bokat en tid för permanent kosmetik och ska helt enkelt tatuera ögonbrynen. Jag har funderat på det länge men varit rädd för att det inte ska bli bra och att jag ska få gå runt med ett par skitfula bryn som inte går att dölja men de som ska göra det är ju faktiskt proffs. De använder 3D-teknik och tatuerar strå för strå och jag har sett många bilder som jag tycker är fina. 

Den 20 mars är det dags. Då ska jag sminka brynen som jag vill ha dem och sen få dem permanent och jag hoppas och tror att det kommer att vara en stor lättnad. Tänk att kunna ligga på stranden utan att bekymra mig om hur jag ser ut och må dåligt över det. Eller att kunna springa ett lopp utan att oroa mig för att jag när jag blivit svettig ska torka svetten i pannan och råka smeta ut ena ögonbrynet. 

Hur tänker ni kring sånt här? Skulle ni själva kunna ta till någon metod för att åtgärda sånt som ni är missnöjda med? Eller ska man acceptera hur man ser ut helt och hållet? Är jag ytlig? Självcentrerad? Eller bara mån om mig själv?

Samtalet

TIgår var jag på krissamtalet som jag tackade ja till. Med facit i hand så borde jag gått redan första veckan men då var allt så jobbigt att jag inte kunde tänka eller ta några beslut. Jag vet inte om jag tyckte att samtalet var bra eller hjälpte mig. Eller, ett par saker har jag funderat mer på efteråt. Kvinnan jag pratade med frågade om jag kunde relatera till något jag varit med om tidigare i livet som gjorde att jag reagerat och känner så som jag gör. Jag kunde inte komma på något men skulle fundera på det. Sen så kom jag fram till exakt vad det är som gjort mig mest ledsen, vad jag är mest rädd för nu. Vissa saker jag tänker och känner är sånt som kommit av den här händelsen och jag är rädd att jag kommer begränsa mig själv om jag ger efter. 

Idag var det en grej jag var tvungen att ta itu med som inte hade med "händelsen" att göra, men det påverkar mig och allt blev så himla jobbigt. Jag vet att ni säkert fattar nada vad jag svamlar om men jag måste få ur mig saker som snurrar runt i huvudet. Själva grejen som hänt kommer snart vara över, borta från vårat liv, men sen ska vi leva med känslorna av det och det är det som är så jobbigt. Jag har känt mig ledsen idag men en springtur och att åka och jobba har lättat både hjärta och huvud.

10 kilometer distans som avslutades med en rejäl stöt när jag lite osmidigt kröp under ett elstängsel.

Tatueringsdilemma

2010 gjorde jag en tatuering på vänster fot, en blålila hortensia och så Nemos namn. Planen var hela tiden att tatuera in nästa barns namn på andra foten men som så mycket annat har det inte blivit av. 

Tjejen som tatuerade mig, Elin, jobbade då på Tattoo World 2 i Malmö och jag blev tipsad om henne av en tjej jag klippte mig hos här i Veberöd. Senare upptäckte jag att jag hon slutat, hörde att hon jobbade i typ Höör eller Hörby. Förra sommaren var jag på en keramikkurs med jobbet och en kvinna med många tatueringar började prata med mig och det visade sig att hon tatuerade sig hos Elin och berättade att hon numer hade egen studio i Lund. Perfekt tänkte jag men har inte fått tummen ur att leta upp hennes studio. Förrän idag. 

Jag var en sväng i Lund och tänkte gå och leta efter studion och jag hittade den! Sjukt glad traskade jag in, Elin kom ihåg mig när jag berättade om tatueringen hon gjort och ville gärna göra andra foten också. MEN. Såklart finns det ett men. Lång väntetid. Hon har inga tider förrän i sommar eller i augusti-september. Jag har absolut inget emot att vänta men jag vill inte gärna tatuera mig mitt i sommaren. Och sen så skulle jag väldigt gärna göra tatueringen innan bröllopet den 1 augusti. På något sätt känns det orättvist om inte Leon får sin tatuering innan vi knyter ihop familjen ännu mer eller vad man ska säga. Kanske låter fånigt men jag har fått för mig det. Elin sa att jag skulle maila henne olika tider som jag kunde så skulle hon se om hon kunde hitta något åt mig, men det är ju inte alls säkert det går.

Så nu har jag ett litet dilemma, hur ska jag göra?

1. Hoppas på att hon får en avbokning innan sommaren som jag kan knipa. Hon har säkert andra i kö före mig så vad är oddsen?

2. Boka en tid i höst och slå ifrån mig tankarna om att det måste vara gjort innan bröllopet.

3. Tatuera mig i sommar, inte säkert det passar då det är mycket annat då.

4. Hitta en annan tatuerare som kan göra den. Känns dock tråkigt för jag vill gärna att samma person ska göra den och en annan tatuerare kanske inte heller vill kopiera någon annans jobb? Tanken är att tatueringen ska se i princip likadan ut fast med Leons namn och lite andra färger.

WHAT TO DO??

Garmin Forerunner 220

Igår kom min Garmin Forerunner 220, snabb leverans då jag beställde den i torsdags. Även pulsbandet kom fast jag fått ett mail om att det var slut på lagret och skulle ta 4-5 dagar att komma in igen. Jag var ju bara tvungen att provspringa den direkt så efter att ha läst lite smått om funktionerna och fått igång det väsentliga så gav jag mig ut på en tur. Efter bara en gång så är det några saker som jag direkt förälskade mig i: Den stora displayen där jag kan se tid, distans och hastighet samtidigt. Satelliterna hittade klockan direkt, inte stå och gå fram och tillbaka och vänta (vilket bara är här i skogen det varit så, på andra ställen går det oftast fortare). Den är tydligare med att signalera varje varv (kilometer). 

Sen finns ju en massa finesser som jag får läsa in mig mer på, som intervallprogram och träningsprogram. Man kan även ställa in så att klockan varnar när man kommer under eller över en viss hastighet eller puls. Perfekt när jag springer lågintensivt och ska hålla mig under en viss puls, eller på ett lopp när jag vet vilken hastighet jag måste hålla för att komma i mål en viss tid. Jag är än så länge mycket nöjd och jag hoppas jag och 220 får lika mycket kul ihop som jag och tian har haft. Den ska flytta vidare till CharlottaSofia och det är nästan med lite sorg i hjärtat jag ska skicka iväg den. Den har ju ändå varit med på mycket, första halvmaran, första maran, första gången jag sprang sub50 på milen... Nej nu får jag ge mig, det är bara en klocka! *snyft*

11 kilometer blev det idag, mestadels trail.

Burn off the crazy

Jag gav mig ut på de planerade intervallena, i regn. Lagom inbjudande men på grund av mitt jobbschema måste jag springa måndag, tisdag, onsdag och torsdag den här veckan så det var bara att bita ihop. Det är tungt att springa med ångestfyllt bröst men i takt med att jag körde slut på mig själv så försvann det och resten av dagen var mycket lättare. 

Ibland känns det som om att det finns en tidsbegränsning på hur länge det är okej att vara ledsen. Att man borde rycka upp sig och får små klämkäcka råd med hur man borde göra. Jag är bra på att hålla inom mig och inte visa när jag inte mår bra men den här gången tänker jag tillåta mig att få vara ledsen och inte skämmas för mina tankar och känslor. Jag kommer inte att gräva ner mig men tänker inte låtsas heller. 

Ångest

Inatt vaknade jag av någonting. Jag vet inte vad jag drömde men plötsligt var jag vaken och satt upp i sängen med en sjukt obehaglig känsla i kroppen. Jag kan inte beskriva vad, hur eller varför men det var sjukt obehagligt. Idag sitter det i, jag har ångest och känner mig stressad. Imorgon har vi ett till möte angående det som hänt och efter det vet jag inte vad som händer. Känner mig stressad över att inte ha någon kontroll, att bara gå och vänta och att det är upp till andra att bestämma allting.

Nu ska jag sticka ut och springa iallafall, intervaller står på schemat idag.