Same but different?

För några dagar sen kom jag att tänka på en sak. Min rygg är full av ärr efter ganska så många krokar som suttit där när jag hängt suspension. Det gör mig inte ett dugg. Jag är stolt över de ärren för de är minnen från många fantastiska upplevelser. Jag har många fler ärr på min kropp, mina knän har också många ärr efter krokar, på min ena fot har jag ett ganska stort ärr efter att jag fastnade med foten i ett cykelhjul när jag vad liten. Och nu är min mage fylld med bristningar, ärr efter två fantastiska graviditeter. Men tror ni att jag är stolt över dem? Nej. De ser jag som fula och som något att skämmas över. Så jävla sjukt, är det några ärr jag borde vara "glad" över så är det väl dem?? Nej skärpning, från och med idag tänker jag inte skämmas över några bristningar utan se dem som en milstolpe på kroppen, en historia, precis som mina andra ärr.