Jag vet inte vad Leon har kommit in i för period men han har sjukt svårt för att komma till ro. Han är jättetrött, skriker och gnäller men om jag lägger honom blir det värre. Och när han preciiiis håller på att somna så måste han slita ur nappen/sparka med benen/vrida sig så han vaknar till och kan fortsätta skrika. Värst är det på kvällen såklart. Efter att ha gnällt och stökat, vridit och vänt sig jättelänge så somnar han äntligen. Och det spelar ingen roll om jag försöker lägga honom direkt eller sitter med honom i en timme, när jag lägger honom vaknar han. Och så får jag börja om igen. Jag vill så gärna att han ska sova en stund själv på natten för när han ligger bredvid mig så ligger jag så konstigt och får nackspärr/ont i ryggen och det är inte roligt. Och ja, jag provar att amma, gå runt med honom, lägga honom i vagnen. Men han blir bara skitarg och skriker. Nu kanske ni tycker att jag bara gnäller och klagar men inom mig känner jag mig förtvivlad för det gör mig trött och maktlös och frustrerad. Jag sover för lite, får ännu mindre tålamod, känner mig ännu ner förtvivlad. Ibland vill jag bara skrika rakt ut eller grina för jag blir så arg, och så känner jag mig som en usel mamma eftersom mitt olugn säkert påverkar en hel del. Och så ska jag räcka till för Nemo också och när han börjar med sitt jag vill inte!! när han ska borsta tänderna/klä på sig/klä av sig/gå in/gå ut/åka vagnen så är det fan inte lätt att hålla ihop.
Jag behöver hämta ny kraft men jag vet inte hur.
4 kommentarer:
Cedric hade en period när han var så, vi la en varm vetekudde i hans säng och bestämde oss för att testa det i en vecka. Alltså att få honom att somna själv. Efter tre dagar hade han vant sig att somna i egen säng. Vi har även gett honom lite mat medan han legat i sängen och sen bara tagit upp och rapat honom och lagt honom igen. Det har funkat kanon. Känns som att han somnar bättre när han är riktigt mätt.
Sömn är À och O, jag blir sur och tråkig så fort jag inte får sova och just nu håller båda barnen på nattetid.
Usch, låter jobbigt! Har tyvärr inga bra tips, kommer väl snart början fråga dig om råd. Däremot vet jag att klarar vad som helst :)
Skickar en styrkekram och hoppas att det bara är en kort liten fas han har... Molly är också rätt grinig när det ska till att sovas, och fast hon gnor sig i ögonen som en tok kan hon inte somna... Det är jobbigt, och då har jag ändå bara ett barn...! Kram!
Tänk, jag känner precis igen mig! Sa till min sambo i natt att jag snart säger upp mig som mamma. Ibland blir det bara för mycket med koliken, upphackad dålig sömn o noll ensamtid. Men du klarar det, säkert jag också, för vi har inget val o allt går ju över, inte sant? :-) Kram!
Skicka en kommentar