Förut kunde jag inte riktigt förstå när folk som hade barn hade deras butt-ugly konstverk framme. Någon ful teckning eller en konstig klump lera som föreställer något obegripligt. Jag tyckte nästan lite synd om dem som "var tvugna" att ha det framme.
Men nu förstår jag. Varje gång Nemo har gjort något och tar med hem från dagis blir jag så stolt och helt varm i hjärtat. Det är så härligt hur barn kan öppna ens ögon.
Den här fina ljuslyktan har Nemo gjort. Han har limmat och satt fast "felefanten" helt själv!
2 kommentarer:
Åh ja visst är det underbart att ha framme deras konstverk! Funderar på att göra en vägg här hemma så att de kan få sätta upp sina teckningar så att de syns, som en fondvägg!
Kram K
Åh, gullungen, vad duktig han är !!
KRAMAR från Mormor !
Skicka en kommentar