Jag börjar faktiskt känna mig lite instängd nu. Det var länge sen jag var ute pga barnafödande och anpassning och allt vad det varit. Men grejen är att jag vågar inte ta mig iväg någonstans. Nu funkar amningen bra, men det är ju hemma i soffan eller sängen med kuddar som stöd. Hur skulle det gå ute? Och Nemo äter ju väldigt länge varje gång han äter. Jag kan väl inte sitta på en parkbänk eller restaurang och amma hur länge som helst?
Jag hade jättegärna velat gå en sväng på Malmöfestivalen men jag vet inte om jag vågar. Vi gick en lite promenad här där vi bor och bara det kändes skitjobbigt. Nemo skrek och det kändes som det stod "kan inget" i pannan på mig.
Ni som fått barn som läser här, har ni några bra tips? Jag känner jag måste övervinna de här känslorna snart för annars kommer jag väl bli fast här.
11 kommentarer:
Jag har ju förvisso inga barn själv, men jag tror som du att det är bra att du kan ta dig ut och gå med vagn och allt. Det finns många som ammar offentligt, vissa restauranger/kaffeer har även speciella amningsrum har jag för mig. Vet dock inte vilka...
Börja kanske med små turer och öka sen på dem när det börjar kännas tryggare. Du kan inte prata med Evelina och få lite tips... hon har ju varit med förr!
Annars kan jag bara säga att försök ta det hela med ro. Du och Kalle har så mycket kärlek och omtanke att ge att ni kommer bli toppenbra föräldrar! Ge dig själv tid att komma in i mammarollen :)
Vet hur det känns :S När jag fick min dotter så tog det ett tag innan vi kom iväg nånstans. Hade dock problem med amningen så brukade välja att antingen ha med lite ersättning eller pump. Hade jag pumpen kunde jag kila in på en toa eller så o pumpa ut och hälla i nappflaska. Mitt problem med amningen var nämligen att jag kunde klassas som ett dotterbolag till Arla.... Det kom MASSOR! Dottern satte i halsen av farten och den outnyttjade tutten sympatisprutade i takt med den som användes. La ner amningen relativt snabbt... Efter ett par veckor kom jag fram till, fuck it! In med unge, vagn o allt i bilen och åkte till ett köpcentrum. Testar man aldrig så lär man sig aldrig tänkte jag. Skit samma om folk tittar snett när jag panikartat försökte lära mig att fiffla runt med bebis, vagn o hela faderutten. Men alla är vi barn i början hihi. Jag tror ni kommer bli superbra föräldrar till ursöte lillkillen. Lycka till med allt!
Hej Linnéa.
Förstår verkligen hur du känner. Upplevde samma i början med Wille och det är först nu jag börjar känna mig någorlunda säker på att ge mig iväg själv (dessutom utan Marcus).
Mitt råd eller som jag har gjort är att börja att åk hem till kompisar och ta en fika. Bara det här, in och ut i bilen med barnstolen och vagnen är ett helt företag tycker jag. Det tar ett par gånger innan den pinsamma situationerna börjar lägga sig då man står och ska försöka reda ut hur f.n man fäller ihop vagnskrället och folk tittar medlidsamt på en och man ger ett litet snett leende tillbaka :)
Nu ammar ju jag inte men det är ju samma meck att hitta någonstans att varma vatten osv på.
Kram från fru Rönnerfors
du är så söt som erkänner så ärligt och öppet att det inte alltid känns som en dans på rosor att va nybliven mamma!
Jag är inte mamma men jag kan trösta dej med att alla mammor jag känner har känt samma, tror nog bara att man ska ta det i sin egen takt och inte stressa med NÅGOT. Snabbare än du hinner tänka det så är du inne i rutinerna och allt går som på räls..
Lycka till!!
Kram
Ja håller med de andra. Ta den tid du behöver... om man blir stressad, så blir bebis också stressad.
Om Nemo gråter, bryr dig INTE du har också lyssnat på andras barn inna va? det är en del av livet...
Vi var med Manuela på caffe på gamla stan i Montevideo när hon var typ 4 dagar gammal... det var vinter men v var också desperata på att komma ut... det gick ganska bra, fast vi stannade inte jätte länge... men nästa gång provade vi dricka 2 kaffe istället för 1 och sådär...
Barnen anpassar sig nästa alltid till föräldrarnas rutiner, jag lovar. Mitt hem var full med kompisar och familjen nästan jämt... (för mycket ibland... men vi är "latinos") och Manuela är idag den mest sociala människor som jag vet...
Gör vad du vill, gör vad du känner för... lyssna inte på oss andra ;-)
Stor kram, den här gånger, bara till den vackra Nemo.
Mercan.
Sådär känns det i början och ni kommer att lära er och anpassa er till varandra alla tre. Just amningen kräver mer lugn i början än när man börjar få rutin på det, herrejösses, jag har ammat både på toa och på Åhléns. Det tog dock ett tag innan jag kände mig bekväm att amma ute. Om du vill gå ut så gör det, ta med en filt så ni kan sätta er ner när det behövs och en kudde. Sitt länge på ett fik och fika och passa på att amma där. Malmöfestivalen är ju så mycket ljud att ingen hör en skrikande bebis ändå ;). Tänk på att du/ni nog blir trötta snabbare än vanligt och ni kanske inte ska ta den längsta turen. Det värsta är ju att ni får ge er hemåt :D
Puss!
Evelina var det ju såklart och inte bena.... fast bena vill gärna framstå som en duktig pappa och tycker att posten ska få ligga kvar i hans namn.....
Jag skulle säga sjal som bästa tips. Set somnar verkligen direkt och sover sen hela ute-turen. Men jag tycker fortfarande det är skitjobbigt när han börjar skrika. Han diar dock en ganska kort stund så det går rätt smärtfritt om man hittar en bänk eller ett bra sittställe men ligger han i vagnen och börjar skrika blir jag döstressad och typ rusar hem. På Malmöfestivalen funkar Folkets park skitbra, där finns mycket gräsmattor som är fulla av bebisfamiljer så man kan sitta och chilla och samtidigt se/höra konserter.
Jag är säker på att ingen annan "ser" att du "inte kan", det är bara som det känns. Du tänker ju inte så själv om andra som har en ledsen bebis.
Det verkar bra att ta lite i taget. Klart du får amma länge, de slänger inte ut en. :) Finns det inga baby-fik dit mammor går?
Min vän Marie tipsade för övrigt om en, enligt henne, underbar amningskudde som hon älskar. Som ett fåtöljstöd bakom ryggen och under armarna. Som hennes pojkvän tycker är så skön :)
I USA säljer de speciella amningsskynken har jag sett, som en tunika fast samtidigt nån form av "gardin" för bebisen.
KRAM!
Men du. Er baby boy är ju bara nån vecka. Jag är ju av den sorten som ammar hej vilt, vartsomhelst och hursomhelst. Langar över nån sjal ibland för att inte genera andra. Idag stod jag på ett typ mingelpartaj och ammade stående, kunde inte slita mig från den intressanta diskussionen, men det gör man ju som man vill... Ibörjan är det ju såklart lite knixigt, varken du eller Nemo har ju gjort det förut. Du kommer hitta ett sätt som passar dig. Men begränsa dig inte! I början kan det ju dessutom gå tiiiiimmar (mina ungar iaf) mellan måltiderna. Och om han skriker o gormar när ni är ute så är det i alla fall ni som känner ert barn bäst, även om ni är ovana. Du vet, tuttar, blöjor, kärlek och lite skumpirump och ni är i hamn! (Det är kanske inte alltid SÅ enkelt, men utgå ifrån det.) Puss puss puss
läser med intresse alla svar till dig här Linnéa. Jag kommer nog säkerligen vara lika vilsen som de flesta nyblivna föräldrar och försöker redan nu ta lärdom här via dina kommentarer :)
kram till dig och Nemo!
Skicka en kommentar