Lilla bebisen vägde nästan 4,3 kg idag! Han är lika bra som sin mamma att gå upp i vikt. Äntligen nån likhet med mig...

Nemo firar sin 3-veckorsdag!

Vilken mysmorgon vi har haft! Nemo har varit en ängel inatt, han somnade 22 igår kväll och sov till 4 imorse då vi gick upp och han fick lite mat. Somnade igen och jag la honom vid 4.45 och sen sov han till 7 ungefär. Vi gick upp, åt och tittade på tv och kl 9 la vi oss och vilade fram till klockan var nästan 11. För en stund sen åt Nemo mer än jag någonsin trodde skulle få plats i honom och nu sover han igen.

Det blev inget Malmö idag eftersom jag inte skulle vara på BVC förrän 14.45 och inte 12 som jag först trodde. Så det får bli på onsdag istället.

Imorgon fyller jag år. Jag har nästan glömt bort det eftersom Nemo tar upp det mesta av tankeverksamheten. Jag fick ju ett par finfina skor av mamma och pappa i somras som jag nyss kunnat börja använda, och förra måndagen var släkten här och firade mig, farmor som fyller år idag och min kusin som fyllde år i onsdags. Av dem fick jag pengar och ett presentkort på Indiska. Av Kalle har jag önskat mig en Björn Axén Volymaster och nytt löshår och av Kalles föräldrar ett bidrag till brickbordet jag ska köpa. Jag älskar att fylla år!

Jag behöver klippa mig också. Har inte klippt mig på nästan ett år och under graviditeten har mitt hår blivit så sjukt långt. Speciellt under sommaren växte det otroligt mycket. Jag skulle vilja klippa lugg men har ju en ful virvel så det blir aldrig så fint som jag vill. Har ni något frisyrförslag till mig?

Nemo är nog i en tillväxtperiod nu för han vill äta hela tiden och det finns liksom inget stopp. Jag som inte trodde man kunde bli ännu mera slav, men det kunde man visst.. Inatt vaknade han vid 3 och ville vara vaken en stund så vi gick upp och passande nog gick Hostel på tv. Nemo tyckte den var bra men lite läskig ibland så han somnade på slutet.

Förresten, ni som snart ska få bebisar: Köp inte Liberos blöjor! De läcker fan hela tiden, jävla skitprodukt. Pampers är de bästa, Huggies funkar också.

Jag börjar känna mig lite krasslig men jag hoppas jag klarar mig från förkylning. Imorgon ska jag och Nemo till BVC och sen tänkte jag vi skulle åka till Malmö och köpa en kaninlampa, ett brickbord och en tröja/tunika från Gina Tricot. Jag köpte en förra veckan och den är så fin, skön och billig så jag vill ha en till i en annan färg. Hoppas de finns kvar.

På tisdag ska vi till amningsmottagningen i Lund för att få hjälp att vänja Nemo av med amningsnappen. Vi fick en sån på bb för att han satte upp tungan i gommen och inte kunde få tag men nu när han fått in tekniken vore det skönt för både honom och mig att slippa den. Underbart att man kan få hjälp med precis ALLT. Och om vi lyckas sluta med den kan han förhoppningsvis orka amma längre och tillgodose sig maten bättre och så kan vi sluta med ersättning också.

Näsborrar formade som små hjärtan..

För tre veckor sen låg jag på Ystad BB med Nemo på magen och fattade ingenting. Jag var helt slut i kroppen och betagen av den lilla pojken som låg på mitt bröst. Han var så fin och låg och tittade på oss med sina stora ögon.

Tre veckor har redan gått och Nemo har utvecklats jättemycket. Han är så stark i nacken och ligger ofta och lyfter på huvudet och tittar runt. Han greppar saker med händerna och sparkar en massa med benen. Han har börjat uppfatta mer och mer runt omkring sig och tittar på saker en längre stund.

Vi har börjat få lite rutiner och vi har lärt oss ganska bra vad som är fel när han skriker. Inte så svårt då det antingen är hunger/blöjbyte/magknip eller bara att han vill vara nära.

Vilken underbar liten kille. Jag kan inte fatta att det var just han som låg i min mage och stökade runt i nio månader.

090807

Bara för att den här bilden är så rolig..

Första ensamma dagen med Nemo gick hur bra som helst. Han har sovit som en ängel inatt och vi klev upp vid kvart i åtta för att säga hej då till mamma och pappa. Det var riktigt sorgligt när de åkte men man får bita ihop och tänka positivt! Det är inte alla som har så underbara föräldrar som kommer och hjälper till med allt, ställer upp och har massor med fina presenter med sig. Jag längtar tills vi ska åka med Nemo till Kättbo i höst.
Så idag har jag och Nemo städat, sovit lite, tvättat, gått en långpromenad och bara umgåtts. När Kalle kom hem bajsade Nemo på honom och nu ligger de däckade i soffan båda två. Underbart att Nemo vilar upp sig inför natten!

Imorgon ska vi på kräftskiva hos grannarna. Jag äter inte kräftor utan ska baka en västerbottenostpaj och göra en god sallad. På lördag ska Kalle på reptilmässa i Kristianstad så då hänger jag och Nemo med och hälsar på Vilde, Evelina och Bena! Och nästa vecka ska vi ta en tur till Malmö för Nemo har fått pengar i present och vill köpa den fina kaninlampan han önskat sog sen han låg i magen.

Nu får någon av mina vänner ta och klämma ut sin bebis så jag har någon att bebisdejta med!

Jag skickade in en bild till en tävling på Alltombarn.se och idag fick jag hem en vinst så tydligen var jag en av 10 vinnare! De outade vinnarna redan den 5 augusti men jag har inte ens kollat. Det blev en rolig överraskning iallafall!

Här kan man se alla vinnare och vad jag fick hem i brevlådan.

Lite Nemo från veckan som gått:

Nemo ska bli punkare

Försök motstå de ögonen..

Nemo gör de roligaste minerna.

På kalas i trädgården för att fira mammas (min), gammelfarmors och mammas kusins födelsedag. Och Nemos ankomst såklart.

Imorgon åker mina föräldrar hem efter att ha spenderat en vecka här hos oss. Jag vet inte hur jag ska fixa att vara helt ensam. Det har jag inte varit innan för när Kalle vörjade jobba var ju mamma och pappa här. De har varit så hjälpsamma. Gått med Nemo när jag behövt vila. Mamma har diskat och lagat mat varje dag. Pappa har lagat grejer, klippt gräset och rensat ogräs. mamma har städat och pysslat med en massa som jag inte har tid med. Usch vad tråkigt att de ska åka. Nemo kommer sakna dem så mycket och de kommer sakna honom. Men det är inte så länge tills vi ses igen. Pappa kommer tillbaks redan nästa helg eftersom han ska jobba i Helsingborg och sen åker vi upp vecka 42 när det är älgjakt. Ibland är det tungt att bo långt ifrån familjen..

Ikväll klockan 22.00 på SVT går första avsnittet av True Blood. Ni som inte har sett serien redan MÅSTE titta ikväll!

Igår var jag och Nemo till BVC och han hade gått upp över 200 gram sen i torsdags! Han har börjat tjocka till sig nu. Har massor med fina bilder i kameran som jag ska lägga in snart och visa!

Igår var jag, mamma och Nemo på Nova och shoppade loss! Nemo köpte en badrock och jag köpte lite tjockiskläder och andra fina saker. Och Nemo var en liten ängel hela dagen. Sov i vagnen eller bara låg vaken och tittade. Jag ammade två gånger inne på Nova och det gick kanon. La en filt över Nemo så både han och jag fick lite privacy. Han är verkligen världens finaste bebis.

De två senaste nätterna har han sovit i sin vagga och på morgonen har han fått komma till oss i vår säng och myst, ätit och sovit. Imorse gick Kalle upp men jag och Nemo sov kvar. När klockan var vid 9 vaknade jag och vände mig om och där låg Nemo och tittade sig omkring med sina stora, fina blå ögon. Helt underbar.

Idag ska vi åka till Ikea så nu ska jag gå och äta frukost och göra mig klar.

Idag har jag och Nemo besökt Malmöfestivalen tillsammans med mina föräldrar! Det var lite läskigt men gick hur bra som helst. Nemo stördes inte av varken matos, hög musik eller en massa folk utan sov som en liten ängel i vagnen. Lite innan vi skulle åka hem vaknade han och grinade lite av hunger och då satt vi oss på en bänk och så fick han ersättning som han klunkade i sig. Jag valde att inte amma där eftersom vi satt på en bänk utmed gatan där alla stånd var och alla verkligen gick och glodde på oss. Men så är det väl när man har världens sötaste bebis, alla vill se.

Tyvärr var festivalen riktigt dålig i år. Konstigt utspridd och inte alls mycket kul grejer. Jag köpte lite rökelser och mamma köpte en fin stickad tröja till Nemo och lite smycken. Men vi åt gott, langos och churros.

Nu ska jag vila lite och ikväll blir det fredagsmys med varma mackor och kanske nåt kul på tv. Men antagligen blir det friidrott om min pappa får välja.

Nemo ligger på Kalles bröst i en matkoma och hickar. Idag var en sköterska från BVC här på ett hembesök och Nemo hade inte gått upp så mycket som han borde gjort. Antagligen får han inte i sig så mycket som han behöver under kvällen, vilket förklarar att han är väldigt kinkig och inte vill sova. Så nu ska han få ersättning efter varje amning vilket han fick för en stund sen och nu ser han knappt ut att kunna röra sig. Tyvärr måste han även väckas på natten för att äta också. Annars så sover han gärna från typ tolv till sex och det är ju jätteskönt för oss, men nu måste jag väcka honom om han sover längre än fyra timmar.

Mamma och pappa är här nu och det är mysigt, och jätteskönt för vi får hjälp med matlagning och disk. Väldigt uppskattat! Vi var ute på en riktig långpromenad i skogen idag och det var så skönt. Nemo sov hela tiden och jag märkte hur dålig kondis jag har, det var länge sen jag orkade gå långt.

Tycker ni min blogg har blivit tråkig? Jag vet inte vad jag ska skriva om då tillvaron kretsar kring en liten bebis dygnet runt och jag inte varit annat än hemma. Frågor eller tips på saker att skriva om mottages gärna.

Klockan är 12 och det känns som jag har hunnit med sjukt mycket idag. Nemo vaknade vid 4 inatt och skulle ha mat som han nästan direkt somnade ifrån. En liten jävel alltså. När jag smög tillbaks till sängen vaknade han och kom ju på att han inte ätit färdigt så det var bara att dra fram tutten igen. Vilken slav man blivit. Vi somnade gott iallafall och vaknade inte förrän halv åtta igen då det blev panik eftersom vi försovit oss. Kaninungarna skulle lämnas för kastrering klockan åtta så jag fick kasta mig ut och jaga rätt på dem och sen fick Kalle köra dem.

Lite nervös har jag varit att något ska gå fel eftersom deras pappa dog under narkos men än har ingen ringt så det har nog gått bra. När Kalle kom hem så fick han mysa med Nemo medans jag städade och fixade fint eftersom min mamma och pappa kommer ikväll. Jag hann precis klart innan Nemo skulle ha mat igen och nu sover han så fint i sin vagga. Kalle är och handlar och ska hämta kaninerna sen när de är redo för hemfärd.

En annan sak, jag är så sjukt shoppingsugen! Skulle vilja köpa lite nya, fina kläder på Indiska och Gudrun Sjödén. Jag beställde ett par tunikor från HM som kom igår men jag var för tjock för båda två såklart så de åker tillbaks. Har beställt ett par skor och en jättefin kofta från Ellos som jag väntar på och de hoppas jag passar iallafall!

Nu ska jag gå och ta något att äta och om Nemo sover vidare ska jag städa ovanvåningen och kaninburarna!

Både igår och idag har jag varit ute på promenad med Nemo i vagnen. Igår helt själv och idag tillsammans med Kalle in till byn. Nemo sov hela tiden så då går det ju hur fint som helst.

Inatt sov Nemo ensam i sin vagga från tolv på natten till sex på morgonen. Då fick han mat och vi somnade om för att sen gå upp vid åtta och lägga oss i soffan för lite mat och massor med mys. Han har varit en ängel hela dagen och på riktigt fint humör vilket har varit tur eftersom Ninni och Mikael som ska ha barn snart varit på besök.

Imorgon kommer mamma, pappa, Ebba och Elvis och hälsar på. Det ska bli supermysigt, vi har längtat mycket efter dem!

Tusen tack för alla era kloka råd! Jag måste ha världens snällaste läsare, aldrig några elaka ord utan bara hjälp och pepp. Tack!

Jag har en liten känguruapa i en sjal på magen och där trivs han kanon. Somnar nästan direkt. Idag SKA jag gå ut på en lite längre promenad med vagnen, det är mitt mål. Jag skulle vilja baka också vilket jag har tänkt i snart en vecka men det blir liksom aldrig av.

Jag trodde jag skulle må skit över min mage efter graviditeten men just nu så bryr jag mig faktiskt inte. Den är INTE snygg men spelar det egentligen någon roll när den har burit det finaste i hela världen? Jag kommer säkert hinna ändra mig och få komplex över den men jag njuter av den här känslan av att vara nöjd så länge det går.

Igår kväll var det gnälligt värre. Nemo vägrade sova och Kalle var uppe med honom till 01-tiden. De kom och la sig då, Nemo fick mat och sen sov han till 6 imorse då han fick lite mat igen och sen sov vi vidare till 9-tiden. Riktigt skönt. Men det är frustrerande när han vägrar sova och är gnällig direkt man inte är uppe och svingar runt honom. Men han var nog rätt så körlig i magen så det kan ha varit det som spökade. Jag hoppas på att det blir bättre ikväll!

Man får så mycket fint när man fött barn!

Jag börjar faktiskt känna mig lite instängd nu. Det var länge sen jag var ute pga barnafödande och anpassning och allt vad det varit. Men grejen är att jag vågar inte ta mig iväg någonstans. Nu funkar amningen bra, men det är ju hemma i soffan eller sängen med kuddar som stöd. Hur skulle det gå ute? Och Nemo äter ju väldigt länge varje gång han äter. Jag kan väl inte sitta på en parkbänk eller restaurang och amma hur länge som helst?

Jag hade jättegärna velat gå en sväng på Malmöfestivalen men jag vet inte om jag vågar. Vi gick en lite promenad här där vi bor och bara det kändes skitjobbigt. Nemo skrek och det kändes som det stod "kan inget" i pannan på mig.

Ni som fått barn som läser här, har ni några bra tips? Jag känner jag måste övervinna de här känslorna snart för annars kommer jag väl bli fast här.

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Natten mellan måndagen den 3 augusti och tisdagen den 4 augusti fick jag starka molvärkar som gjorde att jag sov väldigt dåligt. De avtog framåt 8 på morgonen och jag kunde sova fram till 12 ungefär. Under dagen tilltog förvärkarna och de blev starka och vid 18-tiden på kvällen gick det mellan 5 och 30 minuter mellan dem. Ju senare det blev, desto kortare mellanrum.
Eftersom Kalle skulle upp och jobba dagen efter och jag hade för ont för att sova och även att ligga still så la han sig på ovanvåningen och jag bäddade ner mig med datorn i sängen för att vila. Det gick sådär eftersom värkarna gjorde så ont, jag kunde absolut inte somna. Jag tittade på House på datorn och pratade med Juristen på msn.

Vid halv ett-tiden på natten ringde jag Ystad BB och berättade att jag hade 6-8 minuter mellan varje värk, barnmorskan gav mig tips på andning och sa att jag skulle stanna hemma så länge jag orkade men var välkommen in när jag ville. Vid tre stod jag inte ut längre utan väckte Kalle som kom ner och låg hos mig och hjälpte mig med massage och avslappning.

Efter en hel natt utan sömn ringde vi till Ystad BB och sa att vi åkte in. Klockan var nog vid halv sju på morgonen. När vi kom in kollade de barnets hjärtljud och mina värkar som registrerades under en halvtimmes tid. När de sen undersökte mig var jag såklart inte öppen alls. Dock hade de svårt att känna om jag var öppen eller inte och undersökningen blev rätt hårdhänt och gjorde så sjukt ont. Jag har en bakåtlutande livmoder så därför blev det lite svårt för dem att känna.

Dagen gick, värkarna kom med jämna mellanrum och jag kunde vila lite mellan dem men fick fortfarande ingen sömn. Jag badade vilket var otroligt skönt och hjälpte mig slappna av jättemycket. Lite då och då kopplade de på maskinen som registrerade barnets hjärtljud och mina värkar och på eftermiddagen undersökte de mig igen. Och inte ett skit hade hänt. Otroligt frustrerande att ha så ont i flera timmar men inte få något för det. Jag var livrädd för att bli hemskickad efter så många timmar på bb och kände att jag inte fixade att åka hem utan en bebis. Barnmorskan föreslog att jag skulle få en s.k sovdos för att kunna vila så jag skulle orka med och den fick jag vid 16-tiden på eftermiddagen. Smärtstillande och sömnpiller. Jag somnade ganska snabbt och sov fram till 20 ungefär. Vaknade och åt lite för att sen somna om till 22.

När jag vaknade hade värkarna avtagit. Barnmorskan undersökte mig och fortfarande hade inget hänt. Barnmorskan undrade hur jag ville göra och jag tog beslutet att åka hem eftersom jag kände det var bättre än att bli hemskickad. Men fy fan vad jobbigt det var att behöva åka hem igen och inte ha en aning om när vi skulle få åka tillbaks. Det kunde tydligen ta tid innan värkarna kom igång igen. Vi åkte vid 23-tiden och jag grät hela vägen hem. Kalle var under hela tiden superstöttande och jätteduktig och utan honom hade jag aldrig klarat det. Väl hemma gick jag och la mig men hann aldrig somna förrän värkarna kom igång igen.

Jag kände mig så sjukt misslyckad och var så uppgiven och det var så hemskt. Kalle stöttade och tröstade och det var guld värt, trots att han också såklart var väldigt besviken.

Under natten blev värkarna värre och värre och kom med jämna mellanrum. Vi hade tid hos barnmorskan på torsdag förmiddag så vi åkte dit. Hon såg nog på mig hur ledsen och besviken jag var och sa att hon efter lång erfarenhet trodde att allt skulle komma igång ordentligt på natten eller dagen efter.

Efter besöket hos barnmorskan åkte vi till Lund för att hämta dammsugaren vi köpt och för att köpa en vetekudde till mig eftersom min gått sönder. Värkarna tilltog och gjorde jätteont och när vi kom hem vid 12 tog jag en varm dusch, två alvedon och lyckades sova lite mellan värkarna fram till 16. Då städade jag och Kalle huset eftersom barnmorskan rådde mig till att först vila och sen röra mig och vara aktiv. Framåt kvällen åt vi lite och spelade kort men jag hade så ont att jag inte kunde sitta still. Äta kunde jag inte heller.

De förvärkarna jag hade nu var mycket värre än de jag haft innan. Jag kunde inte sitta och inte ligga utan fick ställa mig upp varje gång en värk kom, luta mig mot något och försöka röra underkroppen. Vi la oss i sängen för att kolla på My name is Earl men hann inte titta mer än kanske 10 minuter innan jag inte pallade mer utan vi ringde till Ystad igen. När jag beskrivit hur ont jag hade och hon hört mig andas genom en värk så tyckte hon absolut vi skulle komma in på en gång.

Vi kom iväg vid 21-tiden och precis innan vi åkte gick jag på toaletten och upptäckte att slemproppen gått. Resan till Ystad var jobbig eftersom jag hade så ont och värkarna kom jättetätt.
Väl inne på bb fick jag samma rum med badkar och samma procedur som första gången upprepades. Bebisen mådde bra och värkarna var täta och starka. Jag badade men det var svårare att slappna av nu för det gjorde så ont. Värkarna fortsatte under natten och jag låg och försökte vila men det gick inte alls. Det kändes som min kropp skulle slitas sönder och stackars Kalle fick både ett och två rivmärken på armarna. Men han var underbar och hjälpte mig hela tiden med massage och stöttning.

Vid första undersökningen hade jag fortfarande inte öppnat mig vilket gjorde mig nästan förtvivlad. Men livmodertappen var helt utplånad och nu kunde de känna vad som var ”fel”. Jag minns inte riktigt vad det var, men det var något ovanligt (såklart) som gjorde att det tog tid att öppna sig. Vid andra undersökningen så fick barnmorskan in ett finger mitt i en värk vilket gjorde att jag öppnade mig tre centimeter på en gång och det var jävligt skönt för nu kunde det ju bara gå framåt.

Ingen sömn plus de starka värkarna gjorde att barnmorskan, samma som sist, tyckte att jag borde få en sovdos igen. Men jag ville inte ha det eftersom jag var rädd att samma sak skulle hända som sist. Hon gick ut en stund och kom in och sa att det fanns en spruta jag kunde få istället som skulle få mig att slappna av. Jag var helt slut och tackade ja. I efterhand fick jag veta att det var Petidin jag hade fått, vilket är ett morfinpreparat och något jag inte ville ha. Jag hade skrivit i min förlossningsplan att jag var rädd för de medicinska bedövningarna och hade svårt för att se vilken jag skulle vilja ha. Petidin kan ge en minnesluckor och hur ont jag än hade så ville jag ju minnas min förlossning. Så det tyckte jag var lite fult gjort, att erbjuda en spruta men inte berätta vad det var för något. Jag borde kanske frågat själv men i det tillståndet var jag inte helt med.

Som tur var hade Petidinet ingen verkan alls på mig. Värkarna tilltog och framåt morgonen pausade de knappt, de bara kom och kom och kom utan mellanrum. Tillslut kom barnmorskan och bad mig överväga att ta ryggbedövning eftersom jag vid det laget bara var öppen fem centimeter och hade många timmar framför mig. Efter en stunds övervägande tackade jag ja till det men var ganska rädd. En läkare kom in vid 6-tiden på morgonen och satte bedövningen i ryggen. Det var väldigt obehagligt och han var en ganska sträng, dansk man som inte gjorde att det kändes lättare. Men bedövningen verkade snabbt och det var en underbar befrielse. Nu kände jag inte smärtan i värkarna utan bara ett starkt tryck neråt. Jag kunde äntligen få vila!

På morgonen fick jag en ny barnmorska och hon var guld. Efter att ha haft en mycket snäll men inte så besätmd kvinna så var hon jag fick nu väldigt rakt på sak. Gjorde upp en plan med mig om hur vi skulle fortsätta dagen och det kändes så skönt att veta vad som skulle hända. Jag kunde vila underförmiddagen och öppnade mig sakta men säkert.

Vid 12-tiden började värkarna kännas annorlunda. Det tryckte på så in i helvete efter att jag varit på toaletten och när jag kom ut därifrån så såg undersköterskan på mig att jag börjat få krystvärkar. Då blev det liv i luckan, de hade nog inte förväntat sig det riktigt än. Jag fick snabbt byta om till deras kläder, hade en egen klänning under hela tiden innan och det var skönt. Jag hade skrivit i min förlossningsplan att jag ville att barnmorskan skulle uppmuntra mig att prova olika ställningar, vilket hon gjorde och det var sjukt bra eftersom man blir så otroligt trött efter att ha krystat och tagit med allt man har och lite till.

12.15 började själva utdrivningen och den 7 augusti kl. 13.07 kom lilla Nemo ut. Kalle var en pärla och barnmorskan instruerade honom i hur han bäst kunde hjälpa mig. Hon peppade mig och hejade på och sa att jag var duktig och stark.

När Nemo kom ut så reagerade varken jag eller Kalle som vi trodde vi skulle göra. Jag har alltid haft en föreställning om att man blir överlycklig och börjar gråta när man får upp barnet på bröstet, men när jag låg där och de lyfte upp barnet framför mig så blev jag livrädd och ryggade tillbaks och när de la honom på mitt bröst sa jag att jag inte kunde ta i honom för jag visste inte hur man gjorde.
Nemo föddes i ansiktsbjudning vilket innebär att han kom med ansiktet uppåt istället för ner, vilket försvårar läget lite grann men det gick fint ändå. Han hade dock en topp i pannan som gjorde att han såg lite läskig ut, men den la sig efter bara någon timme.

Efter att ha blivit sydd med några stygn (3-4 kanske) så blev vi lämnade ensamma. Varken jag eller Kalle fattade riktigt vad som hänt eftersom det gått så snabbt. Jag kände mig som om jag befann mig i något konstigt vakuum, helt utmattad fysiskt men otroligt glad. Vi fick vara ensamma med vår helt nya bebis i ett par timmar innan vi flyttades till ett familjerum. Jag tog en dusch och sen låg vi bara i sängen med vår lilla Nemo och försökte fatta att han faktiskt kommit.

Vi stannade på bb från fredag till tisdag. Det var jätteskönt att få vara där och kunna slappna av, få hjälp och råd direkt vi behövde om det så bara var mitt i natten. Amningen funkade inte alls och hade det inte varit för de duktiga barnmorskorna hade jag gett upp. Kan skriva om det någon annan gång hur det gått med det. Det var mest på grund av amningen som vi stannade så länge också. Nemo blev undersökt ett par gånger och gjorde lite tester och allt har sett perfekt ut.
Själv har jag mått bra efter förlossningen. Blöder inte så mycket men det känns ju att underlivet varit med om något. Det gjorde lite ont att resa sig de första dagarna, och att sätta sig såklart. Stygnen gör det svårt att tvätta och torka och det är klart det gör ont och svider men med lite försiktighet och tålamod funkar det.

Det var jobbigt att det blev så utdraget. Jag mådde dåligt och kände mig misslyckad men det var helt klart värt varenda minut av smärta. Det var sjukt häftigt att föda och att använda varenda kraft i hela kroppen till att krysta och känna barnet komma närmare och närmare. Klart det gjorde ont men jag tycker förvärkarna var hundra gånger värre.

Nu är vår lilla Nemo här och ett nytt äventyr har börjat.

Ikväll ska jag försöka få tid till att skriva ner min förlossningsberättelse medans allt är färskt i minnet. Om det är något speciellt ni undrar över så fråga här så tar jag med det. Men jag vet faktiskt inte om jag bajsade på mig, så det behöver ni inte fråga.

Tack så jättemycket för alla gratulationer! Jag blir helt rörd, det betyder så mycket att så många bryr sig! Nemo sover så duktigt i sin vagga och jag har passat på att betala en räkning och tänkte även dela med mig av ett par bilder..

Förresten, jag vägde mig idag och har redan tappat 11 kg! Det var inte illa. Men mina bröst är inte roliga kan jag tala om. Stora som fan, stenhårda och runda. Hur i helvete någon kan vilja ha sillisar är en gåta för mig.

090807 klockan 13.07 ville Nemo äntligen titta ut efter en lång och utdragen förlossning! Han vägde 3840 gram och var 52 cm lång och fick självklart 10 poäng (full pott!) på bedömningen de gör minuterna efter en förlossning.

Han är världens sötaste lilla apunge med massor av mörkt hår och väldigt lik sin pappa. Jag ser absolut inget av mig i honom, skulle vara de icke utstående öronen i så fall.

Nemo Anders Karl Siljesvärd

Ni är så fina som peppar och håller tummar. Jag ligger i sängen och Kalle har lagt sig på ovanvåningen för nu gör värkarna så ont att jag inte kan ligga still. Kommer var 6-8 minut nu så det kanske inte står på förrän en liten Nemo kommer? Men fy faaan vad ont de gör, redan!

Jag borde sova men det är no way in hell jag kan somna när jag har så här ont.

Klockar värkarna och det är mellan 5 och 30 minuter mellan dem. Den senaste jag fick var riktigt hemsk och nu hoppas jag verkligen det är på gång! Vi ska strax äta och sen vila lite ifall vi får åka iväg ikväll eller inatt.

Jag var in till byn nyss för att gå på biblioteket och så var jag in en sväng på macken och såg att numret av tidningen jag är med i finns i butik nu. Det är Föräldrar och barn - Att vara gravid, så nu lär ni ut och köpa! Jag kan signera den åt er sen om ni vill.

Men jag är så snäll så jag kan bjussa på några bilder här också.

Min favoritbild

Förvärkarna höll i sig regelbundet fram till ungefär 8 imorse. Sen avtog dem och jag kunde sova fram tills för en halvtimme sen ungefär. Det har kommit några värkar sporadiskt då och då.
Det är som riktigt starka menssmärtor, det drar ihop sig ett tag och sen släpper det och sen kommer det igen.

Kan det vara på gång nu? Eller kan det hålla på så här hur länge som helst?

Aj aj aj.. Kan inte sova. Har haft förvärkar sen 2-3 inatt och knappt sovit nånting. Gött. När kallas det för värkar och inte förvärkar egentligen? Jag hoppas nåt är på g nu så det inte är så att det kommer vara så här på nätterna och tidiga morgnar för att sen avta. Har legat med en vetekudde på magen och kollat på Desperate Housewives i sängen, men det gick fan inte över. Ska återgå till det nu.

Juristen gör mig så lycklig. Idag gissade hon på allvar att jag väger 108 kilo. Det är så underbart! För övrigt så har Juristen ALLTID velat vara som mig, vad det än har gällt. I skolan var hon som ett plåster och skulle hela tiden ta efter mig. Och i förra veckan ringde hon bara för att berätta att hon pressat ner sitt järnvärde lika lågt som mitt, snacka om att vara lite scary. Och ni kan ju bara gissa vilket ett av deras seriösa namnförslag är om bebisen är en flicka. Linnéa såklart!

Vecka 41

Du har gått över tidpunkten för beräknad förlossning med en vecka men är inte överburen. Även om man vet att det är vanligt att gå över tiden, händer det ändå något med de flesta gravida kvinnor när den här dagen kommer, man ligger i ständig beredskap. No kidding???

Försäkringskassan är så lustiga. Jag har gått och väntat och väntat på att få besked om de godkänner min sjukskrivning och så idag ser jag att jag fått en summa pengar inbetalade på bankkontot. Kollar Försäkringskassans hemsida och det är sjukpenning jag fått. Tack för att ni inte jävlas med mig!

Okej Ninni och Mirijam, upp till bevis att ni kan det här med när bebisar ska komma! Annars ska jag nog skylla lite på er tror jag.............

Nu är Kalles semester slut och jag tror jag sörjer det mer än vad han gör. Inga mer Skip-bo-spel till fikat, inga mer sena film- och seriekvällar och inga nattpromenader. Jag kommer dö av tristess om inte Nemo kommer snart.

Vi har gjort mycket på Kalles semester iallafall. Mycket hemmafix som behövts göras länge, en helg i sommarstugan, lite utflykter och mycket vila och avslappning.

Men snart får Kalle vara ledig två veckor till när älskade lilla bebisen kommit. Jag har faktiskt haft en hel del energi idag och städat skafferiet, micron och ugnen. Jag har tvättat, färgat ögonbrynen och så har vi varit på en promenad. Kalle har precis gått och lagt sig och vi avslutade hans semester med att se Arachnophobia och äta Ben&Jerrys. Kalle hade aldrig sett den filmen och jag har sett den säkert 10 gånger, minst. Det var en av mina favoritfilmer när jag gick i typ sexan-sjuan.

Imorgon när Kalle slutat jobba ska vi åka och köpa en ny dammsugare eftersom man får tinnitus av den vi har plus att den suger knappt upp nånting. Älskar att lägga pengar på sånt, det är så lovely! Få se hur jag lyckas spendera dagen i min väntande ensamhet, såvida inte Nemo kommer på att han vill ut inatt. Men det tvivlar jag starkt på.

Ingen bebis inatt heller.. Det enda som väcker mig på nätterna är den brutala halsbrännan som inte är så rolig. Jaja, keep on waiting.

Igår ringde min pappa och sa att han ringde från BB och undrade vart vi var nånstans. Han berättade även att han köpt något väldigt väldigt fint till Nemo, och jag gissar det är en Mora-tröja.

Har även fått en massa sms om hur det går och det är så tråkigt att behöva skriva no bebis till alla. Förvärkar har jag, i fredags rätt mycket, men inte mer än så. Jag går bara här och väntar på slempropp, värkar och vattnet. Jag känner mig så sjukt tragisk!

Gamla bilder... i brist på annat..

Oktober 2003

Maj 2004. Jag och Maggi på fest på Friisgatan.

Augusti 2004. Jag och Maggi på stranden.

Augusti 2004. Maggi tvingar mig att göra svåra poser.

Februari 2005. Jag och Marika.

Februari 2006. På fest i egensydd klänning.

Juli 2006. Kalle och jag i Kättbo.

Mars 2007, gayklubbskväll.

April 2007. Girlsen på fest hos Nina och Markus.

November 2008. Jag och Eve innan suspensionshowen på Inkonst.

Jag vet att jag är sjukt gnällig men jag vill inte vänta längre. Jag kan inte ta mig för nånting utan bara går runt och är rastlös. Jag har skickat iväg Kalle till en kompis iallafall så han inte behöver "ta hand" om mig hela tiden. På måndag börjar han jobba och det känns som om dagarna kommer bli sjukt tråkiga och att Nemo kommer ta sjukt lång tid på sig att komma. Det måste vara rätt trist att läsa bloggen nu, men jag har inget annat i skallen!

Idag är dagen som varit målet i så många månader. Den 1 augusti. Dagen då vår lilla bebis är beräknad att komma. Jag vet ju att det är ganska osannolikt att bebisen kommer på BF-datumet, men ändå. Man stirrar sig lite blind på det datumet iallafall. En kompis till Juristen hade också BF idag men hon fick sin bebis igår! Kan inte jag få min nu då? Tänk om det dröjer typ två veckor till? Jag fixar inte det, min kropp orkar inte heller.

Snälla snälla Nemo, kom ut nu!