Mina killar

Varför är det så att den ultimata familjen är mamma, pappa, flicka och pojke? Varför duger inte mamma, pappa, pojke och pojke lika bra? Eller mamma, pappa och flicka?

Jag har fått frågan, och jag vet fler som fått den, om jag inte är liiiiite besviken på en pojke till. Jag blir irriterad och provocerad, för varför är det så viktigt? Vad spelar det för roll? Bildar man familj för att visa något utåt? Skaffar man barn efter kön och inte för just barnen?

När vi fick veta att vi väntade Hästen så fick jag frågan vad jag hoppades på och jag kunde ärligt inte säga vad jag "ville" mest. Klart det är kul med en flicka men samtidigt så vore det skitmysigt med en till pojke, och så blev det. Och jag blev JÄTTEGLAD. Han var frisk, allt så bra ut och som en bonus kunde vi se vad det var och det var en liten lillebror. Och jag hade blivit lika glad för en flicka för jag ville ha ett till barn, inte ett kön.

En gammal klasskompis till mig och hennes man gjorde precis sitt sjunde IVF-försök som hemskt nog misslyckades. Jag kan bara tänka mig hur några i deras sits känner när vissa tycker det är sååå viktigt att man får ett barn av varje kön när de kämpar och betalar massor av pengar i sin önskan om att få ett barn.


Jag blir jätteprovocerad när folk pratar om hur bra det är att de fått ett barn av varje kön, ungefär som att det är lite bättre och finare än att få av samma. Ungefär som att de presterat liiite bättre än oss andra och att de utåt sett är liiite mer lyckade.

Min framtid kommer att bestå av en familj där jag bara har en massa härliga pojkar omkring mig, och det gör mig ingenting. Jag gläds åt det och är jättelycklig över det. För det kunde lika gärna varit jag som inte fått någon familj alls.

Mina killar, bäst i världen!