Jobbiga barn

Igår var vi ju på namngivningsfest i Södra Möinge och det var väldigt trevligt. Fin ceremoni, god mat och alla fina vännerna. En härlig dag och kväll på alla vis, men det är inte det inlägget ska handla om.

Nemo är en otroligt härlig unge, fantastisk på alla sätt och vis. Och han har energi som jag vet inte vad, en duracellkanin gånger hundra. Att sitta helt still en hel måltid är nästan omöjligt och att bara sitta still, umgås och prata finns liksom inte. Och jag antar att barn i hans ålder är sådana? Jag har inte så stor erfarenhet så jag vet inte.

Igår for han runt som en iller och jag och Kalle turades om att kuta efter honom. Det är ju inte så att man kan sitta och prata och umgås med sina vänner i ett streck direkt. Han for runt och pillade på förbjudna grejer och lyssnade inte på oss och ja, han var väl ett sånt där "jobbigt" barn helt enkelt.

Jagkänner ju Nemo och vet hur han är och att han blir lite extra "vild" när det är mycket folk och det är klart det är kul för honom att pilla på alla nya grejer hemma hos andra. Men jag är rädd att andra satt och suckade och tyckte att han var sjukt jobbig och ouppfostrad. Det skulle kännas lite jobbigt om det var så, men jag vet ju att jag själv säkert hade tyckt att en unge som for runt som Nemo gjorde var skitdryg innan jag själv fick barn. Och nu också för den delen.

Men jag får trösta mig med att jag själv vet hur det ligger till. Att han inte alls är en dryg skitunge alltid utan världens härligaste. Och alla säger att han är väldigt söt iallafall.