Ligger nerbäddad i sängen på jobbet. Det har varit en krävande kväll och ofta tänker jag att tänk om jag haft samma enorma tålamod med mina barn som när jag jobbar. Jag tänker också väldigt mycket på att jag borde och skulle kunna vara en bättre förälder. Vara mindre arg, mer tolerant. En kompis delade ett inlägg på Facebook idag som träffade rakt i hjärtat, om hur man blir irriterad på barnen för att man tycker de är otacksamma för att de vill ha mer hela tiden.
Vill vi inte alla det? Jag blev jätteirriterad på Nemo för att han undrade varför det inte hängde julklappar där jag hängt adventsklappar och klappar på julaftons morgon när han vaknade igår. Jag tyckte han var otacksam och missnöjd men egentligen är det ju så att han tyckt det varit en supermysig grej, att det hängt överraskningspaket i taket liksom! Och det var ju min mening också.
Det var en jobbig period med Leon när han var liten som ni säkert vet. Eller en period, typ 1,5 år.. Han skrek och grät och det gick aldrig att förstå varför. Jag vet inte hur många gånger jag ringde BVC och sa att nu kommer jag med Leon så får ni hitta något fel på honom. Vår, underbara, sköterska skickade oss tillslut till en barnpsykolog och efter det blev det bättre. Igår fick Leon ett sånt "bryt" som han alltid hade förut och jag fixade det inte. Det är som om det var så jobbigt då och det ligger liksom kvar och jag kastades tillbaka. Jag känner mig usel för att jag inte kunde hantera situationen och har dåligt samvete.
Nej nu ska jag sova! Slutar klockan 10 imorgon och sen har jag en veckas semester!
1 kommentar:
Kära Linnéa! Jag förstår dig så väl! Har samma dilemma ang tålamod som jag har på jobbet o icke-tålamod här hemma. Men visst är det inte samma sak? Jag tror att vi förväntar oss jätte mycket av våra barn och det kanske är det som ställer till frustration och irritation. Sen att ett barn skriker som en galning är det i för sig ingen rolig upplevelse. Jag kan säga men handen i hjärtat, hade jag förstått lite bättre vad innebär att vara föräldrar så hade jag inte skaffat barn och det kanske är tur att man inte är helt medveten om att man skaffa sig en evigt oro över en annan människa som man älskar mer än sitt eget liv, oro för att de ska klara sig i livet, oro över att de kan bli mobbade, oro för att de kanske kan bli sjuka, oro oro oro oro har du tänkt på det? det är helt sjuk! Och sen på det lite ångest för att man inte duger som föräldrar, för att man inte är tillräcklig närvarande, för att man inte är med i alla dessa tråkiga fester som dagis ordnar... Och vad får man i utbyte?, ja, i vanliga fall, otacksamma barn som bara tycker att man är en riktig dum jävel som inte kan nåt och som inte fatta nåt i alla fall i tonårstiden. Många lovar att barnen kommer tillbaka sen och att det blir riktig mysigt och du anar inte hur jag längtar !! Jag tror att man tappar jätte mycket av dessa tider där Leon och Nemo befinner sig idag, för att där försöker man uppfostra dem och dessa år går så fruktansvärt fort. Så plötsligt är dem i tonårstiden och det blir en tid där dem inte vill vara med en. Jag tycker att du är en så fantastisk bra mamma som gör jätte mycket tillsammans med pojkarna , jag fattar inte hur du orkar göra allt som du gör !!!! och dessa stunder med dig på Bibblan eller på lekplatser efter dagis eller när ni är ute och fixar och trixar tillsammans hos kaninerna, dessa stunder kommer dem aldrig att glömma. Och dessutom kommer det att forma psykiskt friska individer som har känt att de var viktiga och älskade. Du är bara så himla bra Linnea som dessutom tar hand om dig själv och det är nåt som dem kommer också att vara stolta över. OJ! detta blev skit lång. Kram. Mercedes.
Skicka en kommentar