måndag, juli 31, 2006

Drömmar

Jag har återkommande drömmar om N, som alltid är skrämmande verkliga och han är så ruggigt lik sig. I både utseende och sätt.
Inatt hade jag en dröm som var väldigt jobbig och som håller sig kvar i mitt minne. Jag kan inte sluta tänka på den.

Det var vinter, mörkt ute och jag befann mig utanför vårt hus på Radhusgatan i Malung. N var där, han var jättefull och hans kompis E var med. Jag försökte gå därifrån men det var hela tiden något som hindrade mig. I drömmar kan man ju bli så där ”seg”, eller hur jag ska förklara det, så att man inte kommer någonstans, inte kan springa etc.
Jag försökte komma in i huset men jag hann aldrig låsa innan N öppnade dörren, mina händer klarade inte av att vrida om låset.
Tillslut kom jag in och N gick. Jag, mamma och pappa stod i köket och tittade ut. Det var mycket snö och gatlamporna färgade den orange. Plötsligt kom N tillbaks. Han hade nycklar till vår bil och han satt sig i den och körde iväg, efter att ha gett mig en lång blick.
Pappa gick ut efter och jag tog min mobil, tog den andra bilen och körde efter och ringde polisen eftersom N var full och jag ville att han skulle bli inlåst. Jag kom ikapp N när han stod i korsningen vid Shell. Pappa stod utanför och försökte prata med honom. Jag ringde polisen och sa att föraren i en silvergrå Ford kombi var full och att de måste komma.
N såg att jag ringde och klev då ur bilen. Han kom fram till mitt fönster och sa:
– Din jävla fitta, du sitter och ringer polisen.
Sen gick han och tog tag i min pappa. Jag hann aldrig bli riktigt rädd för två polisbilar körde upp bredvid oss och kom ut. N släppte direkt taget och ”gav sig”. Plötsligt var det massor av folk på plats och N försökte springa sin väg, hela tiden åt flera olika håll. Poliserna stoppade honom men ingen höll fast honom.
Jag skrek åt dem att de måste ju ta honom innan han rymmer men de gjorde inget. Han försökte springa men både poliser och de andra som var på platsen stoppade honom. T.o.m. hans egen kompis (som i min dröm var Kalles kompis A, och som i en tidigare dröm också figurerat som N’s kompis av någon anledning) stoppade honom.
Tillslut höll en polis fast honom. A började gråta och jag gick fram för att fråga hur det var med honom. Han gick bara förbi mig men mina fingrar snuddade vid honom.
Då fick N ett utbrott, slet sig loss från polisen och skrek:
– Du ska inte röra min kompis!
Sen kastade han sig över mig. Jag föll bakåt i djup snö så jag försvann. Han höll händerna runt min hals och jag bara skrek. En tjej ropade att han försökte strypa mig men ingen gjorde något.
N letade med sina fingrar för att kunna hålla på de mest utsatta ställena på min hals och jag fick svårare och svårare att andas. Precis när jag inte kunde skrika eller röra mig längre vaknade jag.
Med ont i halsen…



Varje gång jag drömmer om N är dessa saker alltid med och alltid mycket starka:
-I början är han tjatig och efterhängsen och ju mer jag säger nej desto mer trappas hans aggressivitet upp.
-Han hotar mig med olika saker.
-Han är våldsam och försöker döda mig.
-Han förföljer mig.
-Han håller fast mig.

Jag undrar varför dessa saker alltid finns med och bränner sig fast i mitt minne.
Han ser ut och beter sig exakt som i verkligheten, drömmarna är fruktansvärda och realistiska och jag vaknar ofta för att jag är rädd eller att det är något som är våldsamt, men somnar ganska snabbt igen för att direkt komma tillbaks in i samma dröm.

Jag har skrivit ner några av mina andra drömmar, bl a den här:

Den här drömmen började med att jag och Maggi åkte bil. Hon körde och det var en cab vi hade. Suffletten var nedfälld och när vi körde i en kurva så fick jag se N. Och inte bara en av honom, utan tre stycken som såg på mig. Det gick som i slow motion och alla tre upplagorna av honom följde mig med blicken. En av dem var rödhårig och två brunhåriga.

Sen minns jag inte riktigt vad som hände, men vi var plötsligt i ett stort hus av något slag. Flera våningar och jättemånga rum som var små och trånga och det var saker överallt. Det var massor med folk där, jag vet inte om det var någon slags fest eller utställning, men något sånt gissar jag.

Jag minns att N kom efter mig. I början var han bara tjatig och jag försökte gå ifrån honom, men precis som i verkligheten så gav han sig inte och han blev mer och mer arg.
Efter ett tag började han hota mig med kniv, och när han ville tvinga mig till någonting så skar han mig med den. I pannan, ryggen och på ena knäet hade jag tillslut blödande sår.
Han ville bl.a. att jag skulle kyssa honom, kanske göra mer än så, jag minns inte så väl.
Han jagade mig uppför en spiraltrappa som var jättesvår att ta sig uppför eftersom den var väldigt smal och brant. Jag kom ut utanför huset där det var massor med folk, han var fortfarande efter mig men en bra bit bakom. Jag hittade mina kompisar, men de gjorde inget. De bara påpekade bara att jag var knivskuren.

Det är jobbigt med de här drömmarna. Jag förstår inte riktigt varför jag har dem. De återkommer ju med jämna mellanrum. Oftast efter att han hört av sig, men nu har han inte gjort det sen midsommarafton. Då ringde han och började prata som om allt var som vanligt. Jag frågade vad han ville mig och då undrade han varför han inte kunde ringa och snacka som kompis. Och jag sa att jag aldrig i mitt liv skulle vilja vara kompis med en sån som honom. Då tyckte han att jag var otrevlig och dum mot honom! Och så började han dra upp att en gemensam vän till oss (tack Claes) hade visat bilderna jag har på Helgon. Han sa att jag var så vacker, men när jag fortsatte att vara otrevlig mot honom så ändrade han sig och sa att jag var är ful, äcklig bitch som kunde fara åt helvete. Jag förstår inte hur han tänker och vart han vill komma med att han ringer mig. Det är som om han alltid kommer finnas i mitt liv, som att han suger sig fast och att jag aldrig kommer bli av med honom. Och det spelar ingen roll att jag byter nummer för då är det någon idiotjävel i Malung som får tag i det och ger det till honom. Och eftersom jag inte sparar hans nummer och att han ganska ofta har bytt så vet jag ju inte när det är han som ringer. Och när jag väl hör hans röst i andra änden så blir jag fast. Jag vill på något sätt få ur mig allt hat jag känner mot honom, och det kanske är dumt. Jag borde lägga på bara men det går fan inte..

Jaja nog ältat om det, men det känns så jävla jobbigt ibland..

Inga kommentarer: