Vilken jävla resa....

Ahhhh ni kan inte ana.. Vart ska jag börja? Framåt eftermiddagen somnade Nemo i min famn och Leon satt med farmor. Han började också bli väldigt trött så hon försökte somna honom men han blev bara mer och mer förbannad. Tillslut fick jag lägga Nemo själv i sätet och ta över gaphalsen som fortsatte skrika tills han däckade av trötthet. De flesta på tåget satt och sneglade på mig och det var så störigt, jag gjorde allt jag kunde men jag fattar att de blev störda. Båda barnen sov tills vi nästan var framme i Stockholm och efter att ha stressat av tåget med alla tusen väskor, ungar och farmödrar så gick vi snabbt tilll McDonalds för att få i oss lite mat. Vi hann inte äta klart så vi tog med oss resterna i en påse och så skulle jag ta min telefon eftersom jag hade en SMS-biljett och kolla vilken vagn vi skulle sitta i. Och så hittade jag inte telefonen. Aaaaahhhhh stress och panik! Jag kollade igenom packningen lite snabbt men hann inte göra det så noga så vi skyndade till tåget och hoppade på. På det tåget var det sjukt mycket folk på grund av någon ombokning och det satt några killar på våra platser som tog hundra år på sig att flytta sig, det var sjukt varmt och jag försökte komma fram och hämta väskor och Nemo. Väl på våra platser letade vi igenom alla väskor och påsar noga men telefonen var borta. Helt jävla sanslöst. Antingen glömde jag den i all stress på första tåget eller så stal någon den ur min väska på Centralen. Det löste sig med biljetten iallafall så det var ju tur men jag blir ju helt handikappad utan telefonen. Inga bilder, inget nät, ingen klocka, kan inte ringa, INTE SPELA RUMBLE, inte blogga, inte kolla några nödvändiga saker, ingen RunKeeper och så vidare och så vidare. Jag ringde ju såklart telefonen flera gånger och det gick fram signaler men ingen svarade så jag ringde Kalle så han fick spärra den. Han försökte ta reda på om den blivit upphittad på tåget men de som jobbat på det hade slutat och hittegodsavdelningen helgstängt så det var bara att gilla läget. Nemo började bli väldigt rastlös och så bajsade han så vi fick byta blöjan på en liten sunktoalett. Sen bajsade han igen. Och sen igen. Och då hade jag inte några fler blöjor kvar till honom så jag sa att nu kunde han inte bajsa mer. Men det gjorde han. Så sista biten på resan fick han ha en av Leons små blöjor men det funkade som tur var. Och Leon blev ju övertrött igen. Vred sig som en ål och skrek och hade sig. Men när vi närmade oss Tällberg var det så lite folk i vagnen så jag lät honom krypa fram och tillbaks i tågvagnen så han charmade alla med sitt söta leende och tillslut, vid 21.30, var vi äntligen framme i Mora. Mamma och pappa mötte oss på stationen och så snart vi satt Leon i bilen började han skrika och skrek sen halvvägs till Kättbo innan han somnade. När vi kom fram vaknade han och fortsatte skrika men efter blöjbyte och välling somnade han snabbt iallafall.

Herregud vilken resa. Och idag har jag inte haft någon mobil och nätet har legat nere här så ni kan ju bara tänka er hur handikappad jag känt mig! Imorgon kl 12 öppnar hittegodsavdelningen så håll alla era tummar och tår för att min mobil finns där! Med spräckt glas, jag lyckades ju tappa den i fredags så glaset sprack och flera bitar trillade av så jag fick pussla och tejpa ihop det. Suck, vilket oflyt...