Det blir nog bra ändå

Leon ska ju börja på Lammet i höst och den senaste tiden har jag haft ångest till och från för det. Han är så osjälvständig och mammig och blir så ledsen ofta så jag har upplevt det som att han inte alls är mogen än. Men så vill jag ju spara föräldradagar så jag kan vara hemma mer med pojkarna på somrarna framöver och sen så är det så tråkigt att ha så lite pengar som föräldraledigheten ger.

Ikväll var det picknick på Lammet och vi var där hela familjen och kvällen började med att alla barnen samlades och skulle sjunga. Jag och Leon satte oss på marken framför för att titta och han satt hos mig i ungefär en sekund och sen var han på väg mot Nemo. Så det slutade med att han satt bredvid Nemo och de andra barnen medan de sjöng och brydde sig inte ett dugg om mig och Kalle. Och sen ville han absolut inte sitta hos oss, nej han skulle iväg på äventyr hela tiden och kröp iväg så fort han fick chansen.

Det är nog inte så att han är så osjälvständig ändå. Han har nog bara ett jävlar anamma inom sig och direkt det går emot honom eller han inte får som han vill så blir han fly förbannad. Han vill vara där det händer grejer för då är han nöjd. Så det blir kanske bra ändå? Förskolan kanske passar Leon jättebra och jag känner ångest i onödan? Visst kommer han säkert vara ledsen i perioder men jag har föreställt mig honom gråtandes i ett hörn dagarna i ända. Men nej, det blir nog bättre än jag trott och Kalle tror att det kommer vara jättebra för Leon så jag hoppas på det.



Mina finaste <3