lördag, december 14, 2013

Varför gör jag så här?

Jag mår skit när jag äter för mycket. Både fysiskt och psykiskt och ändå så gör jag det, är inte det konstigt? Idag skulle vi egentligen varit till Maggi på kalas med på grund av svinkopporna fick vi bli hemma. Jag tänkte att våfflor blir bra kvällsmat eftersom att Leon tycker mycket om det och han ätit dåligt på senaste tiden. Själv tänkte jag att jag kunde äta en våffla med kvarg och frukt för att hålla det hela på en bra nivå för mig. Så långt var allt bra men sen följde en rad misstag:

1. Jag hoppade över eftermiddagens mellanmål.
2. När det var dags för mat var suget efter det onyttiga för stort så jag åt en våffla med sylt och grädde.
3. Sen åt jag en till.
4. Och sen en till.
5. Efter det frosseriet var jag nere på bottnen av destruktivitet när det kommer till mat så när barnen fick sina skruvar så åt jag en massa sådana också.


Och nu mår jag skit. Psykiskt för att jag inte tycker att det är värt det och för att jag blir så arg på mig själv som är så svag och fysiskt är jag svullen och sådär äckligt mätt som jag hatar. Om jag hade kunnat springa idag hade det kanske inte blivit så här eftersom att det är lättare att stå emot och jag blir inte så sugen när jag tränat.

Jag vet att det är mitt val vad jag stoppar i mig men det är så jäkla svårt. Jag måste följa mina ramar för annars är det som att någon annan kommer och tar över och resonerar på något sjukt sätt och gör de sämsta valen. Efteråt fattar jag knappt vad som hänt och det låter ju knäppt och som dåliga ursäkter men det är tyvärr så det är. Jag hinner inte med. Jag kan gå och vara bergsäker på hur jag ska göra men så plötsligt har jag stoppat något onödigt i munnen som jag knappt reflekterat över. Helt sjukt är det. Och nu måste jag bryta det, ut ur cirkeln och det är fan så svårt när jag kommit dit där jag är nu.

Så, det var lite tragiska bekännelser så här på lördagskvällen. Hoppas att ni gör nånting roligare.


11 kommentarer:

Ninni sa...

Jag skulle sluta äta sötsaker på vardagarna. På måndagskvällen gick jag förbi godisskåpet mot tvättstugan och utan att hjärnan registrerat det så hade jag knäckt av en rad choklad och stoppat i mig tre st. Har den sista biten i handen och när jag inser att mitt samvete snart kommer att övertyga mig att slänga biten så tryckte jag in den i munnen fortare än kvickt!!

Linnéa sa...

Ninni: ja men är inte det sjukt?? Att man utan att riktigt fatta det trycker i sig skit?? Vad är det för jävla drog det där sockret?? Funderar starkt på kbt...

Helena Nimbratt sa...

Linnéa. Jag känner igen mig i det där från tiden när jag var mellan 15-30 år (nu är jag 39) och det var en del av mitt liv att äta massor av sånt jag inte ville ha och ångra det direkt efter. För mig försvann problemet när jag verkligen blev intresserad av att träna och att stötta det med att äta bra mat. Tex, när jag började äta nötter lite då och då till frukost och slutade med lightprodukter, då försvann suget efter chips. När jag sakta drog ner på sockret i frukosten, ingen juice, inget vitt bröd, inget socker på filen osv ... så försvann de där totala dipparna i blodsockret ... Ja men allt detta vet du säkert men jag vill bara säga att det kan funka och blir ganska lätt att avstå om man bara kommer över den där första tröskeln. det är min erfarenhet. Och så tror jag att man inte ska vara för hård mot sig själv.

Charlotta Sofia springer o trimmar sa...

Åh, jag vet! Ibland blir det bara så av någon knepig anledning. Vi åt pizza idag fast jag kände mej nöjd över att ha haft "mys" och ätit massor med inte så nyttigt igår. Min anledning är ofta, precis som du skriver om, att jag blir för hungrig och inte pallar att ta bra beslut. Det gick för långt in på dagen utan att jag åt och då blev det enklaste utvägen för att jag var trött, hungrig och oinspirerad. Mitt bästa knep är att inte vara hungrig. Det går rätt bra för det mesta men ibland så tänker jag inte och helt plötsligt har det gått för lång tid mellan målen och superhungern sätter in. Då är det sjukt svårt att stå emot. Annars, när skadan väl är skedd så brukar jag försöka strunta i det och fortsätta i vanliga hjulspår. Inte tänka att hela dagen är förstörd som jag gjorde förr. Var inte så hård mot dej själv, du är ändå grym och har kommit långt. Vid varje misstag lär man ju sej något också.
Kram!

Linnéa sa...

Helena: jag äter bra vanligtvis. Håller nere kolhydraterna, äter mycket protein, äter var tredje timme osv. Men det här beteendet är så svårt att bryta även om jag klarar det i perioder. Men nu när jag inte kunnat träna som vanligt blir det svårare.

Linnéa sa...

CharlottaSofia; ja det var ju exakt det som hände idag. Inget eftermiddagsmellis och så kom dippen och allt gick åt helvete. Idag. Sen har hela veckan varit "för mycket" med julbord och middagsbjudningar. En ond cirkel som nu måste brytas. Fattar inte varför det ska vara så jäkla svårt!!! Men det känns jätteskönt att ha "erkänt" och skrivit ut det.

Linda sa...

Ja, ibland blir det så där...man skippar mellis och äter nästan dubbelt så mycket vid nästa måltid. Fast vet du, jag tror inte att det gör så mycket om det händer ibland, stay on track 80% av måltiderna så får man synda ibland:)
Kramkram

Linnéa sa...

Linda; ja en kväll sådär gör ju ingen skillnad på vikten men det som stör mig är destruktiviteten och att jag mår så dåligt efteråt, både fysiskt och psykiskt. Det är inte värt det!

Mirijam sa...

Jag är likadan. Minns du att jag slutade äta godis helt efter fitnessfighten? Jag höll upp i fyra månader, sedan kände jag att jag inte ville bli en sån som hade totalförbud så jag började äta igen, och ja. Det är ju lätt att fatta var det slutade. Kanske får man acceptera att man är en slags missbrukare och ge sig själv ett totalförbud, och så slipper man tänka mer på det, det är ju så himla lätt att hjärnan börjar köpslå med sig själv annars, speciellt i alla de där stressade och hungriga situationerna.

Mirijam sa...

Har skrivit om det här: http://mirijam.blogspot.se/2012/04/en-fundering-om-beroende.html

Linnéa sa...

Mirijam: ja en ätstörning kan ju gå åt båda hållen, det är väl vad det är om man ska vara ärlig.