Veberödsrundan 2012

Fy fan vad bra jag var!! Ja ursäkta skrytet men jag var faktiskt det.

Klockan 11 gick starten från Idalagården och det blåste och var rätt kallt. Men solen värmde emellanåt och det var lagom temperatur sen när jag kom igång. De första två kilometrarna gick sjukt bra, och de sprang jag på under 11 minuter och det har jag bara gjort en gång och det var när jag sprang med Annie. Men strax efter två kilometer kom mördarbacken.


Ser ni? Man riktigt känner döden stå och vänta på en på toppen. Nej då, så farligt var det faktiskt inte och jag kunde hålla farten bra även i backen även om den tröttade ut mig. Sen var vi inne i Idalaområdet igen och jag kände mig rätt så trött men höll farten. Vid fem kilometer var det en vätskekontroll och jag peppade mig till att nu var det inte så långt kvar och ökade lite. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag fick för tid vid fem kilometer men jag tror den var bra. När vi kom till sex kilometersmarkeringen låg jag på en riktigt bra tid och jag tänkte att: Nu jävlar ska jag slå rekord!! Så jag ökade, sprang om några och när jag såg vägen in mot målet spurtade jag allt jag orkade den sista biten och kom in i mål med den fantastiska tiden 37.29! 37.29!!! Tre minuter bättre än förra gången jag sprang 7 kilometer och fem och en halv minut bättre än drömgränsen! Och hela TIO MINUTER snabbare än när jag sprang 7 kilometer första gången!

Jag är så grymt nöjd och det ska bli kul att se vilken den exakta tiden blev enligt chippet som satt fast på skon, 37.29 är enligt min RunKeeper.


Efteråt kom en kvinna fram och berömde mig. Hon hade legat bakom och haft mig som draghjälp och tänkt att jag absolut inte skulle få springa ifrån henne, men det gjorde jag. Jag hade också en tjej som hare, en liten, spänstig, hurtig typ och jag kände mig sjukt duktig när jag spurtade förbi henne på slutet. Men sen såg jag att hon fortsatte med dem som sprang 2,1 mil och då kände jag mig inte så tuff längre.