Barnen var ute idag och jag satt och betraktade både Nemo och Leon. Leon blev precis som igår uppvaktad av de äldre flickorna som satte honom mellan sig på en bänk och lekte med honom. Sen kröp han runt och hittade Nemo och var beredd att kasta sig utför en stor rutschkana men då tog Maria honom och de gick och gungade.
Nemo lekte med Oliver och de ritade med kritor och sprang runt och plötsligt såg jag att Nemo hamnat i någon slags konflikt med en äldre pojke. Min instinkt ville att jag skulle kuta dit och läxa upp ungen och kanske hota honom lite men mitt förnuft hejdade mig och fick mig att inse att jag måste låta Nemo lösa sina konflikter själv. Och han behöver ju inte heller vara oskyldig till det som händer så det är bara att sätta sig på händerna och vara lugn. Allt gick bra, det var ingen stor grej och det var så fint att se att Nemo och Oliver höll ihop.
Så vad ska jag göra med all tid nu? Jag blir lätt rastlös när jag plötsligt för massa oplanerad egentid men det är väl lika bra att göra någon nytta och veckostäda så slipper jag det imorgon.
Vi var ute i den härliga höstluften en stund igår kväll och gungade och hoppade studsmatta. Alltså, mina barn. De är så fina så jag vet inte hur jag ska beskriva det.
1 kommentar:
Grattis till dina fina barn.Ett stort grattis till dej, som hejdade dej och lät förnuftet styra.Man vill ju som mamma skydda dom från allt,men dom måste klara en del bataljer själv,det stärker deras självkänsla.Nog om detta.Vi ska till DalaJärna i helgen och titta på våra barn.Principen är den samma,kan du ge lite tips.Kram till er alla från Moster.
Skicka en kommentar