Magstarkt

I en vecka har jag gått och väntat på att det ska komma kaninungar och idag när vi kom hem från Vellingeblomman såg jag att Smilla var inne i huset där hon boat och grejade. Jag stod och spanade i köksfönstret och efter ett tag kom hon ut och jag tyckte jag såg att hon var lite blodig på svansen så jag gick ut för att kolla läget. Och vilken syn... I huset låg det små nyfödda kaninungar, inte nerbäddade i något bo och flera var döda och en halvt uppäten. Kaninmammor äter upp döda ungar för att de inte ska lukta och avslöja boet för rovdjur. Jag sprang in och ringde Emma för råd och hämtade Kalle som fick hjälpa mig. Han räknade till elva ungar, åtta döda och tre som levde. Vi gjorde ett bo av hö och Smillas päls och la in dem där så får vi se hur det går. Förhoppningsvis fattar hon att hon ska ta hand om dem eller så låter hon dem gå samma öde till mötes. Hon har iallafall slickat alla ungar rena så hon har ju inte helt struntat i dem, undrar om de varit dödfödda eller frusit ihjäl eftersom de inte bäddats ner. Nu har vi gjort allt vi kan iallafall, hoppas hoppas hoppas hon fattar att hon ska ta hand om de tre små krakarna som är kvar.