På moln

Idag svävar jag på små moln, eller jag skulle ha gjort om jag inte var helt ledbruten. Jävlar vad öm och stel jag är! Men det är en härlig känsla, och den påminner om gårdagens underbara lopp. Jag vet att jag skriver om det mycket, som om det vore värsta grejen, men för mig är det det. Jag började springa med målet att kunna springa fem kilometer i ett streck och en mil kändes ouppnåeligt. Jag har blivit mycket bättre ön jag någonsin trodde var möjligt och jag lovar er, om ni hade kunnat få känna den känslan jag hade igår när jag sprang så skulle ni börja löpträna DIREKT.


Man fick både medalj och t-shirt efter loppet. Väldigt generöst and I love it. Hatar att inte få medalj, det är halva nöjet.

Vi har haft en skön söndag. Stack spontant till Malmö och gick på bio, Flygplan, och det gick bra. Leons första bio och han blev lite rastlös på slutet men eftersom vi satt längst fram kunde han gå runt lite.


Nu håller jag på att göra sushi för första gången. Vi får väl se hur det går...

Österlen Lyser Halvmarathon 2013

Herregud, vart ska jag börja? Vilket lopp!! Jag har aldrig varit så bra som idag! Ursäkta skrytet men det är SANT!

Erika hade varit så snäll och hämtat min nummerlapp så jag mötte upp henne och hennes syster Bea innan starten. Det är tack vare dem jag sprang loppet överhuvudtaget då de efter förra årets lopp bestämde sig för att springa i år och då jag följt Erikas blogg länge så bestämde jag mig för att hänga på.

Starten gick klockan 18 och det var 500-nånting löpare som i reflexvästar, pannlampor och andra blinkade ljus skulle springa maraton eller halvmaraton. Strax innan starten träffade jag Lina vars blogg jag ganska nyss börjat läsa och det var jättekul!


Starten gick och min plan var att ligga strax under 6-tempo för att få en bättre tid än på Malmö Halvmarathon men ändå spara på krafterna. Det var kolmörkt ute och ingen gatubelysning men framför mig hade jag ett långt band av löpare vars lampor och västar lyste upp och det var skithäftigt.

Temperaturen var perfekt, det blåste ingenting och regnet slutade ungefär en halvtimme innan starten så det var så skönt ute. Det rullade på och vid fyra kilometer stod plötsligt Kalle och barnen! Vilken överraskning, vi hade bestämt att de skulle stå vid nio kilometer i Hammenhög och jag fick genast en energikick av att se dem.

Och plötsligt var jag i Hammenhög! Det gick verkligen snabbt, och bra. Inte ett dugg jobbigt och där fick jag en energigel och en flaska energidryck som jag snabbt slurpade i mig. Gelén smakar ju skit men är sjukt effektiv så det är bara att bita ihop.

Och här ökade jag tempot lite och låg på ungefär 5.40. Tog rygg på lite olika människor men märkte att jag bara ville om, hade absolut inte tålamod att ligga bakom. Nästa gång jag kollade klockan hade jag sprungit 13 kilometer och det var här det tände till ordentligt. Jag sprang inte, det var som att benen bara rullade på och kroppen var en maskin. Det var inte ett dugg jobbigt och jag bestämde mig för att satsa järnet. Så jag ökade och låg på 5.20-5.30-tempo, lite snabbare och lite långsammare ibland.

Och kilometrarna bara försvann, det är en så sjuk känsla som inte går att beskriva men jag önskar jag kunde ge er den. Benen bara sprang men jag behövde liksom inte mota på dem. Flåset och styrkan var ett och kroppen mekanisk. 15 kilometer kom och gick och sen gick 16, 17, 18 och 19 av bara farten. Jag sprang om massor av andra löpare, susade förbi utan minsta ansträngning. Höfterna började bli lite stela men det var inget som påverkade min fart.

Och så kom den, skylten som berättade att jag kommit till Borrby där målgången var. Då gav jag allt och ökade till 4.50-4.55-tempo. Kalle och barnen stod på trottoaren en bit från mål och jag fullkomligen flög förbi dem, sprang ikapp två killar och gensköt dem i en kurva och spurtade in i mål. Och så stannade jag klockan.


1.58.02!! Åtta minuter snabbare än på Malmö Halvmarathon och dessutom under två timmar vilket bara varit en avlägsen dröm. Herrejävlar vilken känsla, ni anar inte!! Jag känner mig stark och oslagbar.

På halvmaran i Malmö gick jag en hel del på slutet och nu behövde jag inte stanna en enda gång men när jag väl stannat efter målgången så fick jag sjukt ont i höfterna alltså, helt galet, som om kroppen bröts ner direkt. Men efter bilresan hem, mat och en varm dusch känns det jättebra. Trött på ett härligt sätt och inte ont någonstans.

Jag hade en ny låt på spellistan, Survival med Eminem, som Ida tipsat om och den var helt galet peppande. This is survival of the fittest, This is do or die,
This is the winner takes it all, So take it all. Den texten när kroppen går som en maskin, ja det är oslagbart.


Och så min underbara familj som följer med mig en lördagkväll och kör kors och tvärs för att stå och heja, det är så fint att jag vill gråta lite. <3

Brakfrukost

Vilken sjukt god frukost vi ätit idag! Ameriksanska bananpannkakor med lönnsirap, scones, äggröra och bacon, mums! Nu ligger vi och smälter maten och tar det lugnt, det är ruggigt och grått ute så det passar perfekt.


Jag är lite nervös inför loppet ikväll men jag känner mig bra förberedd och det ska bli roligt. Men fram tills vi ska iväg blir det mer vila och mys!

Jobbiga realister

Vet ni vad jag tycker är sjukt störigt? Folk som måste vara jobbigt realistiska. Som typ Kalle. Om vi ser en film och så dyker det upp en typ av orm eller spindel som inte hade levt i den miljön/landet/världsdelen på riktigt, då måste han påpeka det och vara jättedryg. Kalle och Jörgen brukar även snacka skit om Greys Anatomy och säga hur orealistiskt det är med alla fall och skador och sjukdomar hit och dit. Men hur kul vore det om det var helt realistiskt och ingen fiktion alls?? Kalle han ser ju sånna där tråkiga program om kanske en man i en båt som ensam seglar runt i ett år och filmar sig själv och berättar att även idag har det hänt... ingenting.

Men han tyckte att spindelnätet jag satt upp idag var realistiskt gjort och så förklarade han ingående hur en spindel väver sitt nät. Hur kan man inte älska honom?? <3

Tjejen med koll

Jag tycker mig ha bra koll på vart vi har grejer här hemma, och även i kaos så har jag liksom ordning i kaoset. Jag har nyss spenderat en halvtimme på vinden med att leta efter Halloweenpyntet från förra året, det vill säga två dödsdockor och ett par girlander. Jag hittade bara dockorna och gav tillslut upp, kommer ner och öppnar kartongen med dockorna och gissa vad som också ligger där i? Girlanderna! Just det, jag la dem ju där för att veta vart de var... Så nu ska jag pynta!





Nemo och Leon i sina fina dräkter.

1 november

Sorry for bad blogging. Huvudet stod helt still igår och det var en långtråkig dag på jobbet som gjorde mig helt oinspirerad. Jag slutade lite tidigare och hann hem till lite mat med familjen och sen nattade jag barnen och myste med flera böcker i vår säng. När de somnat var det dags för ett pass på crosstrainern och 20 minuters svett hann jag med sen vaknade Leon och var arg och ledsen. Jag hade tänkt köra 20 till men det var bara att kasta sig i duschen och sen lugna den lille killen som inte somnade ordentligt förrän framåt 23.

Så, nu är jag redo för Österlen Lyser Halvmarathon IMORGON!! Jag hoppas jag är redo men det tror jag. Jag är både starkare och lättare än när jag sist sprang en halvmara och nu kommer det inte vara stekande sol som tar energi
så jag hoppas på att det kommer bli ett bra lopp.

Jag jobbar till 20 ikväll vilket är lite tråkigt då Kalle och barnen ska till Agusa och fira barnens farfar som fyller år. Nemo har pratat jättemycket om halloween och att han vill klä ut sig så jag har köpt två skelettkostymer till honom och Leon som de ska ha ikväll.


När jag kommer hem ikväll ska jag Hallloweenpynta lite och på lördag ska jag laga en riktig brakfrukost med äggröra, bacon, amerikanska pannkakor och mina supergoda specialscones. Mycket energi till kroppen!


Jag har fortfarande inte bestämt mig om håret... Mirijam får mig att tveka om luggen. Har en vecka till på mig att vela.

Oinspirerad

Häromdagen hade jag sjukt mycket att blogga om men ville "spara" lite på ämnena och idag är det helt blankt. Jag blir lite tom på idéer när jag är inne i en jobb-bubbla som jag är nu onsdag till fredag och inte gör nåt annat än att jobba typ. Gick upp tidigt imorse och tränade styrka iallafall; mage, armar och rumpa. 10 minuter på mage och rumpa men armarna fick jag ta 8 minuter på då jag köpt nya, SVINTUNGA, hantlar. Imorgon kör jag sista träningen innan Österlen Lyser på crosstrainern och på fredag är det vila vila VILA.

Jo jag ska er ett väldigt bra tips innan jag stänger ner. Om ni ska köpa ett paket med hantlar och vikter som tillsammans väger 20 kilo, parkera då inte så långt ifrån den butiken som det går och ta inte med två barn som går sååå saaaktaaa när ni ska ut till bilen igen. Risken finns att ni ser ut som svettiga psykfall då. Ja, det var jag som var det svettiga, klena, psykfallet på Nova Lund i måndags.

Ny frisyr?

Jag är verkligen i behov av att klippa mig och nästa fredag kommer en frisör hit och ska klippa mig och barnen. Jag är riktigt sugen på att göra något nytt men har blivit en sån fjant på äldre dagar och kan inte bestämma mig. Förr färgade och klippte jag håret hej vilt utan eftertanke, kanske inte alltid snyggt men roligare iallafall.

Igår färgade jag håret i den utomordentligt spännande färgen mörkblond och det blev så här:


Men, nu är frågan hur jag ska klippa mig. Ska jag bara toppa håret? Eller klippa lugg och hoppas att det går att få snyggt med plattång trots att jag har en virvel? Eller ska jag satsa på en lång page?


Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig!

Simone

Igår åkte jag och barnen till familjen Carlenhag för att få träffa mitt och Kalles nyfödda gudbarn för första gången. Och där blev vi kvar efter att stormen Sabine drog fram så vi inte vågade köra hem. Och det gjorde ingenting för vi hade en så mysig kväll och vi hann precis få maten klar när strömmen gick. Så vi satt uppe med tända ljus, en brasa och en flaska vin och pratade, spelade spel och pysslade med barnen. Jag och barnen sov i Maggi och Olas säng under ett täcke och massa filtar medan Maggi, Ola, Alba och Noel sov framför braskaminen. Så mysigt och det var så härligt att få bebisgosa lite med Noel, världens sötaste och snällaste!

När jag lämnat barnen på förskolan imorse så regnade det rejält och jag var INTE sugen på att springa. Men två saker fick ändå ut mig: Sista chansen att springa innan Österlen Lyser på lördag och så mina nya tights:


Hur snygga?? När jag klär mig i vanliga kläder är jag verkligen inte färgstark (längre) men det är kul med träningskläder i "knalliga" färger. De här köpte jag på Ica Maxi för 179 kronor och de är egentligen lite för "hårda" men tack vare snörningen i midjan sitter de där de ska iallafall och funkar att springa kortare distanser med. Idag invigde jag dem med en runda i skogen på 5 kilometer i 5.49-tempo. Jag hade nog fått en bättre snittid om jag inte behövt klättra över och krypa under en massa fallna träd i skogen, men det spelar inte så stor roll. Kul med terräng!

Nu ska jag njuta av min kopp te, sen städa lite och skicka kontonummer och leta jacka och lite annat för ett par lära läsares skull.

Just det! Era kommentarer på förra inlägget! Ni är så fina som skriver och det gör mig så glad!! Och Louise, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag blev så rörd av din kommentar och helt varm. Vilken fin människa du är!! Jag vill göra något för dig, typ ge dig massa saker eller be dig flytta hit. <3

Sååå nära!

Minus 1,3 kilo på vågen idag! Väldigt peppande måste jag säga och väääldigt nära mitt första delmål, 0,3 kilo kvar. En annan sak som gör mig glad är att mitt BMI nu visar att jag är normalviktig! Och jag veeet allt det där om BMI och att det inte är tillförlitligt och bla bla bla så det är ingen som behöver sitta och störa sig och skaka på huvudet. Men ibland är det sånna saker som gör att man orkar kämpa på och som ger det där lilla extra. Totalt har jag nu gått ner 10,1 kilo sen i januari och bara det känns ju som en seger. Sen kan jag ju sitta och önska att jag borde kämpat mer och kommit längre under det här året men vad fan, jag kunde lika gärna gett upp och stått kvar på 10 kilo plus.


En bild på mig och Kalle från ett reportage om kärlek i Metro i mars 2011.

22 timmar

Då är jobbhelgen slut och den har varit intensiv men kul. Vi var på Operan i Malmö ikväll och såg Miss Saigon och jag älskade den! Helt underbar och jag njöt varje minut. Nu har jag landat i soffan med en brutal huvudvärk och känner mig slut. Mitt jobb kan vara väldigt intensivt och blir ibland psykiskt påfrestande och gör att jag kan bli jäkligt trött i huvudet. 22 timmar har jag iallafall fått ihop i helgen och nu väntar två dagars ledighet.

Nu är frågan om jag ska ta en kopp te och se ett avsnitt av American Horror Story eller om jag ska lägga mig och försöka sova bort huvudvärken.


Jeansklänning, tjocka strumpbyxor, kängor och stor knut blev dagens look.

Söndagsintervaller

Jag är precis hemkommen från en svettig intervallträning och klockan är inte ens åtta, lovely! Klockan ringde sex imorse igen eftersom jag ska jobba men idag var det lättare att gå upp, antagligen för att klockan egentligen var sju.

Igår när jag stack ut samma tid var det fortfarande mörkt men idag var det ljust och så varmt att jag efter att ha värmt upp fick ta av mig min tunna tröja och springa i linne.
Jag sprang till min "intervallbana" och körde samma upplägg som sist med en extra intervall på slutet. 3 * 200 meter (3.45-4.00-tempo), 3 * 400 meter (3.45-4.00-tempo), 2 * 600 meter (4.00-4.15-tempo) och sist 1 * 1000 meter (4.45-tempo).

MY GOD vad jobbigt det var men så effektivt! Jag har kört det här upplägget två eller tre gånger innan och är redan snabbare på alla intervaller. Började med 4.15-tempo på de kortaste intervallerna så jag är nöjd med utvecklingen.

En liten nerjogg hem och jag landade på prick 7 kilometer denna morgon. Nu ska jag duscha och fixa mig för att sen åka mot jobbet, ikväll ska vi på teater! Men först ska jag åka inom Team Sportia och investera i lite träningsgrejer som jag behöver eftersom att jag har 25% rabatt på ett helt köp.


Här kutar jag runt, runt som en dåre.

Härliga barn

Något av det bästa som finns är att tjuvlyssna och tjuvtitta på sina barn och få reda på vad de säger och gör när de tror att man inte är där. Imorse gav jag barnen lite russin innan jag stack ut och sprang och Kalle låg kvar uppe i sängen. Efter en stund hörde han att Leon började gå runt och leta efter mig.
- Mamma, russin! Mamma,mamma, russin!

Men så hade han tystnat och kommit på att jag inte var där och så sprang han till Nemo:
- Nemo, mamma springa! Nemo, Nemo, mamma springa!

Så fint att jag dör lite. Han har liksom fattat, men jag har inte fattat att han gjort det. Det är så lätt att man inte hinner se alla framsteg och att utvecklingen bara swishar förbi. Mental note: Stanna upp och öppna ögonen.

Morgonträning

Om någon sagt till mig att jag skulle bli en sån som ställer klockan på sex en lördagsmorgon för att hinna springa innan jobbet hade jag trott att de var helt galna. Nu är det nog jag som är galen för sex ringde min klocka och då fick pannbenet verkligen jobba. Men ut kom jag när det fortfarande var mörkt men medan jag sprang ljusnade och det är jättehärligt att vara ute då. Tyvärr var benen fortfarande trötta, inte som sist jag sprang men de var inte alls så pigga som jag önskat. Nu kan det vara den tidiga timmen som gjorde det eftersom jag ofta känner mig energilös när jag springer på morgonen.

Rundan slutade på nio kilometer i 5.43-tempo och det är en härlig start på dagen. Jag ska jobba men det är fullt upp så dagen går nog fort. Ska jobba över också så jag kommer nog inte hem förrän 22-23 ikväll, lite trist men det är ju extra pengar i fickan.


Kalle tittar nyvaket ut när jag kom hem efter springturen. Vissa har verkligen samvete att ligga och dra sig halva dagen!


Leon gick upp samtidigt som mig och Nemo strax efter. De har sett på tv och varit duktiga och hämtat äpplen som de smaskade på när jag kom hem. Här kom Leon ut och frågade efter Tjabo.

Dagens träning

Promenad: 5 kilometer
Workout: 10 minuter armar, 10 minuter mage, 10 minuter rumpa.



Man måste dricka mycket efter träning.

Freeeeedaaaaaag!

Gud vad fort den här veckan har gått! Helt sjukt. Jag har ju varit ledig i tre dagar och jobbar helgen men har riktig fredagsfeeling. Idag fick jag ett infall och stack till Ikea en snabbis för att bunkra upp med ljus och köpa lite ramar och en tvättkorg då den gamla gått sönder. Det var det jag skulle ha och jag köpte inget förutom det, duktigt va? Eller jo, papper i olika färger till barnen som jag tänkte vi skulle göra roliga masker av.


Ett av mina absoluta favoritfoton har nu fått en ram.

Såklart sprang jag in en sväng på Stoff & Stil också och köpte tre olika tycker som jag tillsammans med dalahästtyget ska göra ett patchworköverdrag till dynan på kökssoffan med.


Det röda tyget är nog lite juligt egentligen men jag tyckte det var så fint och tillsammans med de andra känns det inte för juligt. Väl?

Nu ska jag förbereda fredagsmiddagen, beef chili enchiladas, sen hänga en tvätt och sen försöka få in lite fredagsträning innan jag korkar upp vinet. Ha en bra kväll allihop!

Dubbelt upp

Nu ikväll kände jag samma känsla i kroppen som jag har känt ett par gånger nu. En känsla av att fast jag tränat ett pass på dagen så vill kroppen verkligen göra mer, det finns massor av energi kvar och endorfiner som vill släppas loss. Det är när jag "bara" sprungit fem kilometer som kroppen inte känns riktigt färdig och när kvällen kommer har jag mer spring i benen. Så ikväll när jag nattat Leon hoppade jag upp på CT'n och trampade i 30 minuter och svetten rann så där göttigt. 10 minuter magstyrka på det och nu känns kroppen nöjd.

Så, dagens träning blev alltså:
• Löpning, 5 kilometer i 5.36-tempo
• Plankan, 3 * 1.10 minuter
• Crosstrainer, 30 minuter
• Magstyrka, 10 minuter


Jag och Polly igår, i brist på träningsbilder.

Tunga ben

I'm back! Stör mig fortfarande och planerar för hur jag ska säga ifrån i framtiden men är inte lika sur som igår. Jag hade även brutal mensvärk och "mensmage" (anteckna nu!) vilket inte gjorde saken bättre.

Jag sprang till förskolan idag och lämnade barnen och sen tog jag en extra runda innan jag sprang hem. Landade på strax över fem kilometer och det var så tungt idag! Benen var som stockar och låren hade ingen kraft. Jag vet ju att man har sina dippar och platåer men så här nära på en halvmara så blir jag lite nervös. Trots sega ben sprang jag i 5.36-tempo och det är så häftigt tycker jag, att det tempot som var ett SJUKT bra tempo för mig för ett tag sen är vad jag normalt springer på nu fast benen är tunga och sega. Kroppen och dess utveckling alltså, love it.

Sånna här dagar...

... ska man inte blogga. Jag är FYLLD av irritation och inser att det är en massa olika människor som finns i mitt liv som irriterar mig så in i helvete. ÅÅÅÅÅÅÅ jag blir så sur bara jag tänker på det! Har lust att beskriva exakt vilka typer av personer som trycker på mina knappar just nu men det är nog bättre att låta bli. I synnerhet en person som jag verkligen verkligen irriterar mig på och som suger energi genom att... Ja skitsamma. Jag återkommer imorgon på, förhoppningsvis, bättre humör.


Men varför är det så egentligen?? Att en del människor måste vara så förbannat tröga att de inte fattar att folk retar ihjäl sig på dem för att de håller på som de gör??

Förlorad identitet

Nyss hemkommen efter en lång jobbdag. Hela familjen sover och jag njuter av ett lugnt och tyst hus med bara Tjabo som sällskap. En kopp te och clementiner och lite tv får bli kvällens nedvarvning.

Förkylningen är bättre men inte bra. Snorig och frusen och liksom täppt lite överallt. Ingen träning idag heller men jag tog mig i kragen och plankade iallafall. Fem sekunders pålägg den här veckan så jag är nu uppe i 3 * 1.10 minuter. Hur länge ska jag orka lägga på tid egentligen?

Det är lustigt det här med träningen. Jag älskar att jag kommit igång så bra med min träning. Kroppen förändras och jag börjar tycka om den och se positivt på den. Och så blir jag förkyld och har inte kunnat träna på tre dagar och genast är det som om att min identitet är förlorad. Min identitet som en sån som springer mycket, håller igång, tränar bra. Det blir kanske så när träningen blir ett "beroende"? Och min kropp känns genast plufsig och slapp! Det gillar jag inte kan jag meddela.

Nu är jag iallafall ledig i tre dagar och hoppas på att kunna träna ordentligt och få tillbaka min identitet.