Vurpa

Nemo gjorde en ordentlig vurpa med cykeln idag när vi var på väg till Jenny och Ted för att äta middag. Han älskar att cykla nerför backar och när vi kom till en ganska lång och brant backe som jag brukar intervallträna i så fick han stanna kvar vid toppen och så gick jag ner för att kolla läget. Allt klart och Nemo satte fart och jag tänkte det att han nog inte behövde sparka på mer fart eftersom backen gjorde sitt. Och jäklar vad det gick! Jag blev nervös och när jag såg att Nemo satte ner fötterna skulle jag precis ropa att han inte fick göra det men då vobblade cykeln till och Nemo for hårt i marken. Ahhhhh hjärtat stannade. Jag sprang dit och blodet rann från munnen men tack och lov var det bara ett litet jack i läppen och inga tänder var lösa. En bula i pannan fick han men han hade inte alls ont där och så skrapade han upp armbågarna och fick ett litet sår på ena benet. Det kunde gått mycket värre och Nemo torkade snabbt tårarna och hoppade upp på cykeln igen, min tappra lilla kille. När vi gick hem cyklade han i full fart ner för två andra backar och väl nere var han överlycklig för att han inte ramlade.

Första doppet

Efter förskolan idag så tog jag och Jenny med oss kidsen och åkte till Vombsjön. Ett perfekt ställe om man har barn, en sjö med sandstrand och så är det långgrunt. Vi var nästan ensamma där och barnen hade så roligt och badade faktiskt, det trodde jag aldrig. Men eftersom det var så grunt så var vattnet rätt så varmt faktiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Och ikväll tog jag mig en tur i löparskorna. Eftersom magen varit lite konstig under dagen hade jag inte ätit så mycket och var vrålhungrig när vi åt middag och åt alldeles för mycket för att springa en timme senare. När jag ska springa på kvällen äter jag bara lite för att få energi och för att äta tillsammans med resten av familjen och så äter jag mer när jag kommer hem igen. Men inte idag nej, så jag sprang åtta kilometer med laxen uppe i halsen. Det gick i ett lååångsamt tempo och jag bannade mig själv och bestämde mig för att vara mer noggrann med hur jag äter och dricker under dagen om jag ska springa på kvällen. Måste fördela energin bättre!

Konstigt magont

Igår kväll började min mage kännas konstig. Inte direkt ont, inte mensvärk men nåt kändes knepigt. Efter en stund blev jag nästan illamående emellanåt och jag bestämde mig för att lägga mig fast klockan bara var nio. Magen kändes konstigare och började göra ont men jag lyckades somna vid halv tio kanske. Jag vaknade ungefär en timme senare och hade jätteont. Det vred och vände och spände och jag visste inte vad jag skulle göra. Efter en stund gick jag upp för att ta en Ipren och då kunde jag inte stå upprätt ens men jag tog mig ber, tog en tablett och la mig igen. Tack och lov hjälpte det ganska snabbt och jag kunde somna och vaknade inte mer på natten. Imorse hade jag inte ont men jag var liksom öm i magen och det kändes som att det var något som störde. Jag drack en kopp te men kunde inte äta något.

Nu är jag hemma efter förskolelämning och det känns lite bättre och jag äter frukost. Märkligt, vad kan det ha varit??

Jag vabbade igår eftersom Leon hade hög feber igår natt igen. Och igår var han inte riktigt sig själv och på kvällen kom febern tillbaka. Dock har han varit feberfri inatt men han är hemma med mig ändå. Så tråkigt att missa utflykten men det är viktigare att han blir frisk. Nemo var så glad över sin matsäck och när vi lämnade honom så klev Leon ur vagnen och försökte ta en annan ryggsäck. Lilla gubben, men vi får ha picknick här hemma istället.

Feber & St Hans Backar

Inatt vaknade Leon och var så ledsen och när jag tog upp honom var han varm som en kamin. Resten av natten sov han hos oss och när han vaknade var han feberfri men snorig och rosslig. Han fick ju vara hemma från förskolan och på förmiddagen tyckte jag att han var som vanligt även om han knappt ville äta, men på eftermiddagen var han inte riktigt lik sig och framåt kvällen hade han feber igen. Lilla vännen, det blir VAB imorgon och så hoppas jag att han är frisk till på onsdag för då ska hela förskolan gå på utflykt och ha matsäck med sig.

Lite fick vi gjort idag förutom att njuta av solen. Jag har tvättat och torkat tre maskiner tvätt och rensat i den stora rabatten. Skulle behöva lite fler blommor där, så det blir som ett blommigt hav. Typ.

Och ikväll stack jag iväg till St Hans Backar och löptränade med Coach K Runners. Spontant kände jag att det här gör jag aldrig i hela helvetet om och jag svor på att aldrig mer springa i backar, inte springa överhuvudtaget faktiskt. Det var SÅ jobbigt. Jag lyckades skrapa ihop cirka fem kilometer och sen var jag finito. Men nu är benen härligt trötta och jag kommer nog springa igen om någon dag skulle jag tro.


Bilden har jag snott av Suzan.

Slappt

Herregud, klockan är 12.15 och vi har inte kommit ur pyjamasarna än. I morse gick  jag och Nemo upp 8.15 medan de andra sjusovarna låg kvar till 10! Rekord för Leon, han har aldrig sovit så länge. Jag och Nemo gjorde smoothies och bakade scones och Kalle och Leon vaknade lagom till det var klart. Så vi åt en lång, smaskig frukost i lugn och ro, jag och Kalle läste lite tidningar och nu tittar Kalle och barnen på Hitta Nemo och jag har suttit här och lagt in bilder från iPhonen i datorn. Varje gång jag gjort det säger jag att jag ska göra det oftare, typ vid 500 bilder, men jag gör det ändå aldrig förrän vid 2000 bilder...

Och så har jag läst ett par bloggar som jag följer där de som skriver dem sprang Stockholm Marathon igår. Häftigt att få följa deras lopp där de beskriver hur det kändes, mil efter mil. Det är Tove och Helena som jag följt ett tag nu och även om jag inte alls är på deras nivå så är deras inlägg väldigt peppande och inspirerande. Igår var mina ben så tunga under löprundan och jag kände lite panik över hur jag ska orka springa 2,1 mil om två månader. Men samtidigt vet jag att det kommer ordna sig och jag kommer inte pressa mig för att klara någon speciell tid utan det är min första halvmara så det får bli som det blir, huvudsaken är att jag klarar av att genomföra den.

Nej nu är det dags att rycka upp sig och ta tag i dagen. Vi ska fixa klart grunden till uteplatsen idag eftersom vi får hem ett lass grus nästa vecka!

Apropå ingenting. Bilden är tagen för två år sen när jag var gravid med Leon. Stört att det är TVÅ ÅR sen.

1 juni

Och juni började med att leverara underbart väder. Jag och barnen gick ut i trädgården i morse och då var det redan så varmt att de bara behövde ha linne på sig. Jag klippte gräset och satte upp lite lyktor i buskarna vid utemöblerna och när Kalle kom ut så röjde han med röjsågen och vår vildvuxna trädgård ser nu lite mera tam ut. Men sen kom en rejäl regnskur så vi fick kasta oss in och då passade vi på att städa huset. Även kaninerna fick det städat och efter att ha hållit igång precis hela dagen så stack jag ut och sprang. Det var varmt och kvavt och benen var tunga. Tanken var egentligen ett långpass men eftersom klockan hunnit bli så mycket så sprang jag bara sex kilometer, men det räckte, jag var inte direkt sugen på mer.

Ikväll har vi grillat hos våra nya grannar och igår var de här och grillade. Det är roligt att ha folk nära som man kan umgås lite spontant med tycker jag. Nu sover barnen och det är väl dags för oss också att sova snart. Jag är dödstrött efter en fullspäckad dag och några glas vin.

 

 

 

När vi grävde upp marken till vår uteplats så hittade vi massor av gamla flaskor nedgrävda i jorden. De har jag diskat och satt fina blommor i.

#throwbackthursday

Har ni sett den hashtagen på Instagram? Kul idé och jag hakade på idag. Min bror flyttade för några veckor sen och hittade visst en skatt när han packade. Scandinavian Tattoo Magazine med yours truly på omslaget.


Jag fotades på hösten 2004 och tidningen kom ut våren efter, en vecka efter att jag och Kalle träffats. Och jag var SÅ olycklig för att de valt en så ugly bild på mig! Det var en intervju inne i tidningen och fler bilder och där fanns det en som var mycket finare. Grejen var väl den att jag var så sjukt blyg och vågade inte släppa loss eller göra nån fotomin så därför fick jag se ut som ett fån. Tur mitt nästa tidningsomslag blev jättefint, ska se om jag hittar det till nästa #throwbackthursday.

Vikthets & Träningshets

Det har varit mycket skriverier om vikthets i bloggar på senaste tiden. Vikthets, träningshets. Hets hets hets. Och jag håller med, det är alldeles för mycket som påverkar negativt tyvärr. Det är en väldigt tunn linje mellan hets och pepp tycker jag och jag vet att jag själv varit alldeles för mycket åt det hetsiga håller med vikten. Men jag vill inte skriva om det mer för om det påverkar andra så som jag själv ofta blir påverkad så är det inte värt det.

Jag kämpar med att gå ber i vikt men går inte på någon diet och väger mig bara ibland. Jag har gått ner sju kilo sen i januari och det känns bra, jag har kämpat för det på ett hälsosamt sätt. Jag kan ha byxor igen och jag känner mig så mycket lättare när jag springer och det är det viktigaste. Nej jag har inte gått och blivit nöjd med mig själv helt plötsligt men jag tänker inte älta om det här.

Jag är sån som jämför mig med andra på ett negativt sätt. Jag känner mig alltid sämre/fulare/dummare/mer ointressant än "alla andra", jag tror aldrig att jag kan duga som jag är. Inte när det finns andra som på något naturligt sätt är så mycket bättre. Om jag läser en blogg och någon har varit ute och sprungit blir jag jättepeppad och inspirerad, men om jag läser att personen sprungit lika snabbt/snabbare än mig och klagar på en dåligt tid känner jag mig genast urkass. Sjukt störigt och jag hatar att jag känner så. Om någon väger mindre än mig men vikthetsar känner jag mig fulare än fulast och så tror jag att den personen ser mig som ett skräckexempel, typ. Ja men ni hör ju, helt knäpp i huvudet.

Efter Iformloppet i höstas kom jag och Suzan in på vikt och hon frågade vad jag vägde. Jag svarade och skämtade som vanligt om det men så sa hon:
- Du väger ju lika mycket som mig, tycker du jag är tjock?
Ehhh nej verkligen inte! Min självbild är verkligen skev. Jag försökte med att hon har muskler och jag bara fett men hon höll inte med och jag fick mig en tankeställare och det kändes inte som att hon såg mig som stor vilket jag är övertygad om att alla andra gör.

När jag skriver om hur jag tränar så gör jag det för att det är kul att ha kvar, att kunna läsa hur olika pass kändes och att kunna följa min egen utveckling. Sen är ni många som följt mig sen jag började springa i januari förra året och som berättar hur peppade ni blir och jag hoppas verkligen det. Jag älskar att prata om löpning och att skriva om det och få synpunkter, pepp och hejarop från er. Det är fint. Det vore hemskt om det är någon som känner att det jag skriver är hets men jag hoppas att jag visar upp en sund syn på det hela. Jag tränar inte överdrivet mycket, svälter mig inte, har inte en kropp som är något att eftersträva, är inte sjukt duktig på att springa och tävlar bara mot mig själv. Jag försöker uppnå en hälsosam livsstil som jag trivs med och där jag gör något som blivit min passion.

Herregud vilket långt svammel det blev, hoppas ni är med på vad jag menar iallafall. Era synpunkter och tankar vore intressant att få ta del av.


Till något helt annat! Ringarna kom idag och de är perfekta!

Ringar

När Kalle friade så köpte han bara en ring till mig, ograverad. När jag frågat varför han inte köpte någon till sig själv har han svarat:
- För att om du skulle säga nej skulle jag bara behöva lämna tillbaka en ring.

Mmmm, don't get me started...

Jag var och kollade efter en ring, lika som min, till honom men hans storlek var slut. Kalle tittade på ett annat ställe men de var slut där med. Men så fick jag den briljanta idén att vi skulle designa våra egna ringar, så det har vi gjort och idag fick jag en bild på dem.


De är så fina och namnen och datumen är instansade för hand. Min ring är 5*2 millimeter och Kalles 8*2 millimeter. Jag gillar lite kraftigare ringar men eftersom jag ska ha en till sen kan den inte vara större. Min är helt slät medan Kalles är hamrad och lite "ruffigare", passar honom perfekt.

Ringarna är skickade och jag hoppas de är här snabbt!

Step it up

Som ni säkert sett fick jag ett infall igår och anmälde mig till Malmö halvmaraton. Efteråt fick jag hjärtklappning och blev helt upprymd så jag inte kunde gå och lägga mig. Herregud vad har jag gett mig in på??

Målet för i år har ju varit en halvmara men det var inte tänkt förrän i november så nu blir det till att step it up med träningen. Långpassen ska bli längre och de korta passen likaså. Helst skulle jag behöva klämma in ett pass till i veckan men det är så svårt med mina arbetstider. Men jag ska försöka, har ett bra träningsprogram som jag kan gå efter.

Så spännande!! Ikväll blev det 7 härliga kilometrar i perfekt väder, kvällssol efter regn. Luften var frisk och lagom varm och det doftade underbart ute av syrener och liljekonvalj. Lovely!!

Dear God, what have I done?

!?!?!??!?!?!?

Mors Dag, Jetlag & Finklädda pojkar

Idag vaknade jag upp till en helt egen dag, Mors Dag, och fick fina paket på sängen av mina små skatter. Två grytor från Le Creuset hade de köpt till mig och vi invigde dem idag till middagen som bestod av älgstek, rotfruktsgratäng och trattkantarellsås. Lite höstig mat kanske men det passade en regnig och grå dag som denna.

Och jag har varit så trött hela dagen! Känner mig helt jetlaggad, men det blir väl så när man är uppe till klockan tre på natten och förlustar sig. I förrgår. Herregud vad klen man har blivit, tål ju ingenting längre! Några drinkar blev det ju men tänk hur jag mått om jag tagit en rejäl fylla också. Då hade jag nog fått sjukat mig idag. Och hade jag rökt några cigg så hade nog hela veckan varit förstörd.. Nej det är tur man är en trist småbarnsmamma som är ute och svirar typ vartannat år, högst.

Jag glömde ju kameran hemma i fredags, sjukt störigt. Jag trodde jag glömt den i köket men när vi kom hem igår kväll stod den prydligt kvar på gårdsplanen. Tack och lov. Tur man bor i ett hederligt område..... Jag hann ta några bilder på barnen innan vi åkte men jag fotade först med iphonen så de bästa bilderna finns i den, när jag började fota med systemkameran var de redan uttråkade.

När Nemo fånar sig måste Leon göra lika...

Nemo har börjat med en massa störiga miner när man ska fota...

 Nemo vill ge Leon en kram men han går iväg och då blir Nemo ledsen. Men då kommer Leon tillbaks med öppna armar...

...och allt blir bra igen.

24 maj 2013

Vilken fantastiskt dag! Vilken ära att få vara med på sina bästa vänners största och vackraste dag, helt otroligt. Jag kan knappt beskriva det för allt var liksom så... perfekt.

Klockan två var vigseln i kyrkan och jag var där lite tidigare för att öva på sången jag skulle framföra. När dörrarna slogs upp och Maggi, Ola, Elisa, Alba, PO och prästen kom in i kyrkan var det svårt att hålla tillbaka tårarna. En vacker och personlig ceremoni fick vi bevittna och när bruden och brudgummen sagt ja och kysst varandra var det dags för mig att sjunga. GAH!! Emilia kompade på piano och det gick faktiskt mycket bättre än jag vågat föreställa mig. Akustiken i kyrkan gjorde ju att sången lät 100 gånger bättre än när jag övat på den i bilen hem från jobbet.. Efteråt fick jag mycket beröm och många sa flera gånger att de tyckte jag sjöng jättefint så det var faktiskt roligt även om jag var väldigt nervös innan.


Efter vigseln åkte vi till slottet och skålade och fick snittar och checkade in på våra rum. Sen var det dags för middag och det var så gott så gott, bra service och jättevackert dukat. Jag höll ett kort tal som jag inte alls förberett men ville skoja lite med brudgummen och jag tror att alla skrattade.


Sen var det dags för kaffe och bröllopstårta. Otroligt god tårta i tre våningar var en fin avslutning på middagen.

Efter tårtan var både Nemo och Leon supertrötta så Kalles mamma kom och hämtade dem. De och Alba var enda barnen på bröllopet och de skötte sig bra även om de var lite uppe i varv och for runt överallt.


Märkliga små handavtryck på slottets alla speglar.... Hmmmm små slottsspöken kanske...?

Sen blev det drinkar, musik och dans och framåt midnatt vickning med slottets egen stenugnsbakade pizza. Så gott och perfekt med något i magen. Vid tretiden inatt drog vi oss tillbaka och jag somnade som en stock och sov till åtta imorse. Då var det dags för frukostbuffe och det är ju alltid det godaste som finns!

Efter frukosten gick vi som var kvar en promenad och tittade på den vackra naturen runt slottet. Det kändes så fint att vi tog den tiden för att umgås lite till och det känns som att gårdagen har gjort oss ännu närmare varandra eftersom vi har delat något så vackert och så stort.


Jag är så glad och lycklig över att vi fick äran att vara med på Ola och Magdalenas stora dag! Tusen tack och all lycka i framtiden till er! <3

Today is the Day!

Idagr det bröllop!! Gud så roligt det ska bli! Förberedelserna är i full gång här hemma. Jag har till och med strukit kläder, då vet man att det är en stor dag. Hår ska lockas, ansikte ska sminkas, barnen ska kläs, jag ska försöka att inte dö nervositetsdöden. Jag ska ju sjunga i kyrkan idag och än är jag väl inte så nervös men jag vet att ju mer det närmar sig desto mer kommer jag undra varför varför VARFÖR jag sa ja!

Men det kommer att bli en underbar dag och jag är så glad för att vi är en del av den!

Intervaller i regnet

Efter att jag nattat Nemo gav jag mig ut för lite backintervaller. Det regnade men var väldigt skönt ute och benen kändes pigga trots måndagens terränglöpning. Eftersom jag inte hade så mycket tid på mig blev uppvärmningen lite kortare men som planerat la jag på en backe i andra blocket av intervallerna.

Uppvärmning: Ca 1,5 kilometer
Stretch
10 backar
Gåvila 1-2 minuter
8 backar
Nerjogg
Slutspurt

Och vet ni vad som är helt underbart? Att jag inte får ont i benen! Innan akupunkturbehandlingen hade jag fått ont efter att ha sprungit ett långpass och hade jag kört ett intervallpass efter bara en dags vila hade jag fått skitont och avbryta träningen och gå hem. Och nu, smärtfri!!

Helt ärligt så trodde jag det var för bra för att vara sant att akupunkturen skulle hjälpa. Men desperat som jag var så ville jag ändå testa och gjorde en behandling på fyra gånger. 200 kronor per gång = 800 kronor och så 500 kronor i fruskvårdsbidrag från jobbet gjorde att det endast har kostat mig 300 kronor för att slippa de satans onda benhinnorna. Kanske jag får göra om behandlingen längre fram men det är det lätt värt eftersom löpningen gör så otroligt mycket för mig. Jag är överlag dålig på att investera i mig själv så jag kommer inte tveka att göra om det om det behövs.


Blöt katt.

Nyklippt

Händelsen igår morse gjorde mig låg hela dagen. Allt kändes så uselt och även om jag fått berättat att allt ordnade sig sen, att Nemo lekte och hade kul resten av dagen och var jätteglad när vi åkte till förskolan idag så känns det tungt inombords. Det är väl hela den här känslan och vetskapen om att man inte kan skydda sina barn mot allt ont och att ju större de blir desto mer måste man släppa efter..

Jag jobbade länge igår och kom hem sent men idag är jag ledig. Det är regn och grått och jag har hunnit klippa mig och städat lite. Det blev inget nytt hos frisören, bara de slitna topparna som försvann. Nu ska jag dammsuga, plantera lite kryddväxter och sen hämta barnen. Vi ska göra ett snabbt ärende och sen tänkte jag att vi skulle gå till biblioteket och titta på deras utställning från förskolan.


Leon & Lovikk

Ont i hjärtat

Jag lämnade precis pojkarna på förskolan. Leon gick till sina kompisar för fruktstund och Nemo sprang mot sina kompisar som lekte lite längre bort. Jag såg hur han plötsligt stannade till och när jag sagt hej då till Leon så såg jag hur Nemo vandrade runt själv och när jag kom emot honom började han storgråta. Två av de andra barnen hade sagt till honom när han kom springande att han inte fick vara där, inte vara med. Jag dör lite inombords för jag blir så ledsen. En av pedagogerna kom och kramade om Nemo och gick för att ställa allt till rätta. Och jag vet att det kommer bli bra, att de kommer leka tillsammans sen men fan, varför måste ungar hålla på så??? Vart lär de sig sån skit?? Världens finaste lilla Nemo som är så go och glad och snäll. Jag vill bara gråta och åka och hämta barnen och krama på dem hela dagen.


Det gör mig så ledsen också att Nemo bara gick omkring själv och inte direkt kom och sa till. Jag kan riktigt känna hur han kände sig...

Terränglöpning

Idag gav jag mig ut på terränglöpning och hittade lite nya ställen att springa på. Jag sprang mot Körsbärsdalen och in i en kohage som var så sjukt gropig att jag trodde jag skulle bryta fötterna. När det inte gick att springa där mer klättrade jag uppför en brant backe bara för att upptäcka mer kohage så jag fick vända. Jag fortsatte på grusvägen uppför en lååååång och braaaaant backe och sen vidare till en bondgård. Där vek jag av ut i skogen men efter ett tag var det så snårigt och ingen stig att jag fick vända. Tillbaka på grusvägen och sen in i skogen. Mycket backar och broar men benen bar mig så fint genom terrängen och jag älskar känslan av att kraften kommer tillbaka efter en jobbig backe. Tanken var att jag skulle ta en tur på typ fem kilometer men när man får feeling och benen bara går av sig själva så gäller det att passa på!

Turen slutade på 10,51 kilometer och det är det absolut längsta jag sprungit i sån jobbig terräng! Ingen tid att skryta med, 1 timme och 9 minuter men vad gör väl det när träningen är grym. Nu vet jag att min kropp orkar hålla ut fast det är väldigt kuperat och jag känner att jag måste ge mig på Tjurruset i höst!

Besök & Invigning

Denna regniga men mysiga söndag har vi haft Ernhakarna här på besök. De kom lagom till lunch och jag dukade upp med våfflor, sylt och gulfärgad grädde med chokladströssel. Sen bakade jag en kladdkaka eftersom ugnen äntligen blev ledig efter Kalles snustillverkning i helgen och mums, vad god den blev! Hundra år sen jag åt kladdkaka och fyra vuxna och fyra barn slukade hela.

Efter sockerchocken gick vi ut en sväng och barnen lekte i sandlådan och hoppade studsmatta tills det var dags att gå in igen och laga middag. Ja jag vet, vi gjorde inget annat än att äta idag men jag tycker det är så roligt att duka fint, laga mat och bjuda på hembakat.

Det blev invigning av pastamaskinen jag köpte via Lets Deal för ett tag sen och det var jättekul att göra egen pasta, och det känns oerhört mycket lyxigare.Till pastan hade jag googlat upp ett recept som jag ville prova och det blev en väldigt god rätt! Vad sägs om räkor, sparris, hummerfond, vitt vin och parmesan? Det föll alla i smaken och jag blev väldigt glad över att det blev så uppskattat.

En härlig helg är nu över men jag har turen att vara ledig imorgon också. Då ska jag och Nemo till Malmö för att gå på Teddystudien och sen ska vi inhandla det sista till fredagens bröllop!


Det blir nog en fotbollsspelare av den här lille killen. <3

Inte avundsjuk

Idag är det Göteborgsvarvet och jag är inte avundsjuk på de tappra löpare som kämpar på i värmen, 2,1 mil. Innan idag funderade jag på att anmäla mig till Malmö Halvmaraton men efter min fjuttiga löptur på fem kilometer var jag inte lika sugen. Det är VARMT idag och är det något som är jobbigt så är det att springa i värme. Och eftersom Kalle hade sovmorgon och jag vill dricka lite vin ikväll så sprang jag mitt på dagen, då det är som varmast. Men jag höll mig mest i skuggig skog så det gick hyfsat ändå, fem kilometer på 30 minuter.

Nu slappar vi i solen och har det jävligt gött. Poolen åkte fram idag och pojkarna har badat, hoppat och rutschat i flera timmar så de blir nog inte svåra att lägga ikväll. Men innan dess ska vi grilla och fortsätta njuta av den här högsommarvärmen.