Att se Leon

Jag har dåligt samvete. När Nemo var mindre hade jag fullt fokus på honom. Varenda litet framsteg noterades och jag såg honom växa varje dag. Leon har liksom bara fått hänga med och det känns som att fokus fortfarande ligger på Nemo och så får Leon hänga på. Det har ju varit ganska jobbigt med Leon, jag har känt mig otroligt frustrerad, hjälplös och maktlös och ja, riktigt riktigt jobbigt emellanåt.

När Leon vaknade från som nap idag så var han väldigt varm och tempen visade på 39 grader. Han fick en Ipren och vi satt i soffan och myste ganska länge. När febern gått ner blev han väldigt pigg och det var så fint väder ute så vi gick ut en sväng. Jag drog honom fram och tillbaka på gatan på Bobby Caren och han tyckte det var superkul. Efter ett tag fick jag ett mess av Kalle att de var framme i Kättbo så jag satte mig och ringde för att höra hur det var ned dem. Snart började Leon gnälla och skrika och klänga men när jag tog upp honom ville han inte sitta i mitt knä utan skruvade sig bara. Jag avslutade samtalet för jag tänkte att febern gått upp igen och så reste jag mig så vi kunde gå in. Då tog Leon min hand men istället för att gå in så gick han till sin Bobby Car igen och satte sig på den. Sen pekade han på snöret jag bundit fast i den och då ville jag nästan gråta. Han kommunicerade så tydligt med mig men jag fattade inte ett skit. Jag känner mig som en usel mamma som inte fattar nånting.

När Nemo var lika gammal som Leon kunde han säga ganska många ord. Mamma, pappa, Barbapapa, mormor, häst och snus bland annat. Leon säger ingenting. Eller jo, mamma om man ber honom säga det men annars inget. Jag ska använda den här veckan när vi är ensamma till att verkligen försöka SE Leon. Nemo kunde man lyssna på men Leon måste man nog se, lära sig tyda hans kroppsspråk.

Förra veckan gick han till skåpet där glas och tallrikar finns och så tog han sin mugg och kom till mig med den. Det är tur han är så tydlig när han har en mamma som fattar nada.


Fina fina Leon, du är världens bästa. <3

Mini-makeover

I förmiddags åkte jag till Jenny och Ted och fick låna en bilstol av dem så jag och Leon kunde åka till Barnens Hus och köpa band till vår stol. Tror ni de fanns inne? Snälla gissa? Helt rätt, det fanns de INTE. Expediten ringde runt till flera andra butiker men de var slut precis överallt. Vad är oddsen? Men så messade Kalles mamma att hon kollade i Kristianstad och där fanns de så hon kommer med dem imorgon.
När vi ändå var i Svågertorp så åkte vi till Ikea för lunch och lite småshopping. Jag fick ett presentkort när jag fyllde år som behövde användas. Så det blev lite nya kuddar till fodralen från HM Home som jag beställt och nya randiga till de kuddar som vi redan hade och som jag var sjukt trött på.


Jag är väldigt nöjd måste jag säga. Jag vill få till lite mer skandinavisk country i tv-rummet och med fårskinn i soffan och fårullsplädar är jag en bit på väg.


Jag hoppas att kalle skjuter en älg med många taggar så vi kan sätta hornet ovanför soffan. Men om det blir älgfritt i år med får vi väl ta Kalles highland cattle-horn så länge.


Nu ska jag njuta resten av den här lördagen! Jag har städat och köpt nya doftljus och ikväll ska jag mysa ner mig i soffan och titta på Hunger Games. Den har jag längtat efter att få se!

Tomt

Nemo skuttade ur sängen imorse och var så exalterad för att det äntligen var dags att åka. Medan Kalle packade in det sista i bilen stod han och tittade ut i mörkret genom fönstret och så sa han:
- Långt långt där borta bor mormor och morfar.. Och jag älskar dom!

Fina fina Nemo. Nu har de åkt och jag känner mig lite gråtig, Gud vad jag kommer att sakna honom!

Jobbiga familjen

Jag vet inte hur vi lyckas men jämt när vi ska göra något så är det krångel. Det slår aldrig fel och inte tyvärr inte den här gången heller.

Imorgon bitti kör Kalle och Nemo till Kättbo och är där en vecka. Då behöver jag ha Leons bilstol i nya bilen och ikväll skulle Kalle sätta över den. I stora bilen fäster vi hans stol direkt under förarstolen men i lilla bilen behövs ett par band med öglor att fästa i. Gissa om vi hittar banden. Just det, nej det gör vi inte. Så drygt, och jag behöver ju verkligen stolen nu. Så mina alternativ är:
•Ta bussen till Babyland/Babyproffsen och hoppas kunna få tag i nya band vilket kommer ta en hel dag, typ.
• Fråga om någon kan passa Leon så jag snabbt och smidigt kan köra till närmaste Babyland/Babyproffsen.
• Hoppas på att någon ska åka till Babyland/Babyproffsen och sen har vägarna förbi här och kan köpa nya band till mig.
• Beklaga mig inför världens snällaste Jenny och Ted som erbjuder mig att få låna en bilstol av dem samt sätta i den till mig.


Familjen Siljesvärd/Jönsson - Lite krångligare, lite jobbigare.

Packar

Imorgon åker Kalle och Nemo till Dalarna för att vara med på älgjakten. Jag och Leon får stanna hemma eftersom jag precis börjat jobba och Leon precis skolats in på förskolan. Jag har varit ifrån Nemo som mest i två dagar på över tre år, tänk om jag dör av saknad?? Nej då det gör jag nog inte men jag kommer att sakna honom riktigt mycket.

Men det kommer bli bra att få vara ensam med Leon ett tag. Om jag är ledig någon dag i slutet av nästa vecka ska vi nog åka och bada och ha en riktig mysdag.

Och erbjudandet om att få passa honom lite i veckan kvarstår så var inte blyga. Det finns nog av Leon så det räcker till alla.

Känslosamt

När Kalle kom hem från minnesstunden ikväll och visade en bild på Johan med alla låtar som spelats under kvällen kunde jag inte hålla tårarna inne. Jag klarar inte av så sorgliga saker och även om Johan inte stod mig nära så blir jag så berörd. Han var en del av livet under en period, en självklar person, och när människor som funnits där försvinner efter vägen så är det så jävla sorgligt. Jag kan inte sluta gråta för jag tänker på en mamma som förlorat ett barn, sin son. Hur klarar man det? Jag vet inte hur jag skulle klara att någon som stod mig nära gick bort och jag hoppas aldrig aldrig aldrig jag behöver uppleva det. Och så tänker jag att man ska ta vara på det man har och aldrig ta det för givet.

Minnesstund

Jag är själv hemma med barnen ikväll eftersom Kalle är på en minnesstund i Malmö. När vi bodde i Malmö var vi fyra lägenheter i samma trappuppgång som umgicks flitigt. Det var så mysigt att titta in till varann, låna ut socker, festa ihop och reta gallfeber på Fru Larsson.

Nu har en av "medlemmarna" i vår lilla Vitemöllesekt tragiskt nog gått bort och det är sorgligt och så onödigt. En genomsnäll person som alltid ställde upp och hjälpte till med vad som behövdes. Det är så jag kommer minnas honom och ikväll skänker jag en extra tanke till hans familj som mist en son och en bror.

VILA I FRID

Det nya livet

Jag vet inte alls vad jag ska skriva om. Trött i kropp och huvud nu när dagarna är helt annorlunda. Tre nya jobb att lära mig, lämna och hämta på förskolan, matlagning och yada yada yada. Det blir bättre när jag kommit in i det men tre nya ställen, tre nya sätt att arbeta på och massor av nya människor.

Det går sjukt bra för Leon på förskolan och det känns jättebra, allt blir så mycket lättare då.


Jag har inte kunnat träna på en och en halv vecka på grund av den här envisa förkylningen. Förskolebaciller är livsfarliga och man kommer inte undan. Imorgon blir det ingen chans till att springa och nästa vecka kommer det inte att gå alls. Då är jag själv med Leon så om det inte är så att någon jättegärna vill leka med honom ett par tre gånger nästa vecka så får löparskorna stå still en vecka till. Jävla tråkigt.


Jag tänkte se den nya serien Scandal men måste nog lägga mig. Leons tidiga morgnar har inte förändrats än iallafall. För att se det positivt så slipper vi stressa på morgonen iallafall...

Långsint

Alltså, jag kan inte sluta tänka på den där förbannade gudstjänsten i söndags. Vad var det för jävla människor som bara "ååhhhh nu ska vi ha ett dop och det ska vi ha mitt i ett annat evenemang så att alla som är där ska tvingas vara med och deras ungar ska gå bananas för att de måste vara tysta och stilla. ÅÅÅÅÅHHHHH!! Gud så irriterande! Och den där dockteatern då, den har jag lust att ringa och klaga på.

En kung tvingades offra sin dotter prinsessan till en ond drake men som tur var kom en riddare och dödade draken och räddade henne. När han fört henne tillbaka till kungen som blev sååå lycklig sa han: Nu ska jag HA min belöning, och då GAV kungen honom prinsessan och halva kungariket.

Vad är det för jävla skit? Va? Bra att kyrkan lär alla små barn att pojkar får flickor som belöning. Kunde de inte slängt om rollerna så prinsessan räddade riddaren istället? Det var sista gången jag gick till den kyrkan.

Vill ni veta något roligt?

Eftersom både jag och Kalle jobbat idag så har ingen kunnat tvätta. I detta nu snurrar en maskin med underkläder så jag gissar att Kalle får köra på panties imorgon igen.

Till er som undrat varför han helt enkelt inte gått utan underkläder hälsar Kalle att han byter om i en liten bod tillsammans med flera andra. De föredrar tydligen trosor.

Det straffar sig...

Jag är en sån fantastisk sambo och mamma och sköter tvätten åt samtliga i hushållet. Jag stoppar in i maskinen, hänger, tar ner och viker tvätten. Barnens kläder lägger jag i seras lådor/skåp men Kalles lägger jag i en fin hög på hans sida av sängen. Tyvärr har Kalle en tendens att slänga grejer omkring sig som en tonåring och det går inte ens att dammsuga på hans sida av sängen. För ett tag sen blev jag så trött på skiten att jag städade upp det och upptäckte rena kläder som låg slängda på golvet bland all annan skit och sa till Kalle att om han inte höll ordning så skulle jag ställa in en egen tvättkorg till honom så fick han tvätta själv.

Tvättkorgen är överfull och på Kalles sida av sängen ligger det kläder, fiskegrejer och mycket annat. Och jag höll mitt löfte genom att låta hans smutstvätt vara och ikväll kom straffet för Kalle och segern för mig. No more clean underwear. Så just nu ligger Kalle och sover i ett par av mina gamla gravidtrosor och jag DÖR av skratt när jag tänker på det.

Här skulle det ha varit en bild på Kalle i trosorna men fegisen ville inte bjuda på sig själv och ställa upp.

Sjuk förevigt..

Jag blir aldrig frisk. Just som jag tror att det är på väg tillbaka så geggar halsen ihop sig, näsan blir täppt och det killar i både näsa och hals.

Och så är det måndag. Veckan när jag börjar jobba igen. 5.30 skulle vi upp var Leon väldigt bestämd med och jag kan ge mig fan på att de dagar vi måste upp riktigt tidigt så kommer jag behöva väcka honom.

Och imorse när jag släpade mig upp insåg jag att jag inte kommer få sova ut på TRE VECKOR. På lördag åker Kalle och Nemo bort så den helgen blir det ingen sovmorgon och de kommer tillbaka på söndagen veckan efter så den helgen blir det inte heller någon chans att sova. Och sen går det ytterligare en vecka innan det är helg och jag får en efterlängtad sovmorgon. Åh så upplyftande.

Tvångsdop

Marie undrade vad en änglagudstjänst är och det är helt enkelt en gudstjänst där de barn som döpts under året får komma och hämta en liten ängel. Men idag mina vänner, idag hade de slagit på stort och tryckt in ett DOP i gudstjänsten. Alltså herreguuuuud, jag vet inte hur jag ska beskriva mina känslor inför detta moment men jag ska försöka. Om jag får en dopinbjudan från folk jag känner blir jag glad för att de vill att jag ska komma men jag kan inre påstå att jag blir så lycklig över själva dopakten. Dop är skittråkiga helt enkelt. Och när man överrumplas och måste tvångsdelta i en random unges dop så känns det som att livet rinner ifrån en. Och lägg på två barn som absolut INTE har lust att sitta still i kyrkan en timme och lyssna på babbel, psalmer och en liten teater med inte så genusmedvetet innehåll så blir ju allt ännu mer underbart. Plus de andra trettio ungarna som inte heller ville vara tysta och stilla. Och varför vill man döpa sitt barn i ett sånt kaos? Fanns det inte ett endaste litet datum som de kunde ha dop på? Nej usch det var inte alls lyckat men nu har Leon sin ängel iallafall så den ska vi vårda ömt.


Det blev helt fel med Leons sömn idag och när Kalle lagade mat så blev det plötsligt väldigt tyst. Leon hade somnat ståendes på en pall hängandes över en bänk. Då är man sjukt trött! Men att typ slappna av i soffan går inte, nej nej man ska kämpa in i det sista!

Änglagudstjänst

Nu ska vi strax bege oss på Änglagudstjänst i kyrkan här i byn. Jag måste medge att jag inte är så förtjust i kyrkliga tillställningar med Leon ska få sin dopängel så då får man ju bjuda till. Efter det ska jag faktiskt jobba! Men mer om det sen, ha en fantastiskt söndag!

"Man kan säga jävlar..."

Nemo säger så sjukt roliga saker. Han pratar ju väldigt bra och ligger långt fram i utvecklingen när det kommer till talet. Häromkvällen tvingade jag upp honom ur badet eftersom klockan var mycket och då sa han till mig: Nu har du förstört min kväll!

Han tjatar ju om nappen titt som tätt och igår kväll började han med en ny teknik genom att stå i trappen och gasta: Ge hit nappen mamma!! Ge hit nappen NU! Hör du vad min mun säger??!

Jörgen berättade att han hade blivit irriterad för nånting och typ muttrat och uttryckt att han blev sur och då sa Nemo till honom: Man kan säga jävlar.

När jag och Nemo var uppe på vinden så blev jag irriterad på en massa skit som låg på golvet så jag inte kom fram och då sa jag: Men det var väl själva..... men hejdade mig där. Då sa Nemo: Mamma, är det jädrar? Ja Nemo, det är det, svarade jag.

Det kanske inte låter så kul för er men det är helt underbart att höra hur han uttrycker sig och allt han snappar upp.

Me&I

Vi är hemkomna från ett väldigt trevligt me&I-party. Barnen lekte och jag shoppade, nyckelorden för det jag köpte idag är brunt, velour och retro.


Det fanns en tunika som var brun med gula äpplen som skrek 70-tal och den var så fin! Tyvärr fanns inte den som tröja, jag hade velat ha den till Nemo. Jag provade faktiskt tunikan på honom men den var lite för lång. Han tyckte om den och jag bryr mig egentligen inte, han kunde absolut ha en tunika men på grund av att många andra föräldrar gärna lär sina barn vad som är "rätt och fel" när det kommer till kläder så fegade jag ur. Fan, hatar att det ska vara så...

Nemo hade iallafall väldigt roligt idag men det tog på krafterna.


Nu är det matdags för barnen, korv och pommes. Jag väntar med att äta tills Kalle kommer hem. Han är i Agusa men när han kommit hem ska vi äta lite god plockmat tänkte jag. Vi äter oftast tillsammans men ibland är det skönt för arma föräldrar att få äta i lugn och ro en fredag- eller lördagkväll...

Högt & Lågt

Psykbryt gånger tre kan beskriva den här förmiddagen. Barnen, speciellt Leon, har varit högt och lågt och överallt och ingenstans. Leon klättrar upp och "snabbar" och allt han gör måste Nemo lägga sig i. Och eftersom det var uppstigning 5.30 idag var det trötthet varvat med rastlöshet som satte igång galenskaperna. Jag borde ju gått ut med dem men jag ORKADE INTE. Jag är också trött och så är det grått och regnigt ute och det blir msn ju lite oinspirerad av efter någon vecka. Efter att Leon vänt upp och ner på tallriken och kastat mat i hela köket la jag honom i vagnen och nu sover han gott. Jag och Nemo har tänt doftljus och jag ska dricka en kopp te och om en timme är det dags för Me&I-party hos Jenny, det ska bli så roligt! Hoppas det serveras ett och annat bakverk, det behöver jag idag...

Funny Games

Jag har precis sett på filmen Funny Games. Alltså, ni måste se den. Helt sjuk och obehaglig, verkligen sevärd!


Familjen från övre medelklassen reser till sitt flotta lantställe. Mamma och pappa leker gissa-operasångaren-lekar i bilen och i baksätet sitter sonen och njuter av föräldrarnas gladlynthet. Väl på plats knackar det på glasdörren och en mycket väluppfostrad ung man ber att få låna några ägg. Snart visar det sig att äggen var en förevändning för ynglingen och hans vän att ta sig in i huset och leka grymma lekar med familjen.

Det där lilla extra

Storhandlingen är avklarad och det är så gött med en välfylld kyl och att ha mat hemma för en vecka framöver. Jag är ju så redig att jag gör en lista med vad vi ska äta i en vecka framöver och den gör jag ofta utifrån reklambladet från Willys. Har de bra pris på till exempel lax och bra erbjudanden på tacogrejer så då kör vi på det. Ååå vad jag känner mig som en rolig och helt crazy person när jag tänker på vad jag skriver! Ni måste tycka min blogg är så spännande.

Jag for på Systemet för att köpa lite vin och killen i kassan gjorde min dag genom att fråga efter leg. Jajjamän, visst har jag MIN LEGITIMATION med mig, den som man måste visa om man SER UT ATT VARA UNDER 20, sa jag glatt och langade fram mitt leg där jag har svart afro och en dermal i pannan.


Så nu är det fredagsmys resten av dagen. När jag hämtat barnen blir det en fika i byn eller lite lekparkshäng och sen ridning på 4h-gården. Sen hem och ta ett glas vin och börja på maten, ikväll blir det fajitas!

Luftballonger

Igår sydde jag nya gardiner till Nemos rum av ett helt fantastiskt tyg med luftballonger.


Stilen, färgerna och mönstret är perfekt till ett barnrum tycker jag, helt fantastiskt.

Jag möblerade ju om i Nemos rum i måndags och det blev jättebra.


Eftersom det är snedtak och ganska litet kan det vara lite svårmöblerat men jag tycker det är jättefint och mysigt och Nemo trivs jättebra och leker ofta här uppe.


Favoritböckerna, favoritleksakerna, fotografier och Pettson-huset.